När allt rasar

Tom är jag idag. Nu på kvällen vill jag bara gråta. När tar det slut undrar jag. Hur mycket ska man orka? Är det ok att bryta ihop eller förväntar sig folk att man ska försöka, fast man knappt orkar tänka en glad tanke. Jag vill vara glad och bli buren av det positiva jag alltid bär med mig. Finnas för de mina och inte ta energi från dem jag älskar med att vara ledsen och uppgiven. Men nu orkar jag snart inte mer. Nu måste snart något gå min väg. Det känns omänskligt mycket att bära just nu och jag önskar och ber att något går åt rätt håll. Ett litet tecken. Jag är så ledsen och så trött. Saknar mitt hjärta som inte är hemma idag, med honom är det alltid nära till skratt, även om tillvaron är tuff. Jag har skrivit det innan, en kärlek som bär, det har aldrig stämt bättre än nu :) Fina fantastiska människor omger jag mig med, som finns och stöttar, självklart och kärleksfullt. Jag är så tacksam för dem just nu, jag tror och hoppas att de känner och vet hur mycket det betyder. Nu orkar jag inte skriva mer idag.