Trivsamt

De senaste två dagarna nu har barnen varit så extra duktiga, gjort sig färdiga på morgonen, dukat fram frukost, plockat undan... så mysigt när alla är i harmoni och det inte blir nåt tjat utan det bara görs (till skillnad från början på veckan när det var väldigt mycket tjafs). Det har känts här hemma, alla har varit hyfsat nöjda och snälla mot varann :) Trivsamt!

Träffade Anna W på jobbet på ett seminarium idag. Så härligt att ha henne tillbaka och skratta åt hennes roliga kommentarer och svar på tal. Jag har saknat henne så mycket på jobbet. Hon var så fin och fräsch efter en vecka utomlands och såg ut att må hyfsat under omständigheterna. Hoppas hon känner stöd ifrån oss på jobbet att komma tillbaka efter allt som varit.

Laddar för övning med kören ikväll, julsånger på repertoaren... härligt och stämningsfullt :) och det såg ut på Facebook som Stefan bakat bullar. Hoppas det är tenorerna som har fikat idag så vi också får ta del av dem :)

I dag

Dagen började så ofokuserat idag, mycket funderingar. Som jag ju så lätt fastnar i, som jag skrev här innan.(Herregud, folk som läser detta måste tro att jag är hur djup som helst! Alltid bara massa knasiga funderingar) Men sen blev den så bra, dagen alltså :) Vissa möten, samtal och situationer kan göra en hel dag! Lite så var det idag. Det kändes gott.

Funderingar

Ibland är det så mycket tankar i huvet så man blir galen. Man kan liksom inte fokusera på det man ska göra och där man är, bara ältar saker fram och tillbaka. Jag fastnar i det ibland, "varför sa jag så", vad tänker hon om mig nu", "hur uppfattade han det" osv. Johan brukar säga att jag överanalyserar allt, alla samtal, händelser och relationer. Och det är helt sant. Lite där är jag just nu. Funderar på det där ibland, vad det beror på. Jag har ett sånt enormt behov av att vara människor till lags tror jag. Det är bekvämast och tryggast så. Särskilt med dem man tycker om och vill ha kvar i sitt liv. Kanske bottnar i någon osäkerhet. Det är märkligt det där, jag har alltid fått för mig att jag har så god självkänsla. Jag är social, utåtriktad, har lätt för att ta kontakt med människor, sjunger för publik, tar plats på jobbet. Men nånstans, har jag märkt, nu när jag börjar rannsaka mig själv i vuxen ålder,  finns en osäkerhet som präglar vissa beteenden och situationer hos mig. Det stör mig nåt oerhört när jag tänker efter. Måste jobba på det...

1:a advent

Ellen sjöng i kyrkan idag. Det var fullsatt för en gångs skull, roligt för oss som var där och för de som ordnar :) Det är ju alltid mysigt i kyrkan på 1:a advent, psalmerna man känner igen, barnkören som sjunger så ögonen tåras... Förunderligt och märkligt att berättelsen om ett nyfött barn i ett land som idag präglas av  krig och konflikter skänker tröst och trygghet åt ett helt folk, ja en hel värld till och med.

Underligt också att just det jag gått och funderat på den senaste veckan var det som Tore pratade om just idag, när jag var där, för det är jag ju inte så ofta. Att bära sin egen börda och andras. Att finnas där för andra fast man själv har det tufft, och att andra finns för en tillbaka...

Ute viner det om husknuten, det skulle bli storm neråt Skåne. Fastän det är skönt att vara inne i värmen längtar jag ändå ut lite i friska luften. Det är uppfriskande och får mig att må bra. Fast det blir nog ingen löprunda idag, jag var ju ute igår. Bäst att spara på kroppen lite nu när jag äntligen börjat springa igen. Men det kan kanske bli en promenad i regnet och blåsten, med nåt riktigt bra i lurarna...

Saknad

Det är skillnad på saknad och längtan... Man längtar efter nåt man kanske snart ska få, nån man snart ska träffa, en känsla, en situation, det är mer ihopkopplat med glädje, lycka, förväntningar...

Saknad... efter någon, något som kanske inte längre finns. Saknad är mer smärta, melankoli...  Det finns vissa som jag saknar mer än andra.  En del lämnar såna avtryck, sätter såna spår, finns alltid i hjärtat. Och saknaden är ett sätt att minnas... det man vill ha, det man hade, de man älskar...

Melissa Horn

Var på Melissa Horn igår kväll. Det var så bra. Hennes texter träffar en rakt in i själen, så det gör ont. Hon är så ung och har ändå så mycket ord på det man känner... Hon säger det så rätt och så rakt. Musikerna var fantastiska! Satt och förlorade mig en stund i han på klaviaturen, såg hur hans fingrar flög över pianot, mjukt, svepande, en sån känsla och innerlighet, en sån kärlek för sitt instrument som nådde ända ut till oss. Jag vill också kunna... De var så duktiga allihop och hon är så rak och ärlig i sitt snack mellan låtarna.

Sen går man hem och funderar på alla de där orden, som gnager och skaver i en...
Var förresten där med Anna-Carin, vi käkade lite och tog ett glas vin innan. Härliga Anna-Carin, vi träffas alldeles för sällan. Det var trevligt :)

Idag är jag trött och lessen och allt känns tungt, i kontrast till gårdagen då jag var upplyft av konserten och musiken. Allt blir till konflikter och orken räcker inte till. Ska ta fram ljusstakarna och stjärnorna och få det lite mysigt inför första advent.

Ikväll kommer Carro och Martin hit, det lutar åt plankstek. Jag gör världens goaste bearnais ;)

Födelsedag

En riktig skitdag idag så här långt... Förmodligen inte om man sätter det i perspektiv till annat och andra i min omvärld och i resten av världen men just nu i denna stund tänker jag vältra mig lite i min självömkan!
Morgonen började strålande med att Johan inte ville gratta mig på morgonen, det spelar självklart ingen roll för mig och innebar att jag fick sova lite längre vilket jag tyckte var skönt. För barnen däremot är ju detta en katastrof. Och när Johan åkt och vi stigit upp skrek Emma i högan sky hela morgonen för att de inte fått fira mig och sjunga och komma med kaffe på sängen. För henne är ju det hela grejen! Så det slutade med att jag blev arg på henne och hon var ledsen när jag lämnade henne på dagis!

Kommer till jobbet, och en liten dispyt från gårdagen lever kvar och jag fullständigt exploderar känner jag. Jag känner mig jäkligt överkörd och är trött på det! Det är dags att ta lite plats.
När det så blir lunchdags köper jag en sallad på ett ställe här i stan, börjar äta och hittar en fluga i maten! Hade jag inte varit så arg alla redan hade jag nog ätit upp den men nu var jag redan uppe i varv så jag gick tillbaka med den och fick pengarna tillbaka.

Och så är jag besviken för att det finns folk som jag gjort så mycket för, överraskat, bjudit ut, planerat saker för, lagt ut pengar på, när de fyller jämt och halvjämt, men de gör aldrig något för mig. Det är en skitsak egentligen. Jag bryr mig inte om presenter eller såna bagateller, (och jag är oerhört glad och tacksam för allt jag har, det vill jag gärna poängtera!) men det är så tråkigt när man ger av sig själv men inte får nåt tillbaka. Det är liksom mer principen jag är arg på. Och på vissa är jag mer besviken än på andra, av orsaker som bara jag vet och personen i fråga, och så kommer det alltid att vara, och det är inget att göra åt. I det fallet är jag bara ledsen och besviken för att läget är som det är och aldrig blir nåt annat...

Nu ska jag äta mina bananer jag plockat till mig... det blir lunch idag. Sen när jag har slutat vara så ynklig och vältrat mig färdigt i denna självömkan, så finns det åtminstone en vän som behöver mig särskilt mycket nu, och jag tänker finnas där för honom, så länge det behövs.

I eftermiddag blir det nog lite tårta i alla fall ;)