Eftertanke

Igår gick en vän till oss bort. Han har varit sjuk länge men det känns ändå konstigt att han är borta. Jag tänker på hans familj, min kollega/vän och hennes barn som har det så jobbigt. Deras saknad är stor. Deras man och pappa var en levnadsglad, härlig människa som spred glädje vart han än gick. Det är en förmån att ha lärt känna honom. Jag tror att vi alla har lärt oss något av hans sätt att vara och att se på livet. Nu finns vi här för hans familj, om och när de behöver oss. Det är det enda vi kan göra just nu. Det och att vara tacksamma för livet.

Prestationsångest

En jobbig dag idag. Började med stress och bråk... alla ska ha olika gröt, inga kläder jag tagit fram är bra... helt plötsligt var vi sena fast vi var uppe så tidigt. Alltid likadant, och sen åker man till jobbet med det dåliga samvetet gnagande inombords. Mycket på jobbet idag med, många bollar på en gång som ska rullas och hållas i luften... Hösten är en intensiv tid på kontoret och jag har ju lite prestationsångest, vill alltid att det ska vara perfekt. Det är ju omöjligt att få saker perfekt jämt, men har man den ambitionsnivån blir ju mycket ialla fall bra.

Var med tjejerna på friidrotten på kvällen, sprang 5 km medan jag väntade. Det är alltid skönt att rensa tankarna. En rätt slitig runda i spåret i Hovslätt, mycket kuperat. Jag känner av mitt knä... får nog köpa mig nåt slags knäskydd. Rundan på 7,5 km här hemmavid går lättare, det är mer flackt. Jag hoppas kunna utöka lite, uppåt milen snart. Det är lite svårare, lättare med sällskap i början när man ska köra så långt. Har bara sprungit så långt med Cisse. Men det är ju lättare sagt än gjort att hitta en löparpartner... Det är ju liksom inte alla som delar min passion för det :)

Nu är Johan är på möte, barnen sover. Det är tyst och lugnt i huset. Skönt. Då kan man tänka, läsa och lyssna på  musik i fred. Men jag vågar inte sätta mig framför Spotify ikväll, då blir jag sittande... det är min last. Musik, jag kan inte få nog. Det uppfyller mig, frigör så mycket känslor, tankar. En fantastisk uttrycksform. Men jag får gå loss mer om det i ett annat inlägg annars blir detta alldeles för långt :)

Bergets dag

En skön löprunda idag. Det har varit en solig och varm dag men nu på kvällskvisten var det svalare. Doftade svamp, barr, gräs och mossa. Härligt! Lite tyngre, mer mättade dofter nu så här på sensommaren jämfört med tidigare då allt luktar friskt och nyutslaget. Sprang över Hustomten, fint och lugnt så här på lördagskvällen. Många tankar i huvudet, bra terapi att springa...
Förmiddagen spenderade vi på Bergets dag, mycket folk, många att prata med som man aldrig pratar med annars, trevligt. Barnen klabbade med spunnet socker såklart, det hör ju till :) Och så sprang de två yngsta Knatteloppet, mäkta stolta båda två. Vi hann med lunch på Hotellet också med Anna och Johan som kommit hem från Cypern, bruna som pepparkakor. Trevligt, jag tycker så mycket om dem :)

Fredagskänsla...

Jag hade den där fredagskänslan när jag vaknade idag. En helg som ligger framför en och väntar, solen som skiner, lite glad och förväntansfull... På jobbet pratade de om bastu och bad i Axamosjön, en löptur innan, då blev jag så hilma sugen på det. Tänk vad härligt att springa en sväng, sen ta ett uppfriskande bad och så värma sig i bastun... låter hur mysigt som helst, en härlig start på helgen. Men de skulle inte dit idag...Hoppas få hänga på nån annan gång. Sen blev jag så sugen på After Work, få hålla kvar fredagskänslan lite längre, ta en öl med några vänner och känna lite på stadspulsen, kanske träffa människor man inte sett på länge. Det var ju så soligt och fint väder, nästan sommarkänsla igen. Uteservering, förväntansfulla männiksor som slutat jobbet för dagen, sorl, skratt, god mat... Messade några stycken, ingen kunde... nu har solen gått i moln och klockan är över sex på kvällen. Det blir nog varken löpning, bastubad eller en öl på stan idag. Förmodligen middag, ett glas rött och så somna i soffan framför Dobidoo :) Får väl hålla i den där fredagskänslan till en annan helg :)

Sensommar

Morgonen var så vacker idag att man nästan tappade andan! Solen stod fortfarande lågt, sken som guld över havre som är mogen och daggdränkta ängar... Man undrar hur allt hänger ihop. Att vi går här med allt detta fantastiskt vackra runt oss, en del får vara här länge, andra inte, årtsiderna som kommer och går, dagar, veckor, det rullar på. Nån på tv sa en dag att meningen med livet är LIVET... visst är det så! Att leva och känna varje dag man har, att njuta, älska, gråta. Att bli lycklig över sol över mogen havre en tidig morgon, över doften av augustikväll, över det där leendet jag fick på promenaden av mannen som såg mig ögonen när vi möttes. Att bli rusig av lycka över att ha sina barn i famnen, att lukta på deras hår, omfamna dem, skratta med dem, vara med dem. Att känna smärtan hos någon som är ledsen och har det svårt, att finnas till hands och ge av sig själv, meningen med livet är livet! Tidigare var jag ofta frustrerad över alla mina känslor. Jag är en väldigt emotionell människa, jag känner MYCKET av allt, med alla sinnen och varje cell i min kropp, lycka, ilska, smärta, sorg, glädje, MUSIK... Musik känner jag så mycket att det blir jobbigt ibland :) Men det har slagit mig mer och mer att det är en egenskap jag istället ska vara glad över och försöka förvalta lite intelligent. Alla dessa känslor är ju livet, det ska man leva fullt ut! Jag ser så mycket av mig själv i min mellandotter som kämpar med alla sina känslor, hon har så mycket av dem hon med. En dag, när hon blivit bättre på att hantera dem kommer hon att inse vilken gåva det är :) Idag har det varit en vacker sensommardag som jag är lycklig över att jag fått.

Lycka...