Det blev bra

Julen är över. Den blev bra. Jag var på Café Nyfiket på förmiddagen och hjälpte till att ordna julmat åt ensamma och utslagna. Minglade lite med dem för att önska god jul och höra hur de har det. Det gjorde mig glad att de uppskattade mitt sällskap. Sen åkte jag till min systers mans familj, människor med stora hjärtan som öppnade sitt hem för mig på julafton. Jag var så tacksam och fick en fin dag. På kvällen kom barnen och vi hade en härlig stund med julklappsutdelning och god mat. Så märkligt att den julafton jag varit så rädd skulle bli den värsta blev bra på så många sätt. All stress och julklappshysteri var som bortblåst och julen fick en helt annan mening. Jag somnade med hjärtat fullt. Efter några dagar hos mamma är jag och tjejerna hemma i Månseryd igen. Eldar i kakelugnen, äter choklad, ser på julfilmer och åker pulka. Pratade med mitt hjärta idag, över Skype. Gott var det att se dem. De har det bra på sin semester. Jag blev varm i hjärtat och inser hur mycket jag saknar honom, ja allihop. En vecka har redan gått, herregud vad tiden går fort. Känner mig skönt trött idag, dags att sova :)

Att verkligen se

Det finns de som gör så mycket för mig nu, utan att de själva vet om det. De finns där, är härliga att prata och skratta med, erbjuder sin tid och sitt engagemang. Det finns de som försiktigt tar små steg, som betyder så mycket, för att jag ska förstå att jag är älskad. Och om man verkligen ser de sakerna, ser man att det är de största kärleksförklaringarna man kan få.

Att sätta saker i perspektiv

I går kraschade jag rejält. Grät hela dagen. Missförstå mig inte, jag har så mycket att vara tacksam för, är älskad av och omger mig med, de bästa, finaste människorna på denna jord, med de största hjärtana, och det är ju såklart det absolut viktigaste av allt. Men trots det finns det ju såklart saker som ibland kan sänka även mig, som alltid har ett leende i hjärtat och på läpparna. Julsituationen känns oerhört tuff. Jag vill ju klä granen med barnen, slå in klappar och tissla och tassla och julmysa. För mig, som älskar stora familjesamlingar och gemenskap, som skulle kunna stöpa ljus, baka knäck och koka skinka med barn och syskonbarn och en hel massa andra, dygnet runt veckan innan jul, så känns det såklart tungt att vara typ ensam de dagarna i år. Att julafton fortfarande är oviss känns också jobbigt. Ska jag sitta själv och se på Kalle Anka? Hur blir julaftons morgon i år? Det kommer inte komma tre små prinsessor nedtassande till ett festdukat frukostbord med marsipantomtar på deras platser. Inga tjut när de hittar ett efterlängtat paket i sina julstrumpor. Jag försöker att inte tänka på det. Det finns annat som pressar också, en boendesituation som inte är helt önskvärd, där jag pressas in i ett läge som känns tufft. Och där det känns som jag står helt maktlös. Det och en del strul kring barnen i går fick mig att kapitulera för oro och faktiskt, hur hemskt det än låter, självömkan, och jag bara grät och var så trött. Tog mig i kragen lite på kvällen och sen kändes det bättre. Drack glögg, tände en brasa och läste med flickorna. Vill tillbringa de närmsta dagarna med den som står mig närmast och hämta kraft i vår samvaro. Det gör mig lycklig. Jag ska också kolla upp om det finns någon hjälpverksamhet i kyrkan på julafton, där man kan hjälpa till. Det finns de som har det svårt och i jämförelse med dem är mina problem ett sandkorn i en öken. Ett bra perspektiv att ta med sig. Kanske kan den här julen bli ett tillfälle att faktiskt på riktigt, få ta del av julens budskap, ett tillfälle för eftertanke och ro, att få och ge julefrid. Jag vill gärna tro det.

Små steg framåt

Typ 20 minusgrader, tårna höll på att frysa fast i bilen :) Jag vill bara krypa ner under täcket, eller ta på mig vinterkläderna och ge mig ut i spåret med skidorna. Kanske blir det lite skidåkning i helgen. Ska ju finslipa min teknik, får nog ta hjälp av ett par bröder i Mullsjö :) Det är fint hemma i Månseryd nu med snön och åkrarna. En fin julgran med stjärna och lampor har de satt upp också, lyser så fint utanför huset. Och i går fick jag en julklapp, en vacker ljuskrona. Snälla är de här i byn :) Och alltid är det skottat och plogat. Flickorna och jag har kokat knäck i veckan. Snart åker de till Johan och är där ända till julaftonskväll. Blir konstigt att inte ha dem hemma veckan innan jul. Snart bara en vecka kvar till jul, den här hösten har gått fort. Snart är det vår, igen, dagar och veckor rullar på. Det gäller att ta en dag i taget, leva i nuet. Fast ibland behöver man lyfta blicken och se lite längre fram också. Jag försöker balansera det så gott jag kan. Små steg framåt i en lagom takt med små planer för framtiden, samtidigt som jag tar vara på varje dag.

En annorlunda jul

Det kommer bli en konstig jul. Det är vitt och vackert ute, som alla vill ha det. Jag själv också. En vit jul, det är så mycket mysigare. Resten blir väl sådär. För första gången, i hela mitt liv faktiskt, ser det ut som jag ska spendera julafton ensam. Hur scary är inte det?! Jag är ju som jag är, har en enorm förkärlek för storfamiljskänslan, gemenskapen, är den som älskar en julafton där alla är samlade, äter, spelar spel, njuter av tiden tillsammans. I år blir det nog inte så. Flickorna är hos Johan hela veckan innan jul, plus på julafton och mitt hjärta åker på välbehövlig semester över jul och nyår. Jag kommer sakna dem alla mina hjärtan. Veckan innan jul kommer bli olidlig. Inga förberedelser, inget klä granen, ingen förväntan, bara tyst och tomt. Det har varit ett par jobbiga dagar. Det river och smärtar i mig att det finns någon som vill mig illa. Var kommer allt det där hatet ifrån? När tar det slut. Det trycker ner mig, får mig att känna mig liten och skyddslös, oförmögen att stå upp för min sak. Det gör mig också än mer säker på att mitt val att gå var rätt. Den disharmoni och tomhet jag kände så länge var förödande för själen. Lång tid tog det att hitta modet och göra rätt, det som andra tycker är så fel. Jag vet att jag splittrade vår familj. Att jag gjorde någon annan illa. Det får jag leva med och bära med mig. Kanske blir jag förlåten för det en dag. Kanske gjorde jag det på fel sätt, många har vänt sig från mig, många vänner är borta. Men jag gjorde det. Och det jag har mött och fått ta del av efter det får mig att inse hur det ska vara, hur det ska kännas. Den kärlek jag får ta del av nu, den värmen, omtänksamheten och respekten, det samspelet och utbytet, det hade jag aldrig fått uppleva om jag inte hade gått. Då hade jag aldrig fått träffa de människor jag omger mig med nu. Och jag är tacksam för varje dag jag får ha med dem, och allt vad det lär mig och ger mig. Jag hämtar styrka i det de här dagarna när det faktiskt känns piss och när jag tycker lite synd om mig själv.

Ibland stannar liksom tiden en stund

Det finns stunder när man är så nära varandra man kan komma, så nära att man rör vid varandras själ.Då stannar liksom tiden för en stund och man tappar andan, man hittar inga ord. Man bara är i det ögonblick när själarna möts, och man är en del av varandras innersta. Stort och förunderligt är det att uppleva det, bara att möta någon som man verkligen får uppleva det med är stort, en ynnest. En skatt att vårda och förvalta, en skatt med nyckeln till livets alla rikedomar. Det gäller att inte slarva bort en sådan gåva, när man väl fått den.

Ibland bubblar det över

Smällkallt idag, fast klart och lite soligt. 15 grader kallt var det när jag steg ut på morgonen. Kanske kan det bli lite skidor i helgen ute i Mullsjö, det vore fint :) Riktigt kallt i huset också, sov med joggingbyxor på i natt. Nu är det tofflornas och raggsockornas tid, inte världens sexigaste kanske, men vad gör man :) Bubblig var jag igår, så mycket känslor är det ibland att jag undrar hur de ryms i min lilla kropp. Glädje, lycka, förundran, förväntan, rädsla, oro, ro och tillfredsställelse, och kärlek, all denna kärlek. De slåss ständigt om utrymmet, alla mina känslor och funderingar, ibland bubblar de över, och då måste en del få komma ut. Kanske är jag jobbig ibland när jag bubblar över, låter mina älskade veta hur mycket jag håller av dem, när jag älskar att grotta ner mig i djupa filosofiska diskussioner, när jag går helt upp i musiken för att den slår an så fantastiska strängar och får mitt inre att jubla. Men det är ju sån jag är, ibland blir jag trött på mig själv och önskar att det inte var sån fart därinne i huvudet och i kroppen, varken bland tankarna eller känslorna. Men när jag funderar på det så inser jag ju, att det är ju det som gör mig till mig. Och jag älskar alla mina känslor och tankar och omfamnar dem i all sin komplexitet, för samtidigt vet jag att det är allt det där som gör att jag, nästan alltid, faktiskt någonstans är glad och känner lycka och kärlek. Över de små sakerna, över en solig dag, en omfamning, ett möte, ett kvällsdopp i sjön, en morgonpromenad, ja vad det nu än kan vara. Jag är så tacksam över min förmåga att livsnjuta, och känna och uppleva med alla sinnen. Jaha, det var dagens djupa fundering från mig :)

En gåva

En gåva är det, att få lära känna de människor jag nu har omkring mig. Det vilar en värme och en trivsamhet över dem, vilsamt och behagligt. Människor som jag tar till mig och känner redan nu att jag kommer att älska. En gåva är det, att få dela deras vardag, ta del av deras tankar och att de vill vara en del av mitt liv. Deras välkomnande, nyfikenhet och kärlek fyller hela mig med tacksamhet och ödmjukhet. En tacksamhet över våra möten, och samtal, våra skratt och lärdomar, över de band som knyts, över den kärlek som genomsyrar allt. En ödmjukhet inför varje dag som det får vara så.

Att vila i varandra

En måndagskväll kan vara trist och grå, omotiverande och stressig när en ny hektisk arbetsvecka precis tagit sin början. En måndagskväll kan också vara som balsam för själen, trivsam, harmonisk, ett tillfälle att få dela varandras tankar, hämta ny energi i den andres skratt och närvaro, ett tillfälle att få vila i och njuta av varandra. Igårkväll var en sådan kväll. Den bär jag med mig :)

Rum för själen

Nu har jag flyttat. Mitt nya hem är ett fantastiskt ställe, 186 kvadratmeter i en mangårdsbyggnad på landet, i Månseryd. Högt i tak, 2,70, kakelugnar i alla rum, vedspis i köket. Trädgården är som en park, åkrar och ängar utanför, precis som jag vill ha det. Det ekar lite tomt i rummen än, men vardagsrummet är möblerat och flickorna har fått var sin säng. Vi får fylla på efterhand. Där finns rum för själen, som jag längtat så efter, en harmoni och vilsamhet som jag tror att jag sökt ett tag. Vi har utforskat omgivningarna, flickorna och jag, i veckan som de varit hos mig. Funnit nya äventyrsställen och promenadstråk, lekt kurragömma i världens största och bästa trädgård :)Haft det gott tillsammans. En sorg är det såklart att lämna det gamla bakom sig, en gemensam historia, 20 år, minnen och upplevelser. En smärtsam process för alla inblandade. Vi får göra det så bra det går. Det har varit jobbigt men nu börjar ett nytt kapitel. Och hjärtat är fullt. Någon har tagit plats där och fyller det till bredden med sin värme, respekt, omtänksamhet och kärlek. Ett samspel som ger min tillvaro en helhet och meningsfullhet på ett fantastiskt sätt. Det fyller mig och gör mig lycklig. Och jag är tacksam för varje dag som det får vara så.

Finns det lyckliga skilsmässor?

Barnen sover, tvätten är upphängd, diskmaskinen är fylld. Jag sitter här i soffan och funderar på begreppet lyckliga skilsmässor. Visst vill man att det ska vara så, att alla ska gå ur en sån här grej som vinnare och ha en bättre situation efteråt än innan. Men det är en svår och komplicerad process där jag just nu självklart är boven. Svårt och konstigt är det att släppa taget när man levt med varandra så länge som vi har gjort. Vi var barn när vi träffades, ingen av oss vet något annat än att alltid ha den andra runt omkring. Jag ser att han mår dåligt och vet att jag är orsaken och det gör ont, men förmodligen inte alls lika ont som det gör i honom. Jag är på väg bort från något och mot något annat. Sorgsen och lycklig på samma gång, hur märkligt det än kan låta. Jag funderar mycket på hur barnen känner och försöker prata med dem så mycket jag kan, på deras nivå. Jag hoppas och tror att det blir lättare för alla om vi pratar om hur vi känner och tänker, när vi är arga och ledsna, när vi längtar. Nu har de varit hos pappa ett par dar och det var gott att få träffa dem idag igen, äta kvällsmat, läsa läxor, mysa framför tv:n och läsa saga :)

Coldplay

Åkte till Stockholm i helgen, ensam på några äventyr :) På torsdagen var det äntligen dags för min Coldplaykonsert. Passade på att hämta min nummerlapp till tjejmilen vid Östermalms idrottsplats som låg precis bredvid stadion där konserten var. Var där vid 19:00. Förbanden var brittisk tjejpop, inget som föll mig i smaken direkt. Träffade några roliga killar från Finspång som höll mig sällskap medan vi väntade. Så till slut, strax efter 21:00 kom de. Fyrverkerier och konfetti regnade över oss i mörkret när de körde öppningsnumret "Hurts like heaven". Sen var den igång, den bästa konsrten jag varit på, de levererade, allt det bästa från nya albumet och alla hit som man förväntade sig. Som vanligt superbra live, publiken var helt lyrisk. Det var en helt fantastisk kväll som avslutades med "Fix you" och "Every teardrop is a waterfall" i ett regn av fyrverkerier. Lycklig, lycklig gick jag hem. Vilken fantastisk kväll :) På fredagen träffade jag Rolf, det var längesen. Vi hade trevligt, gick på museum, Livrustkammaren på gamla slottet och sen käkade vi lunch. Lördagen sprang jag tjejmilen i ösregn på tiden 53,26. Inte riktigt nöjd, hade velat springa under 50 minuter men det var ju ändå hyfsat och ett jämnt bra tempo, strax över fem minuter per kilometer. På kvällen gick jag på min favoritrestaurang Cafe Milano och sen blev det Snabba Cash 2 på bio. En riktigt trevlig kväll :)

Vid sjön

Sitter vid sjön, solen glittrar i vattnet, barnen plaskar och skrattar. Självklart har det varit fint väder hela veckan nu när man har börjat jobba igen :) Det har varit en skön vecka med luncher i solen och härliga eftermiddagar och kvällar. Löprundor och cykelturer. Gott att få lite mer sommar känner jag, det behövdes. Det har varit fullt upp på jobbet från start, nu kör allt igång och rullar på. Länge har jag varit ledig, sex veckor, latat mig, livsnjutit, fiskat, solat och badat, umgåtts med människor jag tycker om och försökt samla energi inför hösten. Men än är det liite sommar kvar några sköna kvällar och varma dagar. Som idag till exempel :)

Semester

Morgondopp, kvällsdopp, slappa i solen, kaffe och choklad, en god bok, slappa i solen :) Stranden, doft av solkräm och sand, kaffe, laga lite lunch, slappa i solen, barnaskratt, ljudet av gräsklippare i kvarteret, doft av gräs och sommar, en kall öl i solen. Möten, samtal, leenden som värmer, små under varje dag, bara du är öppen för att se dem, solen som går ner mellan träden, doften av ljumma sommarkvällar...

Midsommar

Hela juni har snart gått, det har inte blivit riktigt varmt, känns som man är snuvad på halva sommaren. Jobbar en vecka till, sen sex veckors ledighet. Vet inte vad det blir på semestern i år, tiden får utvisa. I går var det midsommarafton, fint väder nästan hela dagen, Carro och Martin, Frida och Mikael och alla barnen var här. Roligt och trivsamt, god mat, dans runt  midsommarstången och kubbspel, lite grill på kvällen, lagom sent blev det också. Härligt!

Idag är en jäkla skitdag, alla är sura, ingen kommer överens. Jag är så trött på det. Nu ska jag ner och fiska, rensa hjärnan en stund...

Ingen bra dag...

Idag har det varit för jäkligt, en riktigt jobbig dag, ända från morgonen, bara lipat. Skönt med en löprunda nu på kvällen, den piggade upp lite grann. Bara att ta nya tag...

Häggen blommar

Nu blommar häggen, det doftar svagt med varje vindpust, lika fantastiskt varje år när det händer :) Man vill bara vara ute. Det har till och med varit lite sol idag och lite varmare. Jag kommer på mig själv varje år med att vänta och vänta efter solen och värmen så att jag knappt inser att jag är mitt i den vackraste tiden, det är ljust länge, det blommar och doftar...  Ska försöka ta vara på det i år och bara  vara i det fantastiska så mycket det går. Njuta av livet och det som är gott.

Det har varit en skön långledighet med många trevliga inslag. Bra film, morgonkaffe i solen :) barnen har cyklat och hoppat studsmatta, lekt mycket med kompisar, huset har varit fullt :)

Var hos Ehrnströms på middag igår kväll, så trevliga de är :) god mat, gott vin och många skratt. Kom hem rätt sent, superskönt ute, en riktig försommarkväll, ljummetoch härligt, det doftade fräscht och lätt. Det är såna små saker som kan göra mig så lycklig :)

Nu blommar häggen

Längtan

Våren är nog här nu, med regnet kom den varmare luften. Ute är det krispigt grönt, luften är fräsch och lätt, allt andas förväntan, längtan... Knoppar ska snart slå ut i blom, bladen spricka ut i full grönska. Det doftar gräs, jord och vitsippor. Det finns en skärpa i naturen nu, allt vaknar till liv. Känslorna är åt alla håll och kanter och hit och dit. Det är ljummet och skönt, njutbart, behagliga brisar mot huden. Och vi längtar...

En galen dag

En galen dag, är så trött i huvudet. Blev riktigt stressad på jobbet när servern höll på att krascha för att utrymmet nästan var fullt. Fick hjärnsläpp när jag skulle rensa, vad fasen rensar man liksom?? Man vill ju helst ha kvar alla bilder och alla dokument. Sen började det, skulle köpa en extern hårddisk, hade glömt plånboken, vände, köpte hårddisken, rensade vidare, gick från jobbet, glömde kameran, vände tillbaka, hämtade kameran, åkte till Blomsterlandet, kom på att jag glömt plånboken i påsen med hårddisken på jobbet, vände, hämtade plånboken, tänkte på vägen tillbaka till Blomsterlandet att den här dagen kan väl knappast bli mycket sämre. Då smäller en bil rätt in i vänstersidan på min bil, papper ska fyllas i.... som tur var kom ingen till skada och det var absolut inte mitt fel.

Hemma, full fart, alla läxor skulle göras efter fotbollsträningen, veckan ord, matte, läsläxa, läsförståelse, sen nästa barns läxor... Stackars Emma fick sitta själv i soffan framför barnprogrammen. Men sen hann jag i alla fall läsa en bok för henne och småprata lite vid läggdags.

Nu sover de gott alla tre och jag är så trött men har ändå svårt att varva ner... Pratade med bror och fick i alla fall skratta gott en stund, och prata lite träning. Och så hade Johan köpt en kebabtallrik till mig på vägen hem ifall jag var hungrig, eftersom hela den galna dagen gjort att middagen inte riktigt blev av. Snällt :)

Nu ska jag göra som servern, krascha...

Kommunikation

Vi var på kommunikationsutbildning i förra veckan med jobbet. Det gav mig nyttiga insikter om mig själv och mitt samspel med andra. Bemöta andra med respekt, det var ju inte direkt nån nyhet hur viktigt det är. Men att respektera sig själv också!! Folk får dig bara att känna dig mindre än dem om du tillåter det! Något jag får jobba med då och då.

Vi gick också igenom olika arbetsstilar, inte helt oväntat var jag typen " Var perfekt" med höga krav på mig själv :)

En nyttig övning var att ge de andra tre personerna runt bordet två komplimanger var. Något vi borde göra varje dag egentligen, det gör så mycket. Gissa vad jag fick för några?? :) Glad och trevlig, glad och hjälpsam. Glad och snäll. Den bästa kommentaren jag fick under dagen var "Du delar genomtänkta tankar". Den betydde mycket.

Har varit på pappas grav ikväll och tänt ljus, det är hans födelsedag. 64 år skulle han blivit. Där var fint, mycket ljus och blommor.

Marknad

Hm, hade velat gå på marknadsafton med barnen idag. Fick jobba över, kom hem sent, och nu kom regnet igen. Johan och flickorna är där, men nu är jag ju inte så värst sugen på att gå där nere i rusket. Har övat lite på mina körstycken, sen Vocesövning idag. Slutar inte förrän halv tio. Barnen kommer att sova när jag kommer hem :( Inte så mycket tid idag, men nu är det ju långledigt snart så då hoppas vi på mysiga dagar.

Är överlag splittrad idag, allt känns så där inte "riktigt ok". Ingen bra känsla, lite obekväm liksom. Jag har för mycket i huvet, jag vet. Måste släppa några saker, måste fundera mer på några andra, vet liksom inte riktigt hur jag vill ha det. Och det stör mig. Får försöka vila i sånt som är bra så länge, så kanske det andra löser sig med tiden.

Nej, nu går jag ner på marknaden en stund i alla fall, lite korv och spunnet socker, och prata med alla i byn :)

Små saker och stora saker

Jag är en grubblare ut i fingerspetsarna, det är väl sån jag är bara. Grubblar och tänker, analyserar och vänder och vrider. Samtidigt är jag ganska bra på att njuta av saker och ting. De små sakerna, att vara i vitsipporna på våren, att dricka kaffe i solen, att njuta av mina barn, att springa, att ta ett morgondopp alldeles ensam en sommarmorgon...  listan kan göra lång. Jag ska bara lära mig att inte grubbla så mycket medans jag njuter av de små sakerna :) Hur som helst, det här är ju egenskaper som gjort mig till den jag är, som format mig genom åren. Det har gjort mig bra på att t ex upptäcka små skatter, ibland är de mer värdefulla än jag först trodde. Vissa behöver man släppa taget om, andra hålla kvar, det behövs bara grubblas lite först...

Ibland funderar jag över vilka som verkligen vet det om mig, hur mycket jag grubblar och tänker, vad jag grubblar på, hur många av mina vänner som verkligen bryr sig om hur jag mår, som frågar när nåt är galet, som tar sig tid, som ringer. Jag menar inte det där ytliga, "hur är det", när man knappt lyssnar på svaret, utan vilka som ställer upp när det verkligen behövs. När det är riktigt jobbigt. Vilka finns där då? Nyttigt att tänka på det ibland, att rannsaka. Och att även rannsaka sig själv, finns jag där, när jag behövs? När jag vet att nåt är galet? Jag vill tro att jag gör det i alla fall.

Själsfränder

Jag funderar ofta på hur fantastiskt det är när två människor träffas och det bara känns så självklart. Bland alla människor som vandrar runt på jorden så träffar man någon som är ens själsfrände, ibland vet man kanske inte ens om det, bara går förbi nån som skulle kunna varit... Men ibland stannar man upp, blir nyfiken, känner att den här personen ska ha en plats i mitt liv. Ju mer man pratar, ju mer vill man prata. Ju mer självklart är det.Alla gemensamma nämnare är där. Där finns ett samspel som man inte har med någon annan. Man kan prata om allt utan problem, skratta tillsammans, gråta tillsammans. Utan att veta hur det gått till är man själsfränder, så nära bundna till varandra att man inte kan tänka sig att vara utan det. Är det inte häftigt ändå? En del har aldrig upplevt det, andra har upplevt det mer än en gång, men visst är det förunderligt och märkligt och värt att tänka på, att vissa människor är som gjorda för varann.

Madicken

Madicken är nog världens bästa barnprogram! Jag har sett det hur många gånger som helst, ända sedan jag var liten, sett tv-programmen, hört skivorna, sett filmerna. Har sett det otaliga gånger med mina egna barn och jag tror faktiskt aldrig att jag kommer tröttna. Jag skrattar och gråter lika mycket varje gång. Så fantastiskt det är, skildrat med sån värme och kärlek! Idyllen kontra misären. Kärleken och omtänksamheten. Beskrivet på ett enkelt och okomplicerat sätt. Herr Nilsson som alltid är fattig och full, men man upplever det aldrig som något fult för det är skildrat med sån värme och medmänsklighet. Barnflickan Alva med sina drömmar och sin längtan efter sotaren som hon är så olyckligt kär i, bekymrade tant Nilsson, den fisförnäma borgmästarinnan, fattigbarnen,  Lisabeth som är full i bus (och som för övrigt påminner mycket starkt om min Ellen) och så Madicken, detta flickebarn med ett hjärta av guld! Jag älskar det, berättelserna runt ikring, mijöerna, karaktärerna och skådespelarna som är fantastiska, det finns ingen som Allan Edwall!!

Såg ett avsnitt nu på fredagkvällen som triggade igång hela känsloarkivet, skratt och gråt, empati, längtan... Tack världens bästa Astrid Lindgren för detta mästerverk!

Nu ska jag göra egna hamburgare av SVENSK nötfärs och ta mig ett glas rött ;)

Snö i april

Fredag idag, tröttheten ligger som ett tungt moln över hela mig. Ingen energi, ingen lust med nånting. Johan ska jobba hela helgen, hjälpa Robert med stugan. Barnen och jag får hitta på något mysigt :)

Det snöar och blåser ute, iskalla vindar. Lusten att springa är som bortblåst och jag känner mig bara trött. De soliga dagarna för en månad sen känns oerhört långt borta just nu, när vintern gjort ett nytt antågande. Har tagit fram vinterjackan och barnen hade termobyxor till skolan idag då de skulle ha utedag. Hm, men det blir väl vår igen, bara att härda ut tills dess. Desto härligare när den kommer, efterlängtad!

Nu är det ju helg, lite fredagsmys idag och sovmorgon i morgon, så är man nog pigg som en lärka igen.

Tre år sedan

Idag har jag varit på pappas grav och tänt ett ljus. Tre år sedan idag. Ibland känns det lättare ju längre tid det går, ibland känns det svårare. Kanske smärtar det mer nu för att man vågar släppa fram mer minnen när det gått ett tag, vet inte...

Idag tänder vi ett ljus för pappa.

Det har varit en skön dag, började riktigt nice med trevlig morgon, sol och blå himmel, lite vårigt i luften igen. Kände mig, trots det, otroligt trött på jobbet, kände mig ännu tröttare efter Ellens utvecklingssamtal på eftermiddagen. För att inte tala om Ellen, som nästan satt och sov :) Kanske inte helt kul för en 9:åring att sitta i en timma och analysera hur skolarbetet går :)

I morgon fyller hon 9 år lilla Ellen, hon var så pirrig innan hon la sig ikväll, det är svårt att låta bli att le inombords när man ser deras förväntan... UNDERBART!!

Nu ska jag slå in lite presenter och sen blir det tv-soffan ett tag innan kudden.

Vår

Det känns verkligen som våren har kommit. Det har varit soligt och ganska varmt ett par veckor nu. Ändå är träden inte gröna än, och bakslaget kan komma när som helst. Märklig känsla att sitta i linne i solen framför Munksjön och käka lunch, i MARS! Det borde vara länge kvar till man kan göra det. Men ibland blir allting lite annorlunda än man tänkt sig. Och när det blir till det bättre är det ju synd att klaga. Bara att le och ta emot liksom. Njuta av att allt är härligt, soligt, vårigt!

Det våras och spirar...

Dejt med löparskorna...

Löpning is da shit! :)

Jag har ett nära förhållande till mina löparskor... :)

Tomas Andersson Wij

Det är mars nu, snön är borta, solen skiner... hm ska det alla redan bli vår? Ligger i luften i alla fall. Efter en seg och jobbig vecka hade jag igår en supertrevlig kväll som gav ny energi, en fantastisk konsert med Tomas Andersson Wij. Det var så bra! Mycket avskalat och vackert och så lite rockigt och gött! Hans texter är så målande och starka, de berör långt in i själen och sitter kvar där sen. En otrolig närvaro på scen, lämnar ingen oberörd: Jag var helt uppfylld när jag kom hem och somnade med guldkornen i lurarna :)

Idag har det än så länge varit en härlig lördag, vårväder, kaffe i morgonsolen och shoppingdag med Alva. Hom fick en  massa nytt som hon behövde och hon är så nöjd och glad :)

Snart blir det löprunda och sen får vi se vad kvällen bjuder på, något trevligt hoppas jag...

Underbara helg

Det har varit ett par dagar med vår i luften, torrt på gatan, fågelsång, blå himmel och sol. Flickorna och jag var själva i helgen då Johan var hos en jobbarkompis och byggde garage. Vi cyklade både lördag och söndag, var i lekparken och hade mysigt. Härliga dagar :) Jag älskar att cykla, en känsla av frihet, vinden som blåser i håret, det är så jäkla trivsamt helt enkelt. Brukar terrorisera familjen med cykelturer och picknicks på våren och sommaren, de uppskattar det inte alltid lika mycket som jag, men nästan :) Men idag snöar det och är kallt igen, så det var den våren, för nu.

Härlig helg med världens finaste prinsessor...

Men det var en underbar helg, så mycket kvalitetstid, så viktigt och värdefullt. Sovmorgon och härlig Disneyfilm till långt in på förmiddagen. Laga god lunch, vara ute, spela spel och så mys och middag på kvällarna. Men  nu är jag riktigt trött känner jag, luften fullkomligt gick ur mig igårkväll när Johan kom hem. Det är ju så mycket man vill hinna på en helg, förutom att göra roliga saker med barnen, bara att städa huset tar ju sin tid, hinna tvätta sängkläderna och dammsuga och plocka undan...

Och idag hade Emma feber igen, jobb hemifrån, kändes inte helt optimalt när det är så mycket att göra på jobbet och alla förväntar sig mycket av en. När barnen lagt sig ska jag softa i soffan med choklad och Dirty Dancing som jag spelade in för ett tag sen. Härlig tjejfilm om kärlek och musik. Det är vad jag behöver just nu känner jag, lite kärlek och musik...

Ett bildspel, ett minne

Satt i väntrummet på vårdcentralen idag. Bildspelet på väggen visade vårblommor, tussilago, jag mindes plötsligt precis hur tussliago doftar. Så gott! Den är inte så vacker, men den doftar så härligt. Mindes hur härlig våren är, hur jag längtar efter det, när allt vaknar till liv och dofterna kommer tillbaka. Mindes plötsligt också den där våren för tre år sen när pappa gick bort. Det var april och hade börjat bli varmt, vi satt ute alla, det var påsk. Pappa i rullstolen. Jag minns hur jag önskade att han skulle få uppleva våren en gång till, fåglarna, dofterna, det skira och ljusa, allt det underbara med våren. Men det fick han ju inte. Två dagar senare gick han bort, vi var alla därhemma, jag höll hans hand när han tog sitt sista andetag. Jag tror han var lugn. Så konstigt att han valde att lämna oss när alla var där, Leksandsgänget med, precis som att vi skulle ha varandra i sorgen. Eller för att han ville säga hej då till alla samtidigt.

Jag kom att tänka på allt det där när jag såg alla vårblommorna på bildspelet. Jag mindes hur vi la vitsippor i hans händer på bröstet,  hur hans hår var lent och doftade nytvättat. Han var alltid så noga med att lukta gott :)

Så mycket det är man vill säga när man inte längre kan.

Nu sitter han där i sin himmel och röker pipa och fiskar, det är min pappa det :)

Alla hjärtans dag

Idag är dagen då man ska sprida lite extra kärlek till alla omkring sig :) Jag brukar ju försöka göra det så ofta jag kan till min familj och mina vänner, med små meddelanden, kramar, kvalitetstid tillsammans. Men idag ska det ju göras lite speciellt, det förväntar sig ju alla. Barnen vill ha "hjärtfalukorv" och vaniljhjärtan, det tycker de är mysigt. Och jag med :)

Satt och tittade på serien "30 grader i februari" i går, denna nattsvarta produktion som man ändå inte kan slita sig ifrån fast det gör så ont i hjärtat och i kroppen när man ser den. Det var längesen jag berördes så illa av ett tv-program. Den smärta det skildrar är så påtaglig, känns i varje cell liksom. Den förtryckta kvinnan vars drömmar ständigt krasas av en totalt känslokall make, mannen vars dröm och längtan efter barn är så stark att han offrar vad som helst och blir lurad och sviken i jakten på det som så många tar för givet, kvinnan som drabbats av stroke av för mycket arbete och som ändå inte kan lägga det åt sidan och se att hennes barn behöver henne så otroligt mycket. Så mycket svek, besvikelse, självförakt, krossade förhoppningar, respektlöshet, drömmar om kärlek och lycka, jag kan inte sova när jag sett det, ändå kan jag inte sluta titta.

Och tanken på att så många har det just så där som de där söndertrasade människorna i serien gör att jag vill skicka så mycket kärlek till alla idag. Gör vad ni vill, följ era drömmar, gå på en känsla, våga ta steget, våga älska, svälj eran stolthet, säg alltid förlåt, låt ingen tvivla på att ni älskar dem, lyft dem som behöver det och låt deras självkänsla växa tills de "äger".Ge massa kärlek idag till dem som behöver, och nästa dag och nästa dag...

Uppdatering och visdomsord

Vad gör man hela dagarna eftersom man inte har tid att skriva några rader i bloggen varje dag utan det måste gå, ibland månader, emellan inläggen? Antingen är det bra, att man umgås med familjen och gör så roliga saker att man glömmer att sitta vid datorn eller så är det dåligt i det avseeendet att man har för mycket jämt och inte hinner. För mig är det nog lite både och. Vi har varit i Sälen en vecka och haft det underbart :) Strålande sol, klarblå himmel och gnistrande backar. Blir alltid en käftsmäll att komma tillbaka till verkligheten :) Vi åkte i backarna från morgon till kväll och hann även med lite restaurangbesök på Lammet & Grisen och bad på Experium. Hade härliga familjerna Cederwall och Lundberg med oss. Roligt! Jag fick också chans att åka lite längd, segt med fäst tape men ändå UNDERBART, vackra spår, som att åka i ett sagoland, med doften av kallt och snö. Har ni tänkt på att kallt faktiskt har en doft? Särskilt när det är så där riktigt kallt, en torr, vintrig doft som är svår att definiera. Men jag gillar den liksom :) Nåväl, det var som att vara i Narnia eller nåt, man bara väntade på att det skulle hoppa ut en faun mellan granarna :)

Här hemma blev det ju också lite vinter till slut. Bitande kallt och äntligen snö och skidspår. Kan inte bestämma mig nu för om jag ska åka längdskidor eller träna löpning. LÄNGTAR efter en date med löparskorna, efter veckor av hosta och lunginflammation. Det får nog bli både och.

Hittade några fina och kloka visdomsord lite varstans som känns bra att ha med sig i tankarna:

"Kärlek är inte att hitta nån man kan leva med utan att hitta någon man inte kan leva utan" Så klokt och fint :)

"Det största misstag vi gör i livet är att leva i konstant rädsla för att vi kommer att göra ett" Mycket tänkvärt!

"Man blir lätt dum när allt går enkelt" Så otroligt bra sagt!

Längesen...

Oj, det var längesen jag skrev... Det har ju hunnit vara jul, nyår och nu har man börjat jobba igen. Helgerna var bra, som alltid fulla av förväntan och som vanligt var jag lite bevsiken när julen var över. Man önskar jämt att man ska sitta och mysa framför öppna spisen och spela sällskapsspel och ha det allmänt trivsamt, men det blir ju jämt lite stressigt och barnen river upp sina julklappar och sen ägnar de resten av julen åt dem och åt kompisar. Det är ju så det ska vara men jag önskade nog lite mer familjetid. Fast de andra var nöjda tror jag. Och barnen var överlyckliga över sina Onepiece och de nya touchmobilerna, bästa julklapparna någonsin... :)
Lite konstigt var det att inte mamma, Cisse och Linn och Miller var hemma men de kom ju till nyår. Och likaså Leksandsgänget :) Det blev en rolig kväll med god mat och bra musik och som vanligt höll vi nog på till framåt femsnåret, på morgonen...

Sen blev det lunginflammation och det var ju ingen höjdare... så de närmsta två veckorna har jag legat i soffan med typ 40 graders feber och en gräslig hosta. Efter penicillinkur är jag nu pigg och på benen men hostan är kvar. Är dock så innerligt glad att jag har ork igen. När man är sjuk är det enda man tänker på att bli frisk... värt att tänka på! Längtar till jag kan börja springa igen, och samla på mig lite muskelmassa.

Har bokat biljett till Coldplay i sommar och Tomas Andersson Wij i vår. Ser fram emot båda konserterna jättemycket :)

Och imorgon blir det kanske bio...