Madicken är nog världens bästa barnprogram! Jag har sett det hur många gånger som helst, ända sedan jag var liten, sett tv-programmen, hört skivorna, sett filmerna. Har sett det otaliga gånger med mina egna barn och jag tror faktiskt aldrig att jag kommer tröttna. Jag skrattar och gråter lika mycket varje gång. Så fantastiskt det är, skildrat med sån värme och kärlek! Idyllen kontra misären. Kärleken och omtänksamheten. Beskrivet på ett enkelt och okomplicerat sätt. Herr Nilsson som alltid är fattig och full, men man upplever det aldrig som något fult för det är skildrat med sån värme och medmänsklighet. Barnflickan Alva med sina drömmar och sin längtan efter sotaren som hon är så olyckligt kär i, bekymrade tant Nilsson, den fisförnäma borgmästarinnan, fattigbarnen, Lisabeth som är full i bus (och som för övrigt påminner mycket starkt om min Ellen) och så Madicken, detta flickebarn med ett hjärta av guld! Jag älskar det, berättelserna runt ikring, mijöerna, karaktärerna och skådespelarna som är fantastiska, det finns ingen som Allan Edwall!!
Såg ett avsnitt nu på fredagkvällen som triggade igång hela känsloarkivet, skratt och gråt, empati, längtan... Tack världens bästa Astrid Lindgren för detta mästerverk!
Nu ska jag göra egna hamburgare av SVENSK nötfärs och ta mig ett glas rött ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar