Träningsresan

Den började sådär, resan till Bulgarien som var totalt träningsbaserad. Siktet var inställt på flera pass om dagen, hård träning i varmt klimat. Jag såg fram emot det jättemycket. När Anna-Carin och jag kom fram till parkeringshuset i Malmö låste jag in bilnyckeln i bagageluckan. Så där stod vi och ringde låsssmeder och försäkringsbolag. Efter 2,5 timme var dock problemet löst och vi kunde ta tåget över till Köpenhamn. Vi anlände sent till hotellet och sov dåligt. Flyget gick tidigt på söndagsmorgonen. Vi träffade några av de andra resenärerna på flygplatsen och pratade ihop oss lite. Ett litet gäng på 20 personer, en salig blandning, unga gamla, mest kvinnor, men några tappra killar :)
Så kom vi då äntligen fram till hotellet i Bulgarien. Det var förmiddag. Varmt och skönt, vackert! Ett fyrstjärnigt hotell med ett riktigt fint poolområde och bara ett stenkast till havet och stranden.
Första passet började redan på eftermiddagen. Ett hårt bootcamp pass i parken utanför hotellet. Den sortens träning som jag bara älskar. Hela veckan var helt underbar! Började med löpning på morgonen, sedan ett styrkepass och efter det frukost i en fantastisk morgonsol. Härlig nyttig frukost med massa frukt och grönt. Sedan ett eller två träningspass till, allt från bootcamp, tabata, work of the day till boxning, löpskola och zumba. Allt i vacker omgivning, med vidunderlig utsikt och cirka 30 grader varmt varje dag. Efter passen ett svalkande dopp i havet. Det var riktigt tuffa pass ibland. Vi sprnag med varandra på ryggen uppför backar, gjorde benböj med varandra på ryggen, krälade i sanddynerna, gjorde hur många armhävningar, burpees, dips och situps som helst. Så roligt och inspirerande!Vi hann med många sköna soltimmar framför poolen, föreläsningar och några utflykter också. Det var trevligt och intressant att lära känna de andra på resan, höra om deras liv och träningserfarenheter. Det var också väldigt roligt att åka en vecka med Anna-Carin. Vi kom varandra närmre under veckan och hade väldigt roligt. Jag har adlrig varit iväg på en tjejresa så tidigare. Men jag hoppas att det bli fler! En underbar vecka var det och träningsinspirationen och prestationsförmågan ökade rejält efteråt :)

Längesen

Oj, jag vet, det var jättelängesen jag skrev! Här har det gått  ett :) Nu är det fullt upp på det nya jobbet och jag har kommit in bra i arbetsgruppen. Roligt är det!

Här hemma går det i ett. De veckor vi är storfamilj är det fullt ös, skola, jobb, aktiviteter. Det känns ändå som vi hinner livsnjuta och ha det gott i vår underbara familj trots ett högt tempo och det är gott!

Jag har hunnit med massvis sedan jag skrev senast, träningsresa till Bulgarien och allt möjligt, men jag får ge er en update på det snart för nu kom min älskling hem och jag vill spendera min kväll med honom :)

Men snart, ska jag berätta vad jag haft för mig den senaste tiden!

Drömkonserten

Vi hade väntat länge, typ ett halvår nu, på drömkonserten med Kent, Winnerbäck och Robyn. Nu var det äntligen dags, förväntansfulla som små barn satte vi oss i bilen på fredagseftermiddagen. Eller det kanske var mest jag som var sådär sprallig, men nog smittade det av sig lite på mitt hjärta också, det märkte jag allt :) Vi gjorde ett stopp i Linköping på kvällen och hade en riktigt mysig kväll med Pernilla och Joel och deras barn. Kvällsmat ute i sensommarkvällen med hembakt Foccacia (!) och kaffe och tårta lite senare på kvällen för att fira att Niklas fyllt år. De hade bakat tårtan själva och barnen var mycket stolta och glada :) Gott och mysigt! Lotta hann också dit för att vara med och mysa lite. När barnen väl somnat blev det te och småprat om allt mellan himmel och jord till fram på småtimmarna. Frukost med hembakta frallor såklart, så lyxigt och mysigt och härligt trivsamt och gemytligt. Vi var lite sega efter den sena kvällen när vi satte oss i bilen för att fortsätta mot Stockholm, men när vi kommit halvvägs var vi inte sena att dra på Kent och Winnerbäcklistan i bilen för att börja tagga :) Gled in i ett soligt Stockholm strax efter lunch och fick värsta lyxrummet på hotellet med egen bastu och terass med utsikt över Humlegården. Så drog vi oss ut i storstadspulsen och hittade ett soligt ställe i kungsträdgården. Iskall öl och lite grillbuffe där i sommarsolen. Prat och skratt, högt och lågt, både djupt och tramsigt. Så där underbart och självklart som det alltid är. Lite shopping på finstråket hann vi också med. Det var en skön känsla på kvällen innan konserten, sådär härligt pirrigt. Vi hann precis in till Robyn skulle börja. Oj vad hon levererade! Överträffade förväntningarna med råge. Svängigt och ösigt. Winnerbäck som vi båda hade sett fram emot var lite slätstruken tyvärr, kom inte riktigt till sin rätt i det stora formatet som en arena ändå är. Men några hits levererade han ändå. Sen kom de då, Kent! Och som de spelade. Lämnade inget åt slumpen självklart! Allt var suveränt. På den korta tid de hade spelade de det de flesta ville höra och som vanligt helt grymma live! Sång och ljusshow imponerade. Överväldigade och berörda satt (och jag stod och hoppade lite såklart!) vi där och tog in musiken, atmosfären och hela grejen. Musiken, texterna som berör en långt in i själen, griper tag och skakar om, soundet som vi båda älskar. Vilken känsla det var, att få dela detta. Mäktigt! Man vill bara ha mer :) Idag sov vi ut, åt god hotellfrukost och njöt lite av solen på vägen hem. Och vi lever fortfarande i Kentbubblan, bygger på spellistan, återupplever, upptäcker :) En fantastisk helg. En sådan ynnest det är, att få dela vardag och fest med någon som man bara smälter ihop med. Man är två, men ibland en liksom. Alla upplevelser blir så mycket starkare. Det är så självklart, det är meningen. Det är vi. Bandet är så starkt och helt omöjligt att förklara. Det är så gott :)

Underbara semester

Nu har snart fem semesterveckor gått. Underbara dagar, sol, sol och sol. En fantastisk sommar. Vi har hunnit med så mycket. En ljuvlig helg hos Lotta och Jocke i Linköping, så avkopplande och fridfullt i stugan vid vattnet med sol och bad, träffat kompisar, makalösa veckor på Dyrön, fem härliga dagar, hela familjen, i ett somrigt Halmstad med Tina och Ante, och däremellan allt vardagligt som är så härligt. Att gå hemma och skrota med kaffekoppen, påta lite i trädgården, åka och bada, kvällspromenad ljumna sommarkvällar, rofyllda, stilla kvällar med båten och riktigt fint fiske. Vi har också hunnit med att fira Lennarts 65:årsdag. Alla samlades för paddling med storkanoten vid Kyrkekvarn. barn som vuxna, jag tror alla stortrivdes och hade roligt. Och Lennart blev så glad. Sen blev det kalas efteråt med festmat och tårta. En dag att spara i hjärtat för alltid! Den här sommaren har haft allt och jag är så nöjd med varje dag. Lycklig och nöjd. Nu är det några dagar kvar på semestern, vi ska njuta ordentligt av dem. Vi har börjat pyssla här hemma i dagarna, underbart att få göra det med den man älskar :) Idag har det blivit fint i hallen.

Dyrön, paradiset på jorden.

Häromkvällen fick jag drilla en finfin gädda, min största hittills :)

Hela gänget firade Lennart med paddling på Stråken, en underbar dag!

Tillbaka på Dyrön

Är tillbaks på Dyrön. Detta ljuvliga ställe på jorden. Förra veckan här var fantastisk. Niklas åkte på torsdagen för sin fiskeresa till Island. Jag och tjejerna var kvar till söndag. Sol och bad varje dag. Hjärtat har det också bra, fisket är tydligen helt makalöst, ja, jag är lite avundsjuk :) Men ser fram emot härliga berättelser och bilder när han är hemma igen. Hade städ- och tvättdag i måndags och sen kom Nellie och Meja igen på kvällen och stannade till torsdag förmiddag. Fick erbjudande om att komma tillbaka hit till denna Saltkråkan ö och var inte sen att tacka ja :) Sådan avkoppling och ro! Nu är jag här utan barn några dagar och njuter på annat sätt. Bara sitter här i solen och ser på allt det vackra, andas havsluft och drar in doft av solkräm, nyponrosor,kaffe på stranden. Läser inredningsmagasin! Njuter av livet och alla skatter varje dag här ger. Är längtig nu. Vi är sällan ifrån varandra så här länge mitt hjärta och jag. Fastän livet är underbart just nu så saknar jag hans närvaro. Hans armar om mig, hans lugna andetag på natten. Och jag vet att han känner likadant, även om han också har det fantastiskt och lever sin fiskedröm. Det har varit så sedan vi fann varann, vi är alltid nära liksom, i tanke, i själ. Jag har förundrats över det sedan vi träffades. Man känner sig lite halv när den andre är iväg. Och nu längtar jag. Och jag längtar efter barnen så det gör ont i själen. Längtar efter att få hålla om dem, dra in doften av deras hår, höra deras skratt. De skulle älska det här stället! Sol, bad och krabbfiske :) På söndag är vi alla igen, hela underbara storfamiljen. Tills dess njuter jag av lugnet och stillheten här på ön, och här har jag så fint sällskap av familjen på Niklas sida. Dessa fina varma människor som jag älskar, samvaron och gemenskapen, lugnet och friden, samtalen, skratten. Så tacksam att få vara en del av något så vackert.

Vackra Dyrön!

Dyrön

Så är man då här igen, Bohuslän, detta paradis på jorden med salta bad, klippor, doft av diesel, tjära, hav och fiske. Ljudet av vind och vågor som slår. Dyrön visar sig vara en fantastisk liten plats med vackra små skärgårdshus, bryggor och hamnar. Här kommer jag må gott, precis som min älskade sa, han känner mig väl :) Här sitter jag nu och bara njuter, av lugnet och stillheten. Andas in havsluft och ser fram emot krabbfiske,bollspel, fika, löpning och promenader. Flakmopparna susar förbi lite titt som tätt och det känns lite som Skärgårdsdoktorn :) Här är det gott att vara!

Bli stilla min själ

Bli stilla min själ. Allt, är väl. Vila nu, i det som är du. Bli kvar i lugnet, våga tro. Trygg i det som är. Hos dig får kärlek och lycka bo. Du är hemma här. Andas i takt med din älskade. Skratta, gråt och var du. Bli stilla min själ, och vila i det. Du är äntligen hemma nu.

Sommarpratet

Lyssnade på Kristian Gidlunds sommarprat idag. Hade så ont i ryggen och tänkte att en löprunda kunde hjälpa när det varken kändes bra att sitta eller ligga. Hans sommarprat var smärtsamt, naket, avskalat, ärligt. Utan krusiduller pratade han om sin sjukdom och sin verklighet. Skildrade den som han ser den, krasst, erfaret, både uppgivet och hoppfullt. Jag fylldes av en oerhörd respekt för denna unga människa som bär på så mycket och är så klok. Har han alltid varit så vis eller har hans sjukdom präglat honom undrar jag. Inte för att det spelar någon roll, hans tankar om livet och kärleken och hur man ska leva är stora och helt rätt. Att lyssna på honom var så smärtsamt att jag vid några tillfällen nästan fick stanna för att brista i gråt. Man kan inte låta bli att reflektera över sitt eget liv när man lyssnar på något sådant. Ni som läser här ofta tycker säkert att jag skriver mycket om att livsnjuta, lukta på blommor, njuta av sommarkvällar och tvåsamheten, kärlek och allt sånt där larv. Men faktum är att jag har mycket kärlek i mitt liv, jag är lycklig nästan varje dag, vardag som fest. Jag njuter mycket av de små sakerna, som att kicka boll med barnen en stilla sommarkväll, att sitta med min älskade på altanen, hand i hand och lukta på kvällsluften eller njuta av solen. Jag älskar att gå förbi svärmor och svärfar, småprata vid deras köksbord, sitta hos mamma eller någon av Niklas eller mina syskon, skratta med dem jag älskar. Det finns en anledning till att jag nästan alltid är glad och skrattar. Jag väljer lycka, jag väljer kärlek! Visst, jag har, som alla människor, mina moln, små låsta rum av oro som mannen i mitt liv, mitt hjärtas slag hittar nycklarna till, tålmodigt och med beundransvärd respekt. Och visst, han skrattar åt mig ibland när jag vill prata, om allt :) När jag säger Jag älskar dig, en gång för mycket :) Men vi har också en kärlek som få. Eftersom vi pratar lär vi oss hela tiden om varandra, känner varandras själar. Vi möts av kärlek varje dag när vi kommer hem efter jobbet, av varandra och av barnen. En kram, hur har dagen varit, glädjen att komma hem till dem man älskar. Vi gör saker tillsammans med barnen och med varandra. Har vardagslyx och livsnjuter, mitt i ekorrhjulet och med sex barn. Om något skulle hända i vårat liv, som det gjorde i Kristians, finns inga tvivel. Det sägs, visas, uttrycks, att vi älskar varandra i vår familj. Vi vet, det präglar vår tillvaro. Vi älskar och njuter av varandra och de små ögonblicken. Det är så jag önskar att leva mitt liv, så det känns meningsfullt och som att jag tagit vara på varje dag och stund med de mina. Larvigt eller ej. Sommarpratet idag gjorde mig än mer säker på att det är rätt. Och än en gång känner jag en sådan oändlig tacksamhet över min familj! Min underbara man och våra fantastiska barn. Denna fina familj som vi har byggt, av mycket kärlek! :)

Indiskt och tapas... och tvätt

Det blev indiskt med Lennart idag på lunchen. Trevligt och gott :) Roligt att höra lite skvaller från LRF gänget. Ett nytt regnställ för långa regniga fisketurer inhandlat och så middag på kvällen med nya kollegorna. Mycket skratt och roliga samtal över drinkar, tapas och citronsorbé. Bra tillfälle att lära känna de i arbetsgruppen, som jag inte träffat så mycket, lite bättre. Nu vet jag lite mer om deras svärmödrar och husrenoveringar och semesterplaner :) Väl hemkommen blev det lite plock med tvätten och lite surfande på dröminredning ;) innan mannen i mitt liv kom hem från sjön. Ser fram emot att prata med honom nu, om hur dagen varit, och fisketuren, så ni får ge er till tåls till en annan dag ;)

Vinkännaren

Det visar sig att jag delar kontor med värsta vinkännaren! Roligt :) Kände mig lite som Ellen idag med mina tusen frågor :) Efter Toscanaresan har vårat intresse för vin ökat rejält och här finns ju massa kunskap att hämta! Vilken skatt :) Har lärt mig mycket idag om hur Valpolicella viner görs och fått tips på bra vitt och bra rosé. Bådar gott :)
Midsommarhelgen var mysig, vi, alla barnen och Andreas och Tina samt en kompis med familj. Traditionellt firande och grill och så firande av Tina som fyllde år :) Presenten? En match i fotbolls-EM för damer i Göteborg, med mig som sällskap.
Lördagen var slapp med lite löpning och soffhäng. På söndagen kom Carro, Martin och barnen på lunch. Åh vad roligt att träffa dem igen. En trevlig eftermiddag.
Nu har lugnet lagt sig hemma. Den här veckan är det bara Niklas och jag. Trevliga samtal över mat och ett glas vin, träning, fiske och lite pyssel hemma med mannen som alltid får mitt hjärta att slå lite fortare :) Det är gott det!

Att vara nöjd

Ni som läser här är väl snart trötta på mitt babblande om hur lycklig jag är och idag kommer det ännu mer :) Jag förundras över hur varje dag känns nuförtiden. Att vara lycklig när man vaknar, inte för att något speciellt ska ske, utan bara för att man har ett fantastiskt, helt vanligt liv. Där grundtillståndet är lycka. Visst, jag är trött och vill snooza, men stiger upp och åker till jobbet, och är lycklig. Jag kommer hem, äter, är med barnen och min älskling, tränar, går på kören eller vad det nu kan vara, och min grundkänsla är lycka. Bara över att få vara, älska, leva. Att vara nöjd! Jag är så nöjd med mitt liv. I många år har jag haft en känsla av att aldrig vara det, att jag hela tiden sökt efter något annat. Men nu är jag så nöjd! Och lycklig! Och älskad! Jag har hittat hem, på så många sätt. Och här vill jag alltid stanna :)

Lycka!

Världen är så vacker nu! Jag vet inte var jag ska göra av alla känslor som bubblar och dansar i huvudet och kroppen. Det grönskar och blommar och doftar, ljust och lätt och fräscht. Ljumma, ljusa kvällar, det är så underbart!
Just nu vilar ett skönt lugn över mitt liv, det finns en helhetskänsla och en lycka som känns fantastisk.  Som om alla bitar faller på plats och blir en självklarhet. Det är underbart att komma hem varje dag till en man som jag älskar och som bär på och delar så mycket av mina tankar och värderingar. Att få vara del av en fantastisk, stor, varm och härlig familj. Att tillsammans drömma om och planera för en gemensam framtid. Att få gå till ett nytt jobb med spännande möten och utmaningar. Just nu är varje dag en fantastisk gåva :)

Kärlek

Varm, kärleksfull, omtänksam, tålmodig, snäll, respektfull, vältalig, musikalisk, har karaktär, integritet och moral. Sådan är han, min man, och jag är världens lyckligaste :)

Hjärnblödning och tacksamhet till livet

Mycket väntan igår och idag om besked hur det går i Lund. Hjärnblödning, låter hemskt och otäckt, och är väl det också. Men ett stabilt och kontrollerat läge. Lillebror är i trygga händer och nu är det bara att vänta ut den här dagen för att få veta mer. Mamma och Anna är hos honom så han slipper vara själv med funderingar och rädsla. Blir inte mycket gjort på jobbet och tankarna snurrar så klart. Tur det är storfamiljsdagar så man håller sig sysselsatt och är omringad av kärlek, fantastisk man och mysiga ungar till höger och vänster. Även om jag var fullkomligt skogstokig på mina egna imorse :)
En händelse som den med Cisses hjärnblödning gör att man stannar upp och tänker till lite på hur bra man har det. Det kan ju ta bara en sekund liksom, så är allt borta. Det gäller att ta vara på alla dagar och stunder med dem man älskar och har omkring sig. Och jag är så tacksam för de mina. Just nu är vi många några dagar, många viljor och tankar, vilket ibland leder till små konflikter, men också oändligt med kärlek och lycka som strömmar från alla, barn som vuxna, och även om det blir frustration ibland så ger det också så mycket. Barnen är så glada i varandra, de leker och skrattar tillsammans i timmar, och bråkar ibland också, som vanliga syskon såklart.Men sen har vi flera dagar ensamma eller med bara två eller tre barn och då hämtar vi kraft och ny energi och får tid för varandra, till samtal, närvaro och kärlek och även egentid i träning, fiske, musik eller vad det nu kan vara. Det är liksom det bästa av två världar och sakta men säkert bygger vi något fantastiskt av det. Just nu känns varje dag som en gåva, jag är lycklig när jag vaknar på mornarna och när jag somnar på kvällarna. Livets små guldkorn, de där vardagliga ögonblicken som är livet, att vakna och säga godmorgon till sin älskade, att tjafsa med ungarna i bilen och hämta dem på eftermiddagen, att gå till jobbet och inte ha fått en hjärnblödning, att åka hem, vara lite trött, laga middag, äta, träna, småprata med barn eller man, somna bredvid varandra och få vakna till en ny dag med alla de där små stunderna. Det är gott!  

Toscana

Så blev den då av till slut, min drömresa till Toscana! Och den uppfyllde alla mina förväntningar,   med råge! Detta fantastiska landskap, grönt, prunkande, böljande, vackra gamla stenhus, vingårdar och olivlundar överallt. Det var nästan svårt att ta in allt, jag tappade ord och upplevelsen blev nästan övermäktig ibland. Att få vara där i allt det underbara och dela det med den man älskar, helt fantastiskt! Maten och vinerna var världsklass och människorna trevliga. Nya upplevelser varje dag, att ta sig från ett ställe till ett annat, på egen hand med en hyrbil och en karta, upptäcka små pittoreska byar och ta del av lokalbefolkningens sätt att leva och vara. Vi åkte upp bland de Toscanska kullarna, med vidunderlig utsikt, provade viner, tog en kaffe och en glass i solen. Det blev underbara löprundor med magnifik utsikt, trevliga restaurangbesök och skönt häng vid poolen. Jag njöt så fullkomligt av varje dag! Så länge har jag drömt om att få åka dit, att gå i en olivlund och känna på bladen, insupa atmosfären, dofterna, omgivningarna. Helt plötsligt var jag där, med mitt hjärta, och det var bara fullkomligt underbart. Ett minne att plocka fram om och om igen.

Underbara Toscana!

Fotbollskväll och grill

Idag har det varit en sådan där dag när livet är som bäst! Kom hem från Stockholm, åt lite och sen åkte vi till Tina och Ante. Härligt ute, sommarvarmt idag. Barnen lekte och cyklade. Vi spelade fotboll och hade så roligt. Så ljuvligt med sådana kvällar när man bara är ute och barnen är så lyckliga och bara leker och leker. Grill till kvällsmat på deras altan med alla underbara ungar och det blev mycket prat och skratt. En sådan härlig och självklar samvaro! Jag är så glad och tacksam :)

One direction

Så var det då äntligen dags, dagen som Alva väntat på så länge var här. Vi åkte vid lunch, köpte lite godis och lyssnade på musik hela vägen upp till Solna. Stressigt blev det, kom mitt i rusningstrafiken och blev stående i en och en halv timme i bilkö. Hann bara snabbt checka in på hotellet, byta om och sedan snabbt iväg till Friends arena. Tusentals skrikande tonåringar var som galna såklart :) För Alva var det stort. Första riktiga konsertupplevelsen, mycket att ta in. Skrek och grät som alla andra gjorde hon, och var så glad och lycklig :) Mysigt på hotellet när vi kom hem, lite pastasallad och te och småprat om kvällen. Konserten var bra, de var duktiga att sjunga, killarna. Bra upplägg, alla hits, lite unlpugged, en ballad del. Klart godkänt. En mysig dag och kväll :)

Bubbel och grill!

Fredag idag! Det är varmt, skönt och soligt. Grill och bubbel ikväll, lite sommarkänsla :) Veckan har gått fort med ledigt mitt i, i form av första maj, som firades med grillunch hos kompisar Ett par sköna timmar i solen på altanen, så trevligt att träffa nya kompisar och bygga upp en bank med gemensamma vänner. Igår träffade jag dessutom Frida för en fika, det är nog minst ett halvår sedan. Roligt var det att sitta och prata och skratta och berätta om hur jag har det nu och höra hur de mår. Jag var skrattig och bubblig när jag kom hem på kvällen och hade svårt att varva ner vilket resulterade i en natt med väldigt lite sömn. Men som sagt, idag är det fredag, ett par dagars ledigt väntar och vi har bokat båt i Hökensås! :) Kanske ska jag äntligen få drilla min första regnbåge! Jag ser fram emot det och helgen :)

Valborg

Flyttlasset är klart och Månseryd är städat och luktar citronsåpa :) Bra har det gått, tack vare alla fina människor med stora hjärtan som satte av tid för att hjälpa till. Det känns skönt. Efter en intensiv helg var det igår en lugn måndag som bjöd på vardagslyx i form av löpträning med min älskling (milrundan runt Vasen), lite pyssel och inredning och tid för avkoppling. Idag är det Valborg, det är blåsigt men solen skiner. Det ska firas som sig bör med nyinköpt grill och fina goa vänner. Var på flickornas skola och såg deras framträdanden på skolans melodifestival i morse. Så duktiga de är! Sjunger och dansar framför publik, glada, vackra och stolta :) Jag känner mig lycklig, det är knappt jag vågar säga det för då kommer det väl något mer elände som ett brev på posten. Men just nu idag, i denna stunden, känner jag mig väldigt lycklig och full av kärlek som bara vill ut :) Det är gott! 

Vår och flytt!

Solen skiner ute. Igår såg jag årets första vitsippor! Det är lycka det! Första ingivelsen är att bara lägga sig ner och vara där i våren bland vitsipporna, men jag körde ju bil :) Det torkar upp ute. Flickorna vill vara ute och sparka boll och leka, de är avslappnade och glada. Jag är lycklig och förväntansfull inser jag. Oron och tårarna som funnits ett tag, var en del i en oundviklig läkeprocess, och helt plötsligt inser jag att jag har kommit ut på andra sidan, lite som en ny människa. Jag packar ner mina saker i Månseryd med en känsla som är lustfylld. Månseryd är fantastiskt men det vara bara en del i processen, på vägen mot något annat. Vi packar och är glada. Till helgen går flyttlasset. Det känns bra att lämna mitt slott nu, jag är färdig med det :)  

Mys på stan och sol

En mysig dag med Tina och Elina på stan. Lite fika och shopping. Läst i solen, fått några fräknar på näsan :) Kort löprunda i den ljumma kvällen. Härligt att springa i bara luvtröja på torra gator. Våren är verkligen på intågande, jag längtar efter värmen nu.

När allt rasar

Tom är jag idag. Nu på kvällen vill jag bara gråta. När tar det slut undrar jag. Hur mycket ska man orka? Är det ok att bryta ihop eller förväntar sig folk att man ska försöka, fast man knappt orkar tänka en glad tanke. Jag vill vara glad och bli buren av det positiva jag alltid bär med mig. Finnas för de mina och inte ta energi från dem jag älskar med att vara ledsen och uppgiven. Men nu orkar jag snart inte mer. Nu måste snart något gå min väg. Det känns omänskligt mycket att bära just nu och jag önskar och ber att något går åt rätt håll. Ett litet tecken. Jag är så ledsen och så trött. Saknar mitt hjärta som inte är hemma idag, med honom är det alltid nära till skratt, även om tillvaron är tuff. Jag har skrivit det innan, en kärlek som bär, det har aldrig stämt bättre än nu :) Fina fantastiska människor omger jag mig med, som finns och stöttar, självklart och kärleksfullt. Jag är så tacksam för dem just nu, jag tror och hoppas att de känner och vet hur mycket det betyder. Nu orkar jag inte skriva mer idag.

Ett hem

Mornarna är ljuvliga nu. Vackert ute, luften är frisk och klar, inte lika kall att andas längre. Våren är verkligen på väg! Jag njuter av mitt Månseryd. Går runt på mornarna med min kaffekopp innan resten av familjen vaknat, njuter av stillheten, ser ut över åkrar och ängar, underbara stunder. Några veckor kvar här bara nu, jag suger ut det sista av det här fantastiska stället. Mina möbler, alla saker, det blir ju ens identitet, man omger sig med saker som speglar en själv. De gör sig fint i de här rummen där själen och tanken får sväva fritt, en rymd och en ro som är så vilsam och njutbar. Snart ska alla grejer magasineras, kvar blir jag och barnen och en kappsäck. Märklig känsla, att ens saker och ens hem spelar så stor roll, men det är väl just det. Att de speglar en själv, talar om vem man är, ger en bas och en trygghet, en fristad där man får vila och vara. Det ligger där inne och smärtar, ibland är känslan överväldigande och tårarna strömmar fritt hur jag än kämpar för att kontrollera dem, ibland gnager den bara lite och allt känns lättare. Som idag när hela världen är så vacker och underbar och jag vet att jag har så mycket att glädjas åt. Då är det liksom lättare att hantera. Och jag kan ta itu med den, känna smärtan och stå ut med den och vara viss om att det kommer att bli bra.
Jag längtar efter ett hus. Ett riktigt hem, en fristad och en trygghet där jag kan sätta avtryck och där väggarna kan andas jag och vi. Jag längtar till känslan av lugn, att få slå sig till ro och vila i det. Men det är vackert så det gör ont ute idag och luften doftar så obeskrivligt ny och fräsch. Den hittar alla sinnen och gör det omöjligt att inte njuta av stunden och dagen. Idag är idag. Och någon gång kommer det bli bra.

Snart...

En perfekt söndag

30 små aborrar blev det:) 

En vacker dag på Stråken, solen värmde!

En härlig söndag har det varit! Sovmorgon, en lång stund med kaffekoppen och sedan löpning. Vår första milrunda idag i skönt, soligt väder. Lite slitigt i början men en skön avslutning. Snabb lunch och sedan packade vi kaffe och pimpelspö och gav oss ut på Stråken. Nappade direkt och det blev tre härliga timmar på isen :) Många små abborrar drog vi upp. En perfekt söndag helt enkelt!

Hoten utifrån, och inifrån

Vilken kaotisk morgon och början på veckan! Otrevliga samtal på morgonen från arg exman. Och jag måste ju bara ta det. Jag vet ju det, jag är ju anledningen till all hans ilska, hela min uppenbarelse gör att han ser rött. Men över ett par böcker, och en påse hårband? Ibland övergår det mitt förstånd. Det gör mig ledsen och orolig såklart. Men vad gör man. Min situation är inte avundsvärd just nu. Bostadslös om tre veckor och inte en lägenhet i sikte. En oro som river och sliter i själen och en exman som hotar och bråkar. Det är så jobbigt och jag ställer så höga krav på mig själv att vara glad och alla tillmötes i allt det här. Tack och lov kan jag skratta åt eländet. Mitt skratt och min oro (hur konstigt det än låter) är mitt skydd. Skrattet, förlösande och frigörande och alltid där, en självklar del av mig som tar mig igenom även det eländigaste. Oron, som en sköld. Om jag bara är lite orolig för vad som ska hända hela tiden blir fallet inte lika hårt om allt rycks undan, för då är jag ju ändå lite förberedd. Visst är det knäppt?! Oron håller jag på att göra mig av med, det finns andra sköldar. Skrattet kommer alltid finnas där och glädjen, till nästan allt. Jag blir så lycklig när solen skiner och jag vet att jag får sitta och njuta av den vid tillfälle. Jag ler inombords vid tanken på den första snödroppen, känslan av att löpträna i vårsolen på torra gator, att höra mina barns skratt, att röra vid min älskade, att höra honom berätta om sin dag. Det är bra vapen mot tråkiga hot utifrån och oron och kraven på mig själv, hoten inifrån.

Gud och jag

Jag funderar mycket på Gud. Jag vet inte om mitt förhållande till Gud är komplicerat eller enkelt. Självklart tvivlar jag rätt ofta, jag är ju som jag är, vill ha kontroll över vad som sker, alltid någon form av försäkran, bekräftelse :)Men det funkar ju inte så med Gud. Det är inte greppbart. Vad och vem är Gud egentligen? Vi har alla en egen personlig bild av det, precis som vi alla har en egen personlig tro. För mig är Gud kärlek. Vi är hans avbild och han är kärleken. Hans budskap är att om vi ska leva alla människor på denna jord, så måste vi göra det i kärlek och med respekt för varandra. Det är det viktigaste och enda som vi behöver lära oss och som följt mänskligheten genom alla tider. Jag förnimmer honom i möten med andra, i samtal, i ögonblick. Han möter mig som mannen på parkbänken som gärna ville ha en pratstund, i mannen i lunchkön som sade att jag hade ett oförglömligt leende, eller den engelske farbrorn vid bröddisken på Ica som sade samma sak. I känslan av ödmjukhet inför det storslagna, vackra i ögonblick och platser du aldrig glömmer. I stunden du skrattar med ditt barn, när du håller om din älskade, håller upp dörren för en kollega eller hjälper en äldre kvinna över vägen. I vissheten och lugnet jag ser hos mitt hjärta. Att se det vackra i alla de där små sakerna, att förnimma, att tro. Att älska, att se alla, att bemöta andra männskor med respekt och värme, en kärlek som genomsyrar allt. Det är det som är det gudomliga. Det är så han verkar, i oss, genom oss.

Kärleken bär

Det är kallt igen. Nästan 20 minusgrader i natt. 12 minusgrader på morgonen. Men nu skiner solen och den värmer ju gott. Må våren komma snart! :) Hade länsförbundsstämma på jobbet igår. Trevlig dag med mingel, prat och skratt och viktiga diskussioner med medlemmarna. Viktigt att komma ut och möta dem där de är, knyta kontakter och samtala. Det var en vacker morgon när jag åkte ner till Sävsjö, vintersol och gnistrande kallt. Kaffe i bilen, såg dagen vakna. Njutbart! Kom hem med en härlig fredagskänsla till fin :) Ett år med mitt hjärta nu :) Ett år som har gått otrolig fort och givit mig så mycket nya insikter, så mycket mer av livet, en fantastisk familj och så mycket kärlek. En kärlek som är få förunnat. Det bär mig genom de dagar som varit jobbiga i den här processen, uppbrottet, skilsmässan, alla vänner som försvann på vägen. Genom allt det har jag haft förmånen att bli buren av en kärlek som var meningen :)Något fantastiskt och fint. Nu när den äntligen får lov att slå rot på riktigt och en ny familj sakta men säkert tar form känns det som vi alla kan börja landa i en ny vardag, ett nytt liv. Och det känns så gott! :)

Skön tystnad

Ibland är det skönt med tystnaden. Orden tar liksom paus men man känner ingen stress över att man måste säga något mer. Det är naturligt och skönt att vara tysta tillsammans, det finns en tillfredsställelse i närvaron och samvaron, att bara befinna sig på samma ställe. När man vill bubbla och prata gör man det, när man vill vila i tystnaden gör man det. Det är skönt med sådana människor. Lätt att slappna av. Det är skönt med sådan tystnad. Den är inte ekande och tom som tystnaden när man är ensam och man önskar att man hörde någon annan andas och gå omkring. Den är inte pressande som när man känner att man måste säga något, till exempel i lunchmatsalen eller i ett annat sammanhang när ingen pratar och alla känner sig besvärade. Den är bara skön att vara i, en tystnad men ändå en gemenskap.

Att lägga fienden bakom sig

De senaste två veckorna har varit en kamp. En kamp mot och med mig själv. Det har gjort mig så trött och ledsen, tagit all min energi. Men nu släpper jag det där. Jag skrev för ett par månader sedan om att våga lita på att isen bär. Självklart har jag inte vågat det. Jag låter så klok ibland :) men tillämpar inte alltid det där kloka på mig själv. Jag har varit för rädd, är det nog fortfarande, för att bara släppa allt och vara. Rädd för att om jag slappnar av i det som är så kommer tillvaron plötsligt ryckas undan och allt jag håller av att försvinna. Det sitter i ryggmärgen liksom. Men nu orkar jag faktiskt inte vara rädd mer. Jag har så mycket som är så värdefullt, som faktiskt inte alla har. Mitt liv är fullt av kärlek och människor som älskar mig och gör allt för mig och som jag älskar tillbaks av hela mitt hjärta. Jag är en kvinna med många bra egenskaper. Jag är hyfsat smart, rolig, snäll, bra på att ge av mig själv, trevlig att umgås med. Jag har en fantastisk förmåga att njuta av stunder, ögonblick, möten och människor. Det är de gåvorna och egenskaperna som har givit mig det jag har idag och från och med idag ska jag förvalta de egenskaperna och känslorna och vårda dem bättre än vad jag hittills haft förmåga att göra. Jag måste släppa en av mina trognaste följeslagare genom livet, oron, som jag känner utan och innan och som känner varenda cell i mig. Jag måste hitta ett sätt att leva utan den, och nu är tiden inne för det. Jag har hittat andra följeslagare, som är bättre för mig och som förstärker det som jag tycker om hos mig själv, och det sätt som jag vill leva på. Det är jätteläskigt men nu tar jag dem i handen istället. Och det är gott!

Sol och löpglädje

Sol i helgen, sol igår och sol idag med :) Helgen var mysig med storfamilj i Mullsjö, melodifestival och tacos. Alla barn lekte och hade så himla roligt, Tina och jag fick lite tid att prata och umgås, det var trevligt. Niklas och Andreas körde Vasaloppet på söndagen och vi följde dem med spänning :) En otrolig prestation av dem båda att genomföra det, ett mål de tränat hela säsongen för. Själv är jag enormt träningssugen! Lunchpasset på Friskis igår var fullt så det börjar krypa i kroppen på mig. Ska satsa på löprunda runt Mullsjön i morgon efter jobbet, längtar redan :) Suget efter löpningen blir större för varje dag, det har varit helt omöjligt med snö och is och slask överallt, men nu börjar vägarna torka upp så det går att springa.Om jag blundar kan jag riktigt känna känslan, musiken i lurarna, doften av frisk luft, känslan när huvudet rensas och endorfinerna frigörs, du blir lättare och stegen går fortare, lyckoruset som uppstår, ja kära nån vad det är gött att springa :) Men det är i morgon det. Idag blir det till att steka pannkakor och göra glass med tre fina bonusbarn, det är inte illa det heller!

En hyllning till våren

Solen värmer igen, ljuvligt är det! Det tar på snön och luktar lite vår ute. Det är lika fantastiskt varje gång. Man vet ju att den kommer, solen och värmen, men ändå känns det så otroligt avlägset när man går här i mörkret och kylan. Och det är ju så härligt med vinter och vinterluft och skidor och allt och visst njuter jag av det. Men det är så underbart när det mynnar ut i vår och det blir ljust och varmt igen. Det är värt all väntan. Det är som om någon tar din själ i sin varma famn och omsluter dig. Från det kalla och lite hårda till mjukt och varmt, till liv och lust. Från svartvitt till färg. Det doftar lätt och fräscht och man hör fåglarna igen, allt är fortfarande sprött, nästan lite sårbart, och väntar på att blomma ut. Som en lätt smekning. En njutning, samtidigt som det är en längtan efter mer, efter det som kommer efter, sommaren och värmen. Det är som att känslorna pockar på inombords och man blir helt sprickfärdig, det gör nästan ont liksom, i allt det sköra och vackra. Jag fullkomligt älskar våren och försommaren! Jag ser fram emot att få uppleva det fullt ut med min älskade i år, att få dela ögonblicken, känslorna, dofterna, barnen, att äntligen få vara tillsammans, på riktigt, och njuta av vårat vackra i allt det andra vackra :)

En helg att vara nöjd med

Mitt första långpass på skidorna gjordes i helgen. Superhärligt till en början men ack så ont det gjorde i kroppen när jag kört tre mil. Inte blev det bättre av att sista milen var lätt stigande uppför och att krafterna nästan var slut. Jag fick slita ont, men jag gjorde det! Gött efteråt nu när jag vet att jag klarar det:) Helgen har varit härlig med skidor både i spåret och på tv:n i form av VM. Lite sköna sovmorgnar och mysigt familjeumgänge, lite flytt av möbler, en tripp till Ikea, fika med ny go kompis och alla fina barn och så lite gött häng framför söndagsfilm. Blev mycket gjort och ändå mycket slappat, det får man väl ändå vara nöjd med :) Jag kämpar en del med övergångarna från de olika veckorna, har svårt att ställa om mig från det ena till det andra. Jag längtar efter att få slappna av och landa i en känsla av helhet som är bestående. När allt liksom hänger ihop. Det gör jag verkligen.

Självkänslan och jag

Jag jobbar med den, självkänslan. Jag har jobbigt med den, vet inte varför. Har så lätt att trilla ner i osäkerheten, oftast helt i onödan. Men jag hamnar ändå där, inte så länge, men tillräckligt för att det ska ta onödig energi. Tror att folk tycker jag är jobbig, ber om ursäkt för mig själv, grunnar på hur jag uppfattas, räcker jag till, orkar folk med mig? Tar personlig kritik alldeles för hårt. Trots att jag ofta får höra att jag gör något bra, sprider glädje, är mysig och omtänksam och att folk uppskattar mitt sällskap. Så kan det gå en timme efter att jag hört det, och så grubblar jag på något och blir osäker på mig själv. Jag är ledsen över det och vill jobba bort det. Det stör mig. Vad beror det på? I perioder av osäkerhet måste jag också kunna vila i det som är bra och låta det bära mig tills jag blir säker på mig själv igen. Mitt hjärta är bra på att peppa mig här och det är gott. Jag ska bara bli bra på att peppa mig själv också :) Jag har hittills haft en jobbig vecka med mig själv, just sådär oharmonisk och osäker.Inget blir riktigt bra och jag grubblar för mycket, agerar märkligt, blir irriterad på mig själv.Och så blir jag så ledsen på att det är så, och gråter och gråter. Jodå, de flesta tänker bara på mig som leende och skrattande men nog kan jag gråta alltid. Jag gråter lika mycket som jag skrattar ska ni veta. Som jag skrivit innan, det är alla känslor på en gång, utanför och innanför. Vissa saker måste bearbetas, andra accepteras, och jag måste lära mig att jag är uppskattad och bra, att det är ett privilegium att vara med mig. Det är mitt eget personliga mål den närmsta tiden, att få mig själv att känna så och att bära den känslan med mig!

En enkel och underbar söndag

Det har varit en underbar helg. Hela storfamiljen tillsammans. Firade mamma igår och hon bjöd på middag. Barnen hade roligt och vi trevligt. Kollade melodifestivalen när vi kom hem och myste lite. Barnen var upprymda och hade svårt att sova, men tisslade och tasslade själva på rummen så det gick fint. En liten tandfe fick chansen att dyka upp och lämna en skatt också, roligt! I morse åkte Niklas tidigt för att åka rallarloppet på längdskidor. Alla barnen hann vakna innan han gav sig iväg. Det blev en mysmorgon med lång frukost och sedan lekte de alla fem hela förmiddagen. Det är så underbart att se dem, hur bra de funkar tillsammans och hur glada de är i varann. Vi gjorde heja flaggor till våra skidkungar :) och jag hann med att rulla köttbullar och förbereda middagen. Sen bar det av i två omgångar med bilen, många är vi ju, till Hallby för att heja dem i mål. Stressigt blev det och vi missade Andreas men hann precis för att vinka och heja Niklas i mål. Han var nöjd och glad ut med loppet .Fika i Hallbystugan och sen bar det hemåt igen med alla prinsesor. Uteklek och sedan middag och kaffe. Efterföljt av bara härligt slappande, sådär gott som det kan vara en söndageftermiddag när alla är samlade, trivsamt och hamoniskt. En underbar dag i all sin enkelhet att njuta av och spara i hjärtat. Hälften av familjen åkte till Mullsjö frampå kvällskvisten, och jag och tjejerna käkade kvällsmat framför tv:n och sög ur det sista ur veckan tillsammans. Alla härligt varma i själen av familjekänslan som veckan och helgen bjudit på. Nu sover de gott och det känns lite tomt och tyst i Månseryd, men ändå rofyllt. Ikväll somnar jag trött och med hjärtat fullt!

Alla hjärtans dag

Mysmorgon idag med mina hjärtan, stora som små, de fick små presenter vid frukostbordet och var så nöjda och glada. Jag älskar de där stunderna när alla är tillsammans och pratar och skrattar runt matbordet. En känsla av helhet som sprider lugn och värme i själen. Stunder att "vila i" för att använda ett "ia uttryck":) När vi kom till dagis möttes vi av hjärtan på alla barns platser, med en personlig hälsning. Så duktiga de är på att se och bekräfta varje barn på den förskolan. Jag blev alldeles varm när jag såg Emmas överraskade min och hur glad hon blev. Dessutom läste hon själv det som stod på lappen. Så stor hon blir min lilla loppa! Dagen har varit lugn, nästan ingen på jobbet idag, fått flera saker avklarade. I morgon tar jag sportlovsledigt, Emma ska ta hål i öronen och sen ska vi fika, semlor lär det nog bli. Jag hoppas på en trevlig och mysig dag. Har googlat på massa hus idag. Känslan av ovisshet smyger sig på lite titt som tätt. Det är trots allt bara två månader kvar på uppsägningen av Månseryd. Hur ska det bli? Jag kämpar med känslan att det kan vara trevligt med en lägenhet. Men när jag tänker på det börjar jag alltid gråta. Jag är ingen lägenhetsmänniska. Jag älskade verkligen mitt hus. Jag älskar att gå och pyssla, inreda rum, göra trivsamt, öppna dörren, sitta på trappan och se ut över trädgården och dricka kaffe. Gå ut på trappen en vår- eller försommarkväll och njuta av dofter och ljud. Det låter så ytligt och det är en världslig sak, men tanken på att stänga in mig i en lägenhet gör mig så förtvivlad. Jag orkar inte ens skriva om det. Jag drömmer om hus, surfar varje dag på hus, planerar hur det skulle kunna se ut, var jag skulle ställa mina möbler, de är ju så många! ;) Typ en soffgrupp och ett soffbord, en tv-bänk och en bokhylla och så våra sängar. Nåväl, vad är väl ett hus! Idag är det Alla hjärtans dag och jag har många hjärtan i mitt liv som jag vill vara med varje dag.

Tandställningen som kom bort

Sov dåligt inatt, stressad och irriterad i morse, det blev en sådan där "inte världens bästa mamma" morgon. Inte blev det bättre på jobbet då Alva som var sportlovsledig lade tandställningen i en servett på skrivbordet på fikat och sedan blev den bortstädad. En jakt på städerskan påbörjades i korridorerna och sedan fick vi leta igenom soporna. Tack och lov kom den till rätta igen :)Nu hoppas jag dagen blir bättre eftersom, en lunch ute kanske kan hjälpa till. Har noterat i statistiken att ni är några stycken som läser här ibland. Så roligt det vore om ni lämnar en liten kommentar då och då :)

Lycklig

Tillbaka efter en härlig semestervecka :) Först en kväll med mysiga Leksandsfolket och sedan fem dagars härlig skidåkning i Orsa, både utför och på längden. Mysig stuga och mycket snö och framför allt, trevligt sällskap. Jättekul att åka med Niklas bror och hans familj. Trivsamma, likasinnade människor, alltid nära till skratt, omtänksamma och med stora hjärtan. Kom små nya bekantskaper lite närmre vilket gladde mig mycket. Jag öppnar hjärtat och släpper in :) Det är en del nya som flyttat in där på sistone och jag känner mig mycket lycklig över det. Lycklig och även en smula förundrad över hur självklar denna nya samvaro känns, som att det alltid varit såhär, som att det är meningen. Gott är det i alla fall! Veckan avslutades med en härlig helg på tu man hand i Stockholm, musikal, middag på trevlig restaurang och lite nice shopping ;) Tjejerna kom i går, glada och bubbliga hade de massvis att berätta för oss och kunde knappt vänta på sin tur att prata. Efter lugn och rofylld natt tog vi det sedan lugnt i morse och myste länge vid frukosten, åt, drack kaffe, pratade och skrattade. Så värdefullt! Idag hittade jag mitt borttappade örhänge i fönstret på kontoret, gött! Det är inte många som har likadana och de betyder mycket för mig!

Om glädjen i att träna, och i tvåsamheten

Nästan 3 mil skidor i helgen och ett riktigt bra pass med cirkelfys igår på lunchen! Jag har den där sköna känslan i kroppen med lite lagom träningsvärk här och där, det känns i musklerna att de har jobbat, det är så gött! Längtar redan till nästa pass :) Träning får mig verkligen att må bra. Det får nog bli boxning på fredag. Idag får kroppen vila lite och jag ska ordna med lite mat till vår skidresa. Då vill vi ju inte laga mat, då ska vi bara åka skidor och mysa :) Mycket på jobbet de här dagarna, en påfrestande vecka med stress och hög arbetsbelastning. Skönt är det att komma hem till mitt hjärta och få skratta och prata och koppla av. Så värdefullt det är. Att dela vardagens svårigheter och glädjeämnen, att finnas när den andra är trött eller ledsen, att ge energi och att själv få, att lyssna och förstå, att uppmuntra. Känslan i att få skratta tillsammans och prata om sin dag, i att veta att någon väntar och längtar, tillfredsställelsen och tryggheten i att bara vara nära, i tvåsamheten, i att somna och att vakna tillsammans, Det är ovärderligt!

Ledsen

Idag är det ingen bra dag. Bär mig igenom!

Om knasiga mornar och moderna familjer

Lite knasig morgon idag. Alva väckte mig inatt så jag var trött och irriterad i morse, barnen blev sura och ville åka till pappa, då blev jag sur och ledsen för att de inte ville vara hos mig. Dumt och onödigt, men kanske mänskligt. Vissa dagar måste man nog få lov att känna sig som "inte världens bästa mamma". Det är inte helt enkelt att försöka hålla regler varannan vecka som kanske inte gäller när de inte är hos mig, men jag försöker hålla fast vid dem för att få någon slags struktur och helhet. Ibland blir det lite tjafs, men det kan ju inte vara guld och gröna skogar hela tiden bara för att jag längtat efter dem när de kommer. Och blir de sura på mig är det ju rätt självklart att de vill vara hos pappa. Att vara en familj är inte alltid enkelt, det är inte alltid guld och gröna skogar, myspys, madickenkänsla, snällrösten och sagor framför brasan. Jag vet det :) Nu är vi dessutom en "modern familj"med allt vad det innebär, varannan vecka boende, nya rutiner och nya relationer. För tillfället känns det dock som jag är enormt lyckligt lottad och har den bästa moderna familjen av alla :) Jag har en man som jag älskar och som barnen avgudar, de stormtrivs med hans barn och mina med hans. Med kärlek, respekt och tålamod kan man bygga nya familjer när en har rasat. Jag måste bara träna på att acceptera att vissa dagar är det lite surt, någon har haft en dålig dag, jag själv kan tappa tålamodet, någon kan bli arg och sur på mig och tycka att jag gjorde fel, världen går inte under för det. Det ebbar ut, vi lär oss något och sen kan vi släppa och gå vidare. Jag har inte misslyckats för det. I eftermiddag när jag hämtar dem är vi alla goa och glada igen. Det är så det är att vara en familj,traditionell eller modern. Den jag älskar sa till mig i helgen, "Du är kärlek hela du". Så fint sagt, go känsla ger det att vara sedd på det viset. Då kan man nog unna sig att vara "inte världens bästa mamma" en dag :)

Skratt

Läängtar efter att komma ut och åka skidor nu. Friskt och kallt varje dag, vet att det är fina spår. Nu har jag inte tränat på en vecka så snart borde väl kroppen vara redo igen efter den här dryga förkylningen. Mycket skratt på jobbet idag, lite sådär härligt tjejigt tramsigt som kan vara riktigt kul ibland. Jag fick så fina ord från en kollega som värmde och sedan en timme efter kommer nästa med en liten present, så härliga de är :) Bara sådär! Vi pratade om det på kaffet idag, skratt skapar lust! Måste också få dela med mig av en bra grej jag läste på Facebook igår: "The problem is not the problem, it´s the attitude about the problem" Klockren!

Linköping

Idag har varit ännu en dag att spara i hjärtat :) Mysdag i Linköping. En väldigt trevlig stad som jag fått stifta bekantskap med idag. I minusgrader vandrade vi runt i gamla delen av staden, Chokladbutiken, handelsboden, bokhandeln och designbutik. Mycket trivsamt! Världens bästa fika, mycket skratt och en varm, mysig, hemtrevlig atmosfär har genomsyrat hela dagen. Med varma trivsamma människor som jag nu har förmånen att ha runt i kring mig. Det har varit fint :)

Att lita på att isen bär

Vintern är tillbaka. Det är kallt och vitt och vackert igen. Snö som glittrar över gärden och åkrar, hög luft som är klar och skön att andas. Jag har inte skrivit på länge. För er som följer mig och är inne här ibland ber jag om ursäkt för det :) Har varit sjuk hela veckan. Halsen, huvudet, hosta, det är verkligen skittråkigt att vara sjuk. Man klättrar på väggarna efter ungefär tre timmar!! Jul- och nyår är över och ett nytt år är här, med nya mål och nya förutsättningar. Efter att ha grävt riktigt djupt ner i vissa återvändsgränder känns det äntligen som att jag kan släppa taget om en del av dem och lita på att isen bär, även om det känns läskigt. Någon gång är det ju dags att våga släppa taget om sina egna rädslor, när det bara är de kvar som står i vägen. Komiskt egentligen, så länge nu har jag själv sagt till någon som står mig nära att man måste våga satsa, men har jag verkligen gjort det själv? Efter en del rannsakande blir ju svaret uppenbart. Och jag ler för mig själv när jag förstår hur jag själv kom till insikt. Så nyttigt och lärorikt. Jag har lärt mig mycket om mig själv den senaste tiden, tagit mig tid att förstå mig själv. Det har blivit en del ältande och jag har säkert varit skitjobbig under resans gång, men de som funnits här för mig vet ju också att jag alltid finns här för dem. Ser fram emot skidåkning nu när jag är piggare och snön kommit tillbaka. Måste sätta upp ett mål, tjejvasan i år blir nog svårt, kanske är fullt, men nästa år, då ni! :)I år får målet bli att åka så mycket det går och att njuta så mycket det går av det. Vi har bokat skidsemester, vecka 6, härligt ska det bli! Nu ska jag finslipa teknik, både i utförs- och längdåkningen.