onsdag 22 maj 2013

Hjärnblödning och tacksamhet till livet

Mycket väntan igår och idag om besked hur det går i Lund. Hjärnblödning, låter hemskt och otäckt, och är väl det också. Men ett stabilt och kontrollerat läge. Lillebror är i trygga händer och nu är det bara att vänta ut den här dagen för att få veta mer. Mamma och Anna är hos honom så han slipper vara själv med funderingar och rädsla. Blir inte mycket gjort på jobbet och tankarna snurrar så klart. Tur det är storfamiljsdagar så man håller sig sysselsatt och är omringad av kärlek, fantastisk man och mysiga ungar till höger och vänster. Även om jag var fullkomligt skogstokig på mina egna imorse :)
En händelse som den med Cisses hjärnblödning gör att man stannar upp och tänker till lite på hur bra man har det. Det kan ju ta bara en sekund liksom, så är allt borta. Det gäller att ta vara på alla dagar och stunder med dem man älskar och har omkring sig. Och jag är så tacksam för de mina. Just nu är vi många några dagar, många viljor och tankar, vilket ibland leder till små konflikter, men också oändligt med kärlek och lycka som strömmar från alla, barn som vuxna, och även om det blir frustration ibland så ger det också så mycket. Barnen är så glada i varandra, de leker och skrattar tillsammans i timmar, och bråkar ibland också, som vanliga syskon såklart.Men sen har vi flera dagar ensamma eller med bara två eller tre barn och då hämtar vi kraft och ny energi och får tid för varandra, till samtal, närvaro och kärlek och även egentid i träning, fiske, musik eller vad det nu kan vara. Det är liksom det bästa av två världar och sakta men säkert bygger vi något fantastiskt av det. Just nu känns varje dag som en gåva, jag är lycklig när jag vaknar på mornarna och när jag somnar på kvällarna. Livets små guldkorn, de där vardagliga ögonblicken som är livet, att vakna och säga godmorgon till sin älskade, att tjafsa med ungarna i bilen och hämta dem på eftermiddagen, att gå till jobbet och inte ha fått en hjärnblödning, att åka hem, vara lite trött, laga middag, äta, träna, småprata med barn eller man, somna bredvid varandra och få vakna till en ny dag med alla de där små stunderna. Det är gott!  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar