Om knasiga mornar och moderna familjer

Lite knasig morgon idag. Alva väckte mig inatt så jag var trött och irriterad i morse, barnen blev sura och ville åka till pappa, då blev jag sur och ledsen för att de inte ville vara hos mig. Dumt och onödigt, men kanske mänskligt. Vissa dagar måste man nog få lov att känna sig som "inte världens bästa mamma". Det är inte helt enkelt att försöka hålla regler varannan vecka som kanske inte gäller när de inte är hos mig, men jag försöker hålla fast vid dem för att få någon slags struktur och helhet. Ibland blir det lite tjafs, men det kan ju inte vara guld och gröna skogar hela tiden bara för att jag längtat efter dem när de kommer. Och blir de sura på mig är det ju rätt självklart att de vill vara hos pappa. Att vara en familj är inte alltid enkelt, det är inte alltid guld och gröna skogar, myspys, madickenkänsla, snällrösten och sagor framför brasan. Jag vet det :) Nu är vi dessutom en "modern familj"med allt vad det innebär, varannan vecka boende, nya rutiner och nya relationer. För tillfället känns det dock som jag är enormt lyckligt lottad och har den bästa moderna familjen av alla :) Jag har en man som jag älskar och som barnen avgudar, de stormtrivs med hans barn och mina med hans. Med kärlek, respekt och tålamod kan man bygga nya familjer när en har rasat. Jag måste bara träna på att acceptera att vissa dagar är det lite surt, någon har haft en dålig dag, jag själv kan tappa tålamodet, någon kan bli arg och sur på mig och tycka att jag gjorde fel, världen går inte under för det. Det ebbar ut, vi lär oss något och sen kan vi släppa och gå vidare. Jag har inte misslyckats för det. I eftermiddag när jag hämtar dem är vi alla goa och glada igen. Det är så det är att vara en familj,traditionell eller modern. Den jag älskar sa till mig i helgen, "Du är kärlek hela du". Så fint sagt, go känsla ger det att vara sedd på det viset. Då kan man nog unna sig att vara "inte världens bästa mamma" en dag :)