En helg att vara nöjd med

Mitt första långpass på skidorna gjordes i helgen. Superhärligt till en början men ack så ont det gjorde i kroppen när jag kört tre mil. Inte blev det bättre av att sista milen var lätt stigande uppför och att krafterna nästan var slut. Jag fick slita ont, men jag gjorde det! Gött efteråt nu när jag vet att jag klarar det:) Helgen har varit härlig med skidor både i spåret och på tv:n i form av VM. Lite sköna sovmorgnar och mysigt familjeumgänge, lite flytt av möbler, en tripp till Ikea, fika med ny go kompis och alla fina barn och så lite gött häng framför söndagsfilm. Blev mycket gjort och ändå mycket slappat, det får man väl ändå vara nöjd med :) Jag kämpar en del med övergångarna från de olika veckorna, har svårt att ställa om mig från det ena till det andra. Jag längtar efter att få slappna av och landa i en känsla av helhet som är bestående. När allt liksom hänger ihop. Det gör jag verkligen.

Självkänslan och jag

Jag jobbar med den, självkänslan. Jag har jobbigt med den, vet inte varför. Har så lätt att trilla ner i osäkerheten, oftast helt i onödan. Men jag hamnar ändå där, inte så länge, men tillräckligt för att det ska ta onödig energi. Tror att folk tycker jag är jobbig, ber om ursäkt för mig själv, grunnar på hur jag uppfattas, räcker jag till, orkar folk med mig? Tar personlig kritik alldeles för hårt. Trots att jag ofta får höra att jag gör något bra, sprider glädje, är mysig och omtänksam och att folk uppskattar mitt sällskap. Så kan det gå en timme efter att jag hört det, och så grubblar jag på något och blir osäker på mig själv. Jag är ledsen över det och vill jobba bort det. Det stör mig. Vad beror det på? I perioder av osäkerhet måste jag också kunna vila i det som är bra och låta det bära mig tills jag blir säker på mig själv igen. Mitt hjärta är bra på att peppa mig här och det är gott. Jag ska bara bli bra på att peppa mig själv också :) Jag har hittills haft en jobbig vecka med mig själv, just sådär oharmonisk och osäker.Inget blir riktigt bra och jag grubblar för mycket, agerar märkligt, blir irriterad på mig själv.Och så blir jag så ledsen på att det är så, och gråter och gråter. Jodå, de flesta tänker bara på mig som leende och skrattande men nog kan jag gråta alltid. Jag gråter lika mycket som jag skrattar ska ni veta. Som jag skrivit innan, det är alla känslor på en gång, utanför och innanför. Vissa saker måste bearbetas, andra accepteras, och jag måste lära mig att jag är uppskattad och bra, att det är ett privilegium att vara med mig. Det är mitt eget personliga mål den närmsta tiden, att få mig själv att känna så och att bära den känslan med mig!

En enkel och underbar söndag

Det har varit en underbar helg. Hela storfamiljen tillsammans. Firade mamma igår och hon bjöd på middag. Barnen hade roligt och vi trevligt. Kollade melodifestivalen när vi kom hem och myste lite. Barnen var upprymda och hade svårt att sova, men tisslade och tasslade själva på rummen så det gick fint. En liten tandfe fick chansen att dyka upp och lämna en skatt också, roligt! I morse åkte Niklas tidigt för att åka rallarloppet på längdskidor. Alla barnen hann vakna innan han gav sig iväg. Det blev en mysmorgon med lång frukost och sedan lekte de alla fem hela förmiddagen. Det är så underbart att se dem, hur bra de funkar tillsammans och hur glada de är i varann. Vi gjorde heja flaggor till våra skidkungar :) och jag hann med att rulla köttbullar och förbereda middagen. Sen bar det av i två omgångar med bilen, många är vi ju, till Hallby för att heja dem i mål. Stressigt blev det och vi missade Andreas men hann precis för att vinka och heja Niklas i mål. Han var nöjd och glad ut med loppet .Fika i Hallbystugan och sen bar det hemåt igen med alla prinsesor. Uteklek och sedan middag och kaffe. Efterföljt av bara härligt slappande, sådär gott som det kan vara en söndageftermiddag när alla är samlade, trivsamt och hamoniskt. En underbar dag i all sin enkelhet att njuta av och spara i hjärtat. Hälften av familjen åkte till Mullsjö frampå kvällskvisten, och jag och tjejerna käkade kvällsmat framför tv:n och sög ur det sista ur veckan tillsammans. Alla härligt varma i själen av familjekänslan som veckan och helgen bjudit på. Nu sover de gott och det känns lite tomt och tyst i Månseryd, men ändå rofyllt. Ikväll somnar jag trött och med hjärtat fullt!

Alla hjärtans dag

Mysmorgon idag med mina hjärtan, stora som små, de fick små presenter vid frukostbordet och var så nöjda och glada. Jag älskar de där stunderna när alla är tillsammans och pratar och skrattar runt matbordet. En känsla av helhet som sprider lugn och värme i själen. Stunder att "vila i" för att använda ett "ia uttryck":) När vi kom till dagis möttes vi av hjärtan på alla barns platser, med en personlig hälsning. Så duktiga de är på att se och bekräfta varje barn på den förskolan. Jag blev alldeles varm när jag såg Emmas överraskade min och hur glad hon blev. Dessutom läste hon själv det som stod på lappen. Så stor hon blir min lilla loppa! Dagen har varit lugn, nästan ingen på jobbet idag, fått flera saker avklarade. I morgon tar jag sportlovsledigt, Emma ska ta hål i öronen och sen ska vi fika, semlor lär det nog bli. Jag hoppas på en trevlig och mysig dag. Har googlat på massa hus idag. Känslan av ovisshet smyger sig på lite titt som tätt. Det är trots allt bara två månader kvar på uppsägningen av Månseryd. Hur ska det bli? Jag kämpar med känslan att det kan vara trevligt med en lägenhet. Men när jag tänker på det börjar jag alltid gråta. Jag är ingen lägenhetsmänniska. Jag älskade verkligen mitt hus. Jag älskar att gå och pyssla, inreda rum, göra trivsamt, öppna dörren, sitta på trappan och se ut över trädgården och dricka kaffe. Gå ut på trappen en vår- eller försommarkväll och njuta av dofter och ljud. Det låter så ytligt och det är en världslig sak, men tanken på att stänga in mig i en lägenhet gör mig så förtvivlad. Jag orkar inte ens skriva om det. Jag drömmer om hus, surfar varje dag på hus, planerar hur det skulle kunna se ut, var jag skulle ställa mina möbler, de är ju så många! ;) Typ en soffgrupp och ett soffbord, en tv-bänk och en bokhylla och så våra sängar. Nåväl, vad är väl ett hus! Idag är det Alla hjärtans dag och jag har många hjärtan i mitt liv som jag vill vara med varje dag.

Tandställningen som kom bort

Sov dåligt inatt, stressad och irriterad i morse, det blev en sådan där "inte världens bästa mamma" morgon. Inte blev det bättre på jobbet då Alva som var sportlovsledig lade tandställningen i en servett på skrivbordet på fikat och sedan blev den bortstädad. En jakt på städerskan påbörjades i korridorerna och sedan fick vi leta igenom soporna. Tack och lov kom den till rätta igen :)Nu hoppas jag dagen blir bättre eftersom, en lunch ute kanske kan hjälpa till. Har noterat i statistiken att ni är några stycken som läser här ibland. Så roligt det vore om ni lämnar en liten kommentar då och då :)

Lycklig

Tillbaka efter en härlig semestervecka :) Först en kväll med mysiga Leksandsfolket och sedan fem dagars härlig skidåkning i Orsa, både utför och på längden. Mysig stuga och mycket snö och framför allt, trevligt sällskap. Jättekul att åka med Niklas bror och hans familj. Trivsamma, likasinnade människor, alltid nära till skratt, omtänksamma och med stora hjärtan. Kom små nya bekantskaper lite närmre vilket gladde mig mycket. Jag öppnar hjärtat och släpper in :) Det är en del nya som flyttat in där på sistone och jag känner mig mycket lycklig över det. Lycklig och även en smula förundrad över hur självklar denna nya samvaro känns, som att det alltid varit såhär, som att det är meningen. Gott är det i alla fall! Veckan avslutades med en härlig helg på tu man hand i Stockholm, musikal, middag på trevlig restaurang och lite nice shopping ;) Tjejerna kom i går, glada och bubbliga hade de massvis att berätta för oss och kunde knappt vänta på sin tur att prata. Efter lugn och rofylld natt tog vi det sedan lugnt i morse och myste länge vid frukosten, åt, drack kaffe, pratade och skrattade. Så värdefullt! Idag hittade jag mitt borttappade örhänge i fönstret på kontoret, gött! Det är inte många som har likadana och de betyder mycket för mig!