Själsfränder

Jag funderar ofta på hur fantastiskt det är när två människor träffas och det bara känns så självklart. Bland alla människor som vandrar runt på jorden så träffar man någon som är ens själsfrände, ibland vet man kanske inte ens om det, bara går förbi nån som skulle kunna varit... Men ibland stannar man upp, blir nyfiken, känner att den här personen ska ha en plats i mitt liv. Ju mer man pratar, ju mer vill man prata. Ju mer självklart är det.Alla gemensamma nämnare är där. Där finns ett samspel som man inte har med någon annan. Man kan prata om allt utan problem, skratta tillsammans, gråta tillsammans. Utan att veta hur det gått till är man själsfränder, så nära bundna till varandra att man inte kan tänka sig att vara utan det. Är det inte häftigt ändå? En del har aldrig upplevt det, andra har upplevt det mer än en gång, men visst är det förunderligt och märkligt och värt att tänka på, att vissa människor är som gjorda för varann.