Funderingar

Ibland är det så mycket tankar i huvet så man blir galen. Man kan liksom inte fokusera på det man ska göra och där man är, bara ältar saker fram och tillbaka. Jag fastnar i det ibland, "varför sa jag så", vad tänker hon om mig nu", "hur uppfattade han det" osv. Johan brukar säga att jag överanalyserar allt, alla samtal, händelser och relationer. Och det är helt sant. Lite där är jag just nu. Funderar på det där ibland, vad det beror på. Jag har ett sånt enormt behov av att vara människor till lags tror jag. Det är bekvämast och tryggast så. Särskilt med dem man tycker om och vill ha kvar i sitt liv. Kanske bottnar i någon osäkerhet. Det är märkligt det där, jag har alltid fått för mig att jag har så god självkänsla. Jag är social, utåtriktad, har lätt för att ta kontakt med människor, sjunger för publik, tar plats på jobbet. Men nånstans, har jag märkt, nu när jag börjar rannsaka mig själv i vuxen ålder,  finns en osäkerhet som präglar vissa beteenden och situationer hos mig. Det stör mig nåt oerhört när jag tänker efter. Måste jobba på det...