Satt i väntrummet på vårdcentralen idag. Bildspelet på väggen visade vårblommor, tussilago, jag mindes plötsligt precis hur tussliago doftar. Så gott! Den är inte så vacker, men den doftar så härligt. Mindes hur härlig våren är, hur jag längtar efter det, när allt vaknar till liv och dofterna kommer tillbaka. Mindes plötsligt också den där våren för tre år sen när pappa gick bort. Det var april och hade börjat bli varmt, vi satt ute alla, det var påsk. Pappa i rullstolen. Jag minns hur jag önskade att han skulle få uppleva våren en gång till, fåglarna, dofterna, det skira och ljusa, allt det underbara med våren. Men det fick han ju inte. Två dagar senare gick han bort, vi var alla därhemma, jag höll hans hand när han tog sitt sista andetag. Jag tror han var lugn. Så konstigt att han valde att lämna oss när alla var där, Leksandsgänget med, precis som att vi skulle ha varandra i sorgen. Eller för att han ville säga hej då till alla samtidigt.
Jag kom att tänka på allt det där när jag såg alla vårblommorna på bildspelet. Jag mindes hur vi la vitsippor i hans händer på bröstet, hur hans hår var lent och doftade nytvättat. Han var alltid så noga med att lukta gott :)
Så mycket det är man vill säga när man inte längre kan.
Nu sitter han där i sin himmel och röker pipa och fiskar, det är min pappa det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar