torsdag 26 april 2012

Marknad

Hm, hade velat gå på marknadsafton med barnen idag. Fick jobba över, kom hem sent, och nu kom regnet igen. Johan och flickorna är där, men nu är jag ju inte så värst sugen på att gå där nere i rusket. Har övat lite på mina körstycken, sen Vocesövning idag. Slutar inte förrän halv tio. Barnen kommer att sova när jag kommer hem :( Inte så mycket tid idag, men nu är det ju långledigt snart så då hoppas vi på mysiga dagar.

Är överlag splittrad idag, allt känns så där inte "riktigt ok". Ingen bra känsla, lite obekväm liksom. Jag har för mycket i huvet, jag vet. Måste släppa några saker, måste fundera mer på några andra, vet liksom inte riktigt hur jag vill ha det. Och det stör mig. Får försöka vila i sånt som är bra så länge, så kanske det andra löser sig med tiden.

Nej, nu går jag ner på marknaden en stund i alla fall, lite korv och spunnet socker, och prata med alla i byn :)

onsdag 25 april 2012

Små saker och stora saker

Jag är en grubblare ut i fingerspetsarna, det är väl sån jag är bara. Grubblar och tänker, analyserar och vänder och vrider. Samtidigt är jag ganska bra på att njuta av saker och ting. De små sakerna, att vara i vitsipporna på våren, att dricka kaffe i solen, att njuta av mina barn, att springa, att ta ett morgondopp alldeles ensam en sommarmorgon...  listan kan göra lång. Jag ska bara lära mig att inte grubbla så mycket medans jag njuter av de små sakerna :) Hur som helst, det här är ju egenskaper som gjort mig till den jag är, som format mig genom åren. Det har gjort mig bra på att t ex upptäcka små skatter, ibland är de mer värdefulla än jag först trodde. Vissa behöver man släppa taget om, andra hålla kvar, det behövs bara grubblas lite först...

Ibland funderar jag över vilka som verkligen vet det om mig, hur mycket jag grubblar och tänker, vad jag grubblar på, hur många av mina vänner som verkligen bryr sig om hur jag mår, som frågar när nåt är galet, som tar sig tid, som ringer. Jag menar inte det där ytliga, "hur är det", när man knappt lyssnar på svaret, utan vilka som ställer upp när det verkligen behövs. När det är riktigt jobbigt. Vilka finns där då? Nyttigt att tänka på det ibland, att rannsaka. Och att även rannsaka sig själv, finns jag där, när jag behövs? När jag vet att nåt är galet? Jag vill tro att jag gör det i alla fall.

söndag 22 april 2012

Själsfränder

Jag funderar ofta på hur fantastiskt det är när två människor träffas och det bara känns så självklart. Bland alla människor som vandrar runt på jorden så träffar man någon som är ens själsfrände, ibland vet man kanske inte ens om det, bara går förbi nån som skulle kunna varit... Men ibland stannar man upp, blir nyfiken, känner att den här personen ska ha en plats i mitt liv. Ju mer man pratar, ju mer vill man prata. Ju mer självklart är det.Alla gemensamma nämnare är där. Där finns ett samspel som man inte har med någon annan. Man kan prata om allt utan problem, skratta tillsammans, gråta tillsammans. Utan att veta hur det gått till är man själsfränder, så nära bundna till varandra att man inte kan tänka sig att vara utan det. Är det inte häftigt ändå? En del har aldrig upplevt det, andra har upplevt det mer än en gång, men visst är det förunderligt och märkligt och värt att tänka på, att vissa människor är som gjorda för varann.

fredag 20 april 2012

Madicken

Madicken är nog världens bästa barnprogram! Jag har sett det hur många gånger som helst, ända sedan jag var liten, sett tv-programmen, hört skivorna, sett filmerna. Har sett det otaliga gånger med mina egna barn och jag tror faktiskt aldrig att jag kommer tröttna. Jag skrattar och gråter lika mycket varje gång. Så fantastiskt det är, skildrat med sån värme och kärlek! Idyllen kontra misären. Kärleken och omtänksamheten. Beskrivet på ett enkelt och okomplicerat sätt. Herr Nilsson som alltid är fattig och full, men man upplever det aldrig som något fult för det är skildrat med sån värme och medmänsklighet. Barnflickan Alva med sina drömmar och sin längtan efter sotaren som hon är så olyckligt kär i, bekymrade tant Nilsson, den fisförnäma borgmästarinnan, fattigbarnen,  Lisabeth som är full i bus (och som för övrigt påminner mycket starkt om min Ellen) och så Madicken, detta flickebarn med ett hjärta av guld! Jag älskar det, berättelserna runt ikring, mijöerna, karaktärerna och skådespelarna som är fantastiska, det finns ingen som Allan Edwall!!

Såg ett avsnitt nu på fredagkvällen som triggade igång hela känsloarkivet, skratt och gråt, empati, längtan... Tack världens bästa Astrid Lindgren för detta mästerverk!

Nu ska jag göra egna hamburgare av SVENSK nötfärs och ta mig ett glas rött ;)

Snö i april

Fredag idag, tröttheten ligger som ett tungt moln över hela mig. Ingen energi, ingen lust med nånting. Johan ska jobba hela helgen, hjälpa Robert med stugan. Barnen och jag får hitta på något mysigt :)

Det snöar och blåser ute, iskalla vindar. Lusten att springa är som bortblåst och jag känner mig bara trött. De soliga dagarna för en månad sen känns oerhört långt borta just nu, när vintern gjort ett nytt antågande. Har tagit fram vinterjackan och barnen hade termobyxor till skolan idag då de skulle ha utedag. Hm, men det blir väl vår igen, bara att härda ut tills dess. Desto härligare när den kommer, efterlängtad!

Nu är det ju helg, lite fredagsmys idag och sovmorgon i morgon, så är man nog pigg som en lärka igen.

torsdag 12 april 2012

Tre år sedan

Idag har jag varit på pappas grav och tänt ett ljus. Tre år sedan idag. Ibland känns det lättare ju längre tid det går, ibland känns det svårare. Kanske smärtar det mer nu för att man vågar släppa fram mer minnen när det gått ett tag, vet inte...

Idag tänder vi ett ljus för pappa.
Det har varit en skön dag, började riktigt nice med trevlig morgon, sol och blå himmel, lite vårigt i luften igen. Kände mig, trots det, otroligt trött på jobbet, kände mig ännu tröttare efter Ellens utvecklingssamtal på eftermiddagen. För att inte tala om Ellen, som nästan satt och sov :) Kanske inte helt kul för en 9:åring att sitta i en timma och analysera hur skolarbetet går :)

I morgon fyller hon 9 år lilla Ellen, hon var så pirrig innan hon la sig ikväll, det är svårt att låta bli att le inombords när man ser deras förväntan... UNDERBART!!

Nu ska jag slå in lite presenter och sen blir det tv-soffan ett tag innan kudden.