En hyllning till våren

Solen värmer igen, ljuvligt är det! Det tar på snön och luktar lite vår ute. Det är lika fantastiskt varje gång. Man vet ju att den kommer, solen och värmen, men ändå känns det så otroligt avlägset när man går här i mörkret och kylan. Och det är ju så härligt med vinter och vinterluft och skidor och allt och visst njuter jag av det. Men det är så underbart när det mynnar ut i vår och det blir ljust och varmt igen. Det är värt all väntan. Det är som om någon tar din själ i sin varma famn och omsluter dig. Från det kalla och lite hårda till mjukt och varmt, till liv och lust. Från svartvitt till färg. Det doftar lätt och fräscht och man hör fåglarna igen, allt är fortfarande sprött, nästan lite sårbart, och väntar på att blomma ut. Som en lätt smekning. En njutning, samtidigt som det är en längtan efter mer, efter det som kommer efter, sommaren och värmen. Det är som att känslorna pockar på inombords och man blir helt sprickfärdig, det gör nästan ont liksom, i allt det sköra och vackra. Jag fullkomligt älskar våren och försommaren! Jag ser fram emot att få uppleva det fullt ut med min älskade i år, att få dela ögonblicken, känslorna, dofterna, barnen, att äntligen få vara tillsammans, på riktigt, och njuta av vårat vackra i allt det andra vackra :)