Att lita på att isen bär

Vintern är tillbaka. Det är kallt och vitt och vackert igen. Snö som glittrar över gärden och åkrar, hög luft som är klar och skön att andas. Jag har inte skrivit på länge. För er som följer mig och är inne här ibland ber jag om ursäkt för det :) Har varit sjuk hela veckan. Halsen, huvudet, hosta, det är verkligen skittråkigt att vara sjuk. Man klättrar på väggarna efter ungefär tre timmar!! Jul- och nyår är över och ett nytt år är här, med nya mål och nya förutsättningar. Efter att ha grävt riktigt djupt ner i vissa återvändsgränder känns det äntligen som att jag kan släppa taget om en del av dem och lita på att isen bär, även om det känns läskigt. Någon gång är det ju dags att våga släppa taget om sina egna rädslor, när det bara är de kvar som står i vägen. Komiskt egentligen, så länge nu har jag själv sagt till någon som står mig nära att man måste våga satsa, men har jag verkligen gjort det själv? Efter en del rannsakande blir ju svaret uppenbart. Och jag ler för mig själv när jag förstår hur jag själv kom till insikt. Så nyttigt och lärorikt. Jag har lärt mig mycket om mig själv den senaste tiden, tagit mig tid att förstå mig själv. Det har blivit en del ältande och jag har säkert varit skitjobbig under resans gång, men de som funnits här för mig vet ju också att jag alltid finns här för dem. Ser fram emot skidåkning nu när jag är piggare och snön kommit tillbaka. Måste sätta upp ett mål, tjejvasan i år blir nog svårt, kanske är fullt, men nästa år, då ni! :)I år får målet bli att åka så mycket det går och att njuta så mycket det går av det. Vi har bokat skidsemester, vecka 6, härligt ska det bli! Nu ska jag finslipa teknik, både i utförs- och längdåkningen.