Finns det lyckliga skilsmässor?

Barnen sover, tvätten är upphängd, diskmaskinen är fylld. Jag sitter här i soffan och funderar på begreppet lyckliga skilsmässor. Visst vill man att det ska vara så, att alla ska gå ur en sån här grej som vinnare och ha en bättre situation efteråt än innan. Men det är en svår och komplicerad process där jag just nu självklart är boven. Svårt och konstigt är det att släppa taget när man levt med varandra så länge som vi har gjort. Vi var barn när vi träffades, ingen av oss vet något annat än att alltid ha den andra runt omkring. Jag ser att han mår dåligt och vet att jag är orsaken och det gör ont, men förmodligen inte alls lika ont som det gör i honom. Jag är på väg bort från något och mot något annat. Sorgsen och lycklig på samma gång, hur märkligt det än kan låta. Jag funderar mycket på hur barnen känner och försöker prata med dem så mycket jag kan, på deras nivå. Jag hoppas och tror att det blir lättare för alla om vi pratar om hur vi känner och tänker, när vi är arga och ledsna, när vi längtar. Nu har de varit hos pappa ett par dar och det var gott att få träffa dem idag igen, äta kvällsmat, läsa läxor, mysa framför tv:n och läsa saga :)