onsdag 21 september 2011

Eftertanke

Igår gick en vän till oss bort. Han har varit sjuk länge men det känns ändå konstigt att han är borta. Jag tänker på hans familj, min kollega/vän och hennes barn som har det så jobbigt. Deras saknad är stor. Deras man och pappa var en levnadsglad, härlig människa som spred glädje vart han än gick. Det är en förmån att ha lärt känna honom. Jag tror att vi alla har lärt oss något av hans sätt att vara och att se på livet. Nu finns vi här för hans familj, om och när de behöver oss. Det är det enda vi kan göra just nu. Det och att vara tacksamma för livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar