Sensommar

Morgonen var så vacker idag att man nästan tappade andan! Solen stod fortfarande lågt, sken som guld över havre som är mogen och daggdränkta ängar... Man undrar hur allt hänger ihop. Att vi går här med allt detta fantastiskt vackra runt oss, en del får vara här länge, andra inte, årtsiderna som kommer och går, dagar, veckor, det rullar på. Nån på tv sa en dag att meningen med livet är LIVET... visst är det så! Att leva och känna varje dag man har, att njuta, älska, gråta. Att bli lycklig över sol över mogen havre en tidig morgon, över doften av augustikväll, över det där leendet jag fick på promenaden av mannen som såg mig ögonen när vi möttes. Att bli rusig av lycka över att ha sina barn i famnen, att lukta på deras hår, omfamna dem, skratta med dem, vara med dem. Att känna smärtan hos någon som är ledsen och har det svårt, att finnas till hands och ge av sig själv, meningen med livet är livet! Tidigare var jag ofta frustrerad över alla mina känslor. Jag är en väldigt emotionell människa, jag känner MYCKET av allt, med alla sinnen och varje cell i min kropp, lycka, ilska, smärta, sorg, glädje, MUSIK... Musik känner jag så mycket att det blir jobbigt ibland :) Men det har slagit mig mer och mer att det är en egenskap jag istället ska vara glad över och försöka förvalta lite intelligent. Alla dessa känslor är ju livet, det ska man leva fullt ut! Jag ser så mycket av mig själv i min mellandotter som kämpar med alla sina känslor, hon har så mycket av dem hon med. En dag, när hon blivit bättre på att hantera dem kommer hon att inse vilken gåva det är :) Idag har det varit en vacker sensommardag som jag är lycklig över att jag fått.

Lycka...