Sommarpratet

Lyssnade på Kristian Gidlunds sommarprat idag. Hade så ont i ryggen och tänkte att en löprunda kunde hjälpa när det varken kändes bra att sitta eller ligga. Hans sommarprat var smärtsamt, naket, avskalat, ärligt. Utan krusiduller pratade han om sin sjukdom och sin verklighet. Skildrade den som han ser den, krasst, erfaret, både uppgivet och hoppfullt. Jag fylldes av en oerhörd respekt för denna unga människa som bär på så mycket och är så klok. Har han alltid varit så vis eller har hans sjukdom präglat honom undrar jag. Inte för att det spelar någon roll, hans tankar om livet och kärleken och hur man ska leva är stora och helt rätt. Att lyssna på honom var så smärtsamt att jag vid några tillfällen nästan fick stanna för att brista i gråt. Man kan inte låta bli att reflektera över sitt eget liv när man lyssnar på något sådant. Ni som läser här ofta tycker säkert att jag skriver mycket om att livsnjuta, lukta på blommor, njuta av sommarkvällar och tvåsamheten, kärlek och allt sånt där larv. Men faktum är att jag har mycket kärlek i mitt liv, jag är lycklig nästan varje dag, vardag som fest. Jag njuter mycket av de små sakerna, som att kicka boll med barnen en stilla sommarkväll, att sitta med min älskade på altanen, hand i hand och lukta på kvällsluften eller njuta av solen. Jag älskar att gå förbi svärmor och svärfar, småprata vid deras köksbord, sitta hos mamma eller någon av Niklas eller mina syskon, skratta med dem jag älskar. Det finns en anledning till att jag nästan alltid är glad och skrattar. Jag väljer lycka, jag väljer kärlek! Visst, jag har, som alla människor, mina moln, små låsta rum av oro som mannen i mitt liv, mitt hjärtas slag hittar nycklarna till, tålmodigt och med beundransvärd respekt. Och visst, han skrattar åt mig ibland när jag vill prata, om allt :) När jag säger Jag älskar dig, en gång för mycket :) Men vi har också en kärlek som få. Eftersom vi pratar lär vi oss hela tiden om varandra, känner varandras själar. Vi möts av kärlek varje dag när vi kommer hem efter jobbet, av varandra och av barnen. En kram, hur har dagen varit, glädjen att komma hem till dem man älskar. Vi gör saker tillsammans med barnen och med varandra. Har vardagslyx och livsnjuter, mitt i ekorrhjulet och med sex barn. Om något skulle hända i vårat liv, som det gjorde i Kristians, finns inga tvivel. Det sägs, visas, uttrycks, att vi älskar varandra i vår familj. Vi vet, det präglar vår tillvaro. Vi älskar och njuter av varandra och de små ögonblicken. Det är så jag önskar att leva mitt liv, så det känns meningsfullt och som att jag tagit vara på varje dag och stund med de mina. Larvigt eller ej. Sommarpratet idag gjorde mig än mer säker på att det är rätt. Och än en gång känner jag en sådan oändlig tacksamhet över min familj! Min underbara man och våra fantastiska barn. Denna fina familj som vi har byggt, av mycket kärlek! :)