Att sätta saker i perspektiv

I går kraschade jag rejält. Grät hela dagen. Missförstå mig inte, jag har så mycket att vara tacksam för, är älskad av och omger mig med, de bästa, finaste människorna på denna jord, med de största hjärtana, och det är ju såklart det absolut viktigaste av allt. Men trots det finns det ju såklart saker som ibland kan sänka även mig, som alltid har ett leende i hjärtat och på läpparna. Julsituationen känns oerhört tuff. Jag vill ju klä granen med barnen, slå in klappar och tissla och tassla och julmysa. För mig, som älskar stora familjesamlingar och gemenskap, som skulle kunna stöpa ljus, baka knäck och koka skinka med barn och syskonbarn och en hel massa andra, dygnet runt veckan innan jul, så känns det såklart tungt att vara typ ensam de dagarna i år. Att julafton fortfarande är oviss känns också jobbigt. Ska jag sitta själv och se på Kalle Anka? Hur blir julaftons morgon i år? Det kommer inte komma tre små prinsessor nedtassande till ett festdukat frukostbord med marsipantomtar på deras platser. Inga tjut när de hittar ett efterlängtat paket i sina julstrumpor. Jag försöker att inte tänka på det. Det finns annat som pressar också, en boendesituation som inte är helt önskvärd, där jag pressas in i ett läge som känns tufft. Och där det känns som jag står helt maktlös. Det och en del strul kring barnen i går fick mig att kapitulera för oro och faktiskt, hur hemskt det än låter, självömkan, och jag bara grät och var så trött. Tog mig i kragen lite på kvällen och sen kändes det bättre. Drack glögg, tände en brasa och läste med flickorna. Vill tillbringa de närmsta dagarna med den som står mig närmast och hämta kraft i vår samvaro. Det gör mig lycklig. Jag ska också kolla upp om det finns någon hjälpverksamhet i kyrkan på julafton, där man kan hjälpa till. Det finns de som har det svårt och i jämförelse med dem är mina problem ett sandkorn i en öken. Ett bra perspektiv att ta med sig. Kanske kan den här julen bli ett tillfälle att faktiskt på riktigt, få ta del av julens budskap, ett tillfälle för eftertanke och ro, att få och ge julefrid. Jag vill gärna tro det.