Morgonen började strålande med att Johan inte ville gratta mig på morgonen, det spelar självklart ingen roll för mig och innebar att jag fick sova lite längre vilket jag tyckte var skönt. För barnen däremot är ju detta en katastrof. Och när Johan åkt och vi stigit upp skrek Emma i högan sky hela morgonen för att de inte fått fira mig och sjunga och komma med kaffe på sängen. För henne är ju det hela grejen! Så det slutade med att jag blev arg på henne och hon var ledsen när jag lämnade henne på dagis!
Kommer till jobbet, och en liten dispyt från gårdagen lever kvar och jag fullständigt exploderar känner jag. Jag känner mig jäkligt överkörd och är trött på det! Det är dags att ta lite plats.
När det så blir lunchdags köper jag en sallad på ett ställe här i stan, börjar äta och hittar en fluga i maten! Hade jag inte varit så arg alla redan hade jag nog ätit upp den men nu var jag redan uppe i varv så jag gick tillbaka med den och fick pengarna tillbaka.
Och så är jag besviken för att det finns folk som jag gjort så mycket för, överraskat, bjudit ut, planerat saker för, lagt ut pengar på, när de fyller jämt och halvjämt, men de gör aldrig något för mig. Det är en skitsak egentligen. Jag bryr mig inte om presenter eller såna bagateller, (och jag är oerhört glad och tacksam för allt jag har, det vill jag gärna poängtera!) men det är så tråkigt när man ger av sig själv men inte får nåt tillbaka. Det är liksom mer principen jag är arg på. Och på vissa är jag mer besviken än på andra, av orsaker som bara jag vet och personen i fråga, och så kommer det alltid att vara, och det är inget att göra åt. I det fallet är jag bara ledsen och besviken för att läget är som det är och aldrig blir nåt annat...
Nu ska jag äta mina bananer jag plockat till mig... det blir lunch idag. Sen när jag har slutat vara så ynklig och vältrat mig färdigt i denna självömkan, så finns det åtminstone en vän som behöver mig särskilt mycket nu, och jag tänker finnas där för honom, så länge det behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar