onsdag 30 november 2011

I dag

Dagen började så ofokuserat idag, mycket funderingar. Som jag ju så lätt fastnar i, som jag skrev här innan.(Herregud, folk som läser detta måste tro att jag är hur djup som helst! Alltid bara massa knasiga funderingar) Men sen blev den så bra, dagen alltså :) Vissa möten, samtal och situationer kan göra en hel dag! Lite så var det idag. Det kändes gott.

Funderingar

Ibland är det så mycket tankar i huvet så man blir galen. Man kan liksom inte fokusera på det man ska göra och där man är, bara ältar saker fram och tillbaka. Jag fastnar i det ibland, "varför sa jag så", vad tänker hon om mig nu", "hur uppfattade han det" osv. Johan brukar säga att jag överanalyserar allt, alla samtal, händelser och relationer. Och det är helt sant. Lite där är jag just nu. Funderar på det där ibland, vad det beror på. Jag har ett sånt enormt behov av att vara människor till lags tror jag. Det är bekvämast och tryggast så. Särskilt med dem man tycker om och vill ha kvar i sitt liv. Kanske bottnar i någon osäkerhet. Det är märkligt det där, jag har alltid fått för mig att jag har så god självkänsla. Jag är social, utåtriktad, har lätt för att ta kontakt med människor, sjunger för publik, tar plats på jobbet. Men nånstans, har jag märkt, nu när jag börjar rannsaka mig själv i vuxen ålder,  finns en osäkerhet som präglar vissa beteenden och situationer hos mig. Det stör mig nåt oerhört när jag tänker efter. Måste jobba på det...

söndag 27 november 2011

1:a advent

Ellen sjöng i kyrkan idag. Det var fullsatt för en gångs skull, roligt för oss som var där och för de som ordnar :) Det är ju alltid mysigt i kyrkan på 1:a advent, psalmerna man känner igen, barnkören som sjunger så ögonen tåras... Förunderligt och märkligt att berättelsen om ett nyfött barn i ett land som idag präglas av  krig och konflikter skänker tröst och trygghet åt ett helt folk, ja en hel värld till och med.

Underligt också att just det jag gått och funderat på den senaste veckan var det som Tore pratade om just idag, när jag var där, för det är jag ju inte så ofta. Att bära sin egen börda och andras. Att finnas där för andra fast man själv har det tufft, och att andra finns för en tillbaka...

Ute viner det om husknuten, det skulle bli storm neråt Skåne. Fastän det är skönt att vara inne i värmen längtar jag ändå ut lite i friska luften. Det är uppfriskande och får mig att må bra. Fast det blir nog ingen löprunda idag, jag var ju ute igår. Bäst att spara på kroppen lite nu när jag äntligen börjat springa igen. Men det kan kanske bli en promenad i regnet och blåsten, med nåt riktigt bra i lurarna...

lördag 26 november 2011

Saknad

Det är skillnad på saknad och längtan... Man längtar efter nåt man kanske snart ska få, nån man snart ska träffa, en känsla, en situation, det är mer ihopkopplat med glädje, lycka, förväntningar...

Saknad... efter någon, något som kanske inte längre finns. Saknad är mer smärta, melankoli...  Det finns vissa som jag saknar mer än andra.  En del lämnar såna avtryck, sätter såna spår, finns alltid i hjärtat. Och saknaden är ett sätt att minnas... det man vill ha, det man hade, de man älskar...

Melissa Horn

Var på Melissa Horn igår kväll. Det var så bra. Hennes texter träffar en rakt in i själen, så det gör ont. Hon är så ung och har ändå så mycket ord på det man känner... Hon säger det så rätt och så rakt. Musikerna var fantastiska! Satt och förlorade mig en stund i han på klaviaturen, såg hur hans fingrar flög över pianot, mjukt, svepande, en sån känsla och innerlighet, en sån kärlek för sitt instrument som nådde ända ut till oss. Jag vill också kunna... De var så duktiga allihop och hon är så rak och ärlig i sitt snack mellan låtarna.

Sen går man hem och funderar på alla de där orden, som gnager och skaver i en...
Var förresten där med Anna-Carin, vi käkade lite och tog ett glas vin innan. Härliga Anna-Carin, vi träffas alldeles för sällan. Det var trevligt :)

Idag är jag trött och lessen och allt känns tungt, i kontrast till gårdagen då jag var upplyft av konserten och musiken. Allt blir till konflikter och orken räcker inte till. Ska ta fram ljusstakarna och stjärnorna och få det lite mysigt inför första advent.

Ikväll kommer Carro och Martin hit, det lutar åt plankstek. Jag gör världens goaste bearnais ;)

tisdag 22 november 2011

Födelsedag

En riktig skitdag idag så här långt... Förmodligen inte om man sätter det i perspektiv till annat och andra i min omvärld och i resten av världen men just nu i denna stund tänker jag vältra mig lite i min självömkan!
Morgonen började strålande med att Johan inte ville gratta mig på morgonen, det spelar självklart ingen roll för mig och innebar att jag fick sova lite längre vilket jag tyckte var skönt. För barnen däremot är ju detta en katastrof. Och när Johan åkt och vi stigit upp skrek Emma i högan sky hela morgonen för att de inte fått fira mig och sjunga och komma med kaffe på sängen. För henne är ju det hela grejen! Så det slutade med att jag blev arg på henne och hon var ledsen när jag lämnade henne på dagis!

Kommer till jobbet, och en liten dispyt från gårdagen lever kvar och jag fullständigt exploderar känner jag. Jag känner mig jäkligt överkörd och är trött på det! Det är dags att ta lite plats.
När det så blir lunchdags köper jag en sallad på ett ställe här i stan, börjar äta och hittar en fluga i maten! Hade jag inte varit så arg alla redan hade jag nog ätit upp den men nu var jag redan uppe i varv så jag gick tillbaka med den och fick pengarna tillbaka.

Och så är jag besviken för att det finns folk som jag gjort så mycket för, överraskat, bjudit ut, planerat saker för, lagt ut pengar på, när de fyller jämt och halvjämt, men de gör aldrig något för mig. Det är en skitsak egentligen. Jag bryr mig inte om presenter eller såna bagateller, (och jag är oerhört glad och tacksam för allt jag har, det vill jag gärna poängtera!) men det är så tråkigt när man ger av sig själv men inte får nåt tillbaka. Det är liksom mer principen jag är arg på. Och på vissa är jag mer besviken än på andra, av orsaker som bara jag vet och personen i fråga, och så kommer det alltid att vara, och det är inget att göra åt. I det fallet är jag bara ledsen och besviken för att läget är som det är och aldrig blir nåt annat...

Nu ska jag äta mina bananer jag plockat till mig... det blir lunch idag. Sen när jag har slutat vara så ynklig och vältrat mig färdigt i denna självömkan, så finns det åtminstone en vän som behöver mig särskilt mycket nu, och jag tänker finnas där för honom, så länge det behövs.

I eftermiddag blir det nog lite tårta i alla fall ;)

fredag 11 november 2011

Musik

Ibland undrar jag om min musikkonsumtion är hälsosam :) Vad tänker folk om mig egentligen när de ser på facebook att jag lyssnat på typ 200 låtar på Spotify på en dag. Ja, jag sitter ju såklart inte bara stilla och lyssnar i flera timmar, jag springer ju runt hemma och städar och lagar mat och dricker kaffe och allt sånt där som man gör. Men det ena albumet efter det andra spelas flitigt. Jag är så fascinerad av hur folk kan skapa låtar och stycken som framkallar så mycket känslor och tankar. Och även om jag också lyssnar på vanlig radiopop eller vad man ska kalla det så är det ju när jag får höra riktigt genomarbetade låtar, med bra arrangemang som jag blir riktigt lycklig. Jag kan verkligen sitta i timmar om jag få tid och tillfälle. Hör jag en bra låt på tv i en serie eller ett program, googlar jag på texten och ser om jag kan hitta vem som gjort den och hur albumen låter. Nördigt? Ja, kanske lite :)

Jag önskar ofta att jag utbildade mig inom musik istället. Missförstå mig inte, jag har världens roligaste jobb, men att få jobba med musik varje dag hade nog varit ännu häftigare. För att inte tala om värdet i att kunna musikteorin, att kunna spela olika instrument och arrangera låtar och musikstycken. Det tänker jag ofta på när jag sitter hemma vid pianot och vill kunna kompa mig själv när jag sjunger men endast kan spela ackorden eller ta ut min stämma i noterna. Men det är ju bra att andra har kunskapen så att jag kan få njuta av det ändå. Och i kören får jag ju ändå känna att jag är med och skapar något som andra kan få ta del av och beröras av, det är en oerhörd tillfredsställelse.
Hur som helst, det är ju en fantastisk uttrycksform, musik. Den kan få dig att känna, nostalgi, melankoli, passion, glädje, ilska, sorg, lycka... Ja, jag gillar musik jag :)

torsdag 3 november 2011

USA

 Jag har varit på en fantastisk studieresa med jobbet för att studera de gröna näringarna i USA. Vi åkte tillsammans med vår styrelse och personal samt ett antal  förtroendevalda till Chicago. Därifrån åkte vi sedan vidare genom Iowa, Illinois och Wisconsin under en vecka och träffade massvis av entreprenörer på landsbygden, stora som små. Vi besökte ett antal spannmålsgårdar, mjölkgårdar, en med typ 120 kor och en med nästan 1 000 kor, snacka om kontraster!! Vi träffade en man som satsat på naturbeteskött och hade sina djur (Jerseykor) ute året runt i de vackra böljande landskapen i Wisconsin, en annan som satsade på lite av varje, pumpor, äpplen, majs, upplevelseturism....

Oändliga majsfält i Iowa...
Vi såg många likheter med vårt svenska jordbruk, problematiken är i mångt och mycket densamma för lantbrukare där som för dem här. Lönsamheten, regler och byråkrati, sårbarhet vad gäller väder och vind...
En del uppenbara skillnader också, GMO var en självklarhet för samtliga däröver, och alla djur fick hormonsprutor, hmm..... Det som också var tydligt var att de där är ännu en generation längre bort från jordbruket än vad vi är här i Sverige, för dem är mat likamed processer och fabriker medans vi här i Sverige , känns det som i allafall, mer och mer  hittar tillbaka till känslan från jord till bord och mervärdet i våra svenska livsmedel.

Vackra vyer i wisconsin.

Tidig morgon vid Mississippifloden...
Som sagt, en fantastisk resa full av lärdomar, omvärldsanalys och erfarenheter. Dessa vackra landskap...och så alla dessa trevliga människor man fick lära känna lite extra, så mycket skratt och gemenskap och omtanke.

Kaffepaus...
Under fredagskvällen och lördagskvällen fick vi också chans att utforska Chicago stad, trevlig, vacker arkitektur och med en härlig storstadspuls, bra shopping och ... STARBUCKS everywhere!! En lycka för kaffeälskare som jag :) Och efter en hel vecka full av studiebesök och massa intryck var det gott att få ta en öl i baren på 97:e våningen i John Hancock tower med utsikt enligt nedan...

Chicago by night, taget från 97:e våningen i John Hancock tower.

Chicago by day, taget från Lake Michigan.
Jag känner en sån enorm tacksamhet för att jag fick följa med på denna resan, det har givit mig så mycket.
Och så har jag massa musiksnack också, nya skivor och allt... men det får bli i ett annat inlägg :)