söndag 9 december 2012
Ibland stannar liksom tiden en stund
Det finns stunder när man är så nära varandra man kan komma, så nära att man rör vid varandras själ.Då stannar liksom tiden för en stund och man tappar andan, man hittar inga ord. Man bara är i det ögonblick när själarna möts, och man är en del av varandras innersta. Stort och förunderligt är det att uppleva det, bara att möta någon som man verkligen får uppleva det med är stort, en ynnest. En skatt att vårda och förvalta, en skatt med nyckeln till livets alla rikedomar. Det gäller att inte slarva bort en sådan gåva, när man väl fått den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar