Skön tystnad

Ibland är det skönt med tystnaden. Orden tar liksom paus men man känner ingen stress över att man måste säga något mer. Det är naturligt och skönt att vara tysta tillsammans, det finns en tillfredsställelse i närvaron och samvaron, att bara befinna sig på samma ställe. När man vill bubbla och prata gör man det, när man vill vila i tystnaden gör man det. Det är skönt med sådana människor. Lätt att slappna av. Det är skönt med sådan tystnad. Den är inte ekande och tom som tystnaden när man är ensam och man önskar att man hörde någon annan andas och gå omkring. Den är inte pressande som när man känner att man måste säga något, till exempel i lunchmatsalen eller i ett annat sammanhang när ingen pratar och alla känner sig besvärade. Den är bara skön att vara i, en tystnad men ändå en gemenskap.