Om glädjen i att träna, och i tvåsamheten

Nästan 3 mil skidor i helgen och ett riktigt bra pass med cirkelfys igår på lunchen! Jag har den där sköna känslan i kroppen med lite lagom träningsvärk här och där, det känns i musklerna att de har jobbat, det är så gött! Längtar redan till nästa pass :) Träning får mig verkligen att må bra. Det får nog bli boxning på fredag. Idag får kroppen vila lite och jag ska ordna med lite mat till vår skidresa. Då vill vi ju inte laga mat, då ska vi bara åka skidor och mysa :) Mycket på jobbet de här dagarna, en påfrestande vecka med stress och hög arbetsbelastning. Skönt är det att komma hem till mitt hjärta och få skratta och prata och koppla av. Så värdefullt det är. Att dela vardagens svårigheter och glädjeämnen, att finnas när den andra är trött eller ledsen, att ge energi och att själv få, att lyssna och förstå, att uppmuntra. Känslan i att få skratta tillsammans och prata om sin dag, i att veta att någon väntar och längtar, tillfredsställelsen och tryggheten i att bara vara nära, i tvåsamheten, i att somna och att vakna tillsammans, Det är ovärderligt!

Ledsen

Idag är det ingen bra dag. Bär mig igenom!

Om knasiga mornar och moderna familjer

Lite knasig morgon idag. Alva väckte mig inatt så jag var trött och irriterad i morse, barnen blev sura och ville åka till pappa, då blev jag sur och ledsen för att de inte ville vara hos mig. Dumt och onödigt, men kanske mänskligt. Vissa dagar måste man nog få lov att känna sig som "inte världens bästa mamma". Det är inte helt enkelt att försöka hålla regler varannan vecka som kanske inte gäller när de inte är hos mig, men jag försöker hålla fast vid dem för att få någon slags struktur och helhet. Ibland blir det lite tjafs, men det kan ju inte vara guld och gröna skogar hela tiden bara för att jag längtat efter dem när de kommer. Och blir de sura på mig är det ju rätt självklart att de vill vara hos pappa. Att vara en familj är inte alltid enkelt, det är inte alltid guld och gröna skogar, myspys, madickenkänsla, snällrösten och sagor framför brasan. Jag vet det :) Nu är vi dessutom en "modern familj"med allt vad det innebär, varannan vecka boende, nya rutiner och nya relationer. För tillfället känns det dock som jag är enormt lyckligt lottad och har den bästa moderna familjen av alla :) Jag har en man som jag älskar och som barnen avgudar, de stormtrivs med hans barn och mina med hans. Med kärlek, respekt och tålamod kan man bygga nya familjer när en har rasat. Jag måste bara träna på att acceptera att vissa dagar är det lite surt, någon har haft en dålig dag, jag själv kan tappa tålamodet, någon kan bli arg och sur på mig och tycka att jag gjorde fel, världen går inte under för det. Det ebbar ut, vi lär oss något och sen kan vi släppa och gå vidare. Jag har inte misslyckats för det. I eftermiddag när jag hämtar dem är vi alla goa och glada igen. Det är så det är att vara en familj,traditionell eller modern. Den jag älskar sa till mig i helgen, "Du är kärlek hela du". Så fint sagt, go känsla ger det att vara sedd på det viset. Då kan man nog unna sig att vara "inte världens bästa mamma" en dag :)

Skratt

Läängtar efter att komma ut och åka skidor nu. Friskt och kallt varje dag, vet att det är fina spår. Nu har jag inte tränat på en vecka så snart borde väl kroppen vara redo igen efter den här dryga förkylningen. Mycket skratt på jobbet idag, lite sådär härligt tjejigt tramsigt som kan vara riktigt kul ibland. Jag fick så fina ord från en kollega som värmde och sedan en timme efter kommer nästa med en liten present, så härliga de är :) Bara sådär! Vi pratade om det på kaffet idag, skratt skapar lust! Måste också få dela med mig av en bra grej jag läste på Facebook igår: "The problem is not the problem, it´s the attitude about the problem" Klockren!

Linköping

Idag har varit ännu en dag att spara i hjärtat :) Mysdag i Linköping. En väldigt trevlig stad som jag fått stifta bekantskap med idag. I minusgrader vandrade vi runt i gamla delen av staden, Chokladbutiken, handelsboden, bokhandeln och designbutik. Mycket trivsamt! Världens bästa fika, mycket skratt och en varm, mysig, hemtrevlig atmosfär har genomsyrat hela dagen. Med varma trivsamma människor som jag nu har förmånen att ha runt i kring mig. Det har varit fint :)

Att lita på att isen bär

Vintern är tillbaka. Det är kallt och vitt och vackert igen. Snö som glittrar över gärden och åkrar, hög luft som är klar och skön att andas. Jag har inte skrivit på länge. För er som följer mig och är inne här ibland ber jag om ursäkt för det :) Har varit sjuk hela veckan. Halsen, huvudet, hosta, det är verkligen skittråkigt att vara sjuk. Man klättrar på väggarna efter ungefär tre timmar!! Jul- och nyår är över och ett nytt år är här, med nya mål och nya förutsättningar. Efter att ha grävt riktigt djupt ner i vissa återvändsgränder känns det äntligen som att jag kan släppa taget om en del av dem och lita på att isen bär, även om det känns läskigt. Någon gång är det ju dags att våga släppa taget om sina egna rädslor, när det bara är de kvar som står i vägen. Komiskt egentligen, så länge nu har jag själv sagt till någon som står mig nära att man måste våga satsa, men har jag verkligen gjort det själv? Efter en del rannsakande blir ju svaret uppenbart. Och jag ler för mig själv när jag förstår hur jag själv kom till insikt. Så nyttigt och lärorikt. Jag har lärt mig mycket om mig själv den senaste tiden, tagit mig tid att förstå mig själv. Det har blivit en del ältande och jag har säkert varit skitjobbig under resans gång, men de som funnits här för mig vet ju också att jag alltid finns här för dem. Ser fram emot skidåkning nu när jag är piggare och snön kommit tillbaka. Måste sätta upp ett mål, tjejvasan i år blir nog svårt, kanske är fullt, men nästa år, då ni! :)I år får målet bli att åka så mycket det går och att njuta så mycket det går av det. Vi har bokat skidsemester, vecka 6, härligt ska det bli! Nu ska jag finslipa teknik, både i utförs- och längdåkningen.