Längesen...

Oj, det var längesen jag skrev... Det har ju hunnit vara jul, nyår och nu har man börjat jobba igen. Helgerna var bra, som alltid fulla av förväntan och som vanligt var jag lite bevsiken när julen var över. Man önskar jämt att man ska sitta och mysa framför öppna spisen och spela sällskapsspel och ha det allmänt trivsamt, men det blir ju jämt lite stressigt och barnen river upp sina julklappar och sen ägnar de resten av julen åt dem och åt kompisar. Det är ju så det ska vara men jag önskade nog lite mer familjetid. Fast de andra var nöjda tror jag. Och barnen var överlyckliga över sina Onepiece och de nya touchmobilerna, bästa julklapparna någonsin... :)
Lite konstigt var det att inte mamma, Cisse och Linn och Miller var hemma men de kom ju till nyår. Och likaså Leksandsgänget :) Det blev en rolig kväll med god mat och bra musik och som vanligt höll vi nog på till framåt femsnåret, på morgonen...

Sen blev det lunginflammation och det var ju ingen höjdare... så de närmsta två veckorna har jag legat i soffan med typ 40 graders feber och en gräslig hosta. Efter penicillinkur är jag nu pigg och på benen men hostan är kvar. Är dock så innerligt glad att jag har ork igen. När man är sjuk är det enda man tänker på att bli frisk... värt att tänka på! Längtar till jag kan börja springa igen, och samla på mig lite muskelmassa.

Har bokat biljett till Coldplay i sommar och Tomas Andersson Wij i vår. Ser fram emot båda konserterna jättemycket :)

Och imorgon blir det kanske bio...

Anne Frank

Det blev en löprunda idag med, tre i veckan nu det senaste, känns riktigt bra. Sen blev det ett varmt bad med tända ljus och ett glas rödvin, det tyckte jag att jag kunde unna mig. När jag kom ner hade Johan maten färdig och tänt en brasa i öppna spisen. Det blev en trevlig middag.

Alva läser Anne Franks dagbok just nu och när vi satt där i matsalen ville hon visa några bilder ur boken och prata om några saker. Vi tittade på fotografierna och det blev ett viktigt samtal med tårar och frustration över hur de människor som utsattes för de hemska övergreppen under andra världskriget behandlades. Hur förklarar man sån smärta för barn? Alva är ju ändå rätt stor nu och så klok hon är det flickebarnet. Ellen deltog också i diskussionen och hade svårare att greppa men jag tror hon snappade upp själva budskapet.
Så viktigt det är att prata med barnen om sådana här saker och så viktigt det är att förmedla hur viktig respekten för andra människor är!

Vi har så underbara barn. Kloka och kärleksfulla. Igår t ex berättade Alva att hon var sjuk den dagen de bestämde vilka som skulle få sjunga verser på skolans julspel. Så hon blev ju självklart inte en av dem och hon var besviken över det. Sen sade hon något i stil med "Men vet du mamma, X blev en av dem som fick sjunga en vers och hon har aldrig fått sjunga nån nång gång sen vi började skolan. Hon blev så glad och det är så roligt för henne att det äntligen blev hon, Det tyckte jag var bra." Gissa om man känner stolthet och kärlek då!!! Ibland gör man tydligen nåt rätt.

Nu blir det Idol och mys i soffan resten av denna fredagskväll...

Trivsamt

De senaste två dagarna nu har barnen varit så extra duktiga, gjort sig färdiga på morgonen, dukat fram frukost, plockat undan... så mysigt när alla är i harmoni och det inte blir nåt tjat utan det bara görs (till skillnad från början på veckan när det var väldigt mycket tjafs). Det har känts här hemma, alla har varit hyfsat nöjda och snälla mot varann :) Trivsamt!

Träffade Anna W på jobbet på ett seminarium idag. Så härligt att ha henne tillbaka och skratta åt hennes roliga kommentarer och svar på tal. Jag har saknat henne så mycket på jobbet. Hon var så fin och fräsch efter en vecka utomlands och såg ut att må hyfsat under omständigheterna. Hoppas hon känner stöd ifrån oss på jobbet att komma tillbaka efter allt som varit.

Laddar för övning med kören ikväll, julsånger på repertoaren... härligt och stämningsfullt :) och det såg ut på Facebook som Stefan bakat bullar. Hoppas det är tenorerna som har fikat idag så vi också får ta del av dem :)

I dag

Dagen började så ofokuserat idag, mycket funderingar. Som jag ju så lätt fastnar i, som jag skrev här innan.(Herregud, folk som läser detta måste tro att jag är hur djup som helst! Alltid bara massa knasiga funderingar) Men sen blev den så bra, dagen alltså :) Vissa möten, samtal och situationer kan göra en hel dag! Lite så var det idag. Det kändes gott.

Funderingar

Ibland är det så mycket tankar i huvet så man blir galen. Man kan liksom inte fokusera på det man ska göra och där man är, bara ältar saker fram och tillbaka. Jag fastnar i det ibland, "varför sa jag så", vad tänker hon om mig nu", "hur uppfattade han det" osv. Johan brukar säga att jag överanalyserar allt, alla samtal, händelser och relationer. Och det är helt sant. Lite där är jag just nu. Funderar på det där ibland, vad det beror på. Jag har ett sånt enormt behov av att vara människor till lags tror jag. Det är bekvämast och tryggast så. Särskilt med dem man tycker om och vill ha kvar i sitt liv. Kanske bottnar i någon osäkerhet. Det är märkligt det där, jag har alltid fått för mig att jag har så god självkänsla. Jag är social, utåtriktad, har lätt för att ta kontakt med människor, sjunger för publik, tar plats på jobbet. Men nånstans, har jag märkt, nu när jag börjar rannsaka mig själv i vuxen ålder,  finns en osäkerhet som präglar vissa beteenden och situationer hos mig. Det stör mig nåt oerhört när jag tänker efter. Måste jobba på det...

1:a advent

Ellen sjöng i kyrkan idag. Det var fullsatt för en gångs skull, roligt för oss som var där och för de som ordnar :) Det är ju alltid mysigt i kyrkan på 1:a advent, psalmerna man känner igen, barnkören som sjunger så ögonen tåras... Förunderligt och märkligt att berättelsen om ett nyfött barn i ett land som idag präglas av  krig och konflikter skänker tröst och trygghet åt ett helt folk, ja en hel värld till och med.

Underligt också att just det jag gått och funderat på den senaste veckan var det som Tore pratade om just idag, när jag var där, för det är jag ju inte så ofta. Att bära sin egen börda och andras. Att finnas där för andra fast man själv har det tufft, och att andra finns för en tillbaka...

Ute viner det om husknuten, det skulle bli storm neråt Skåne. Fastän det är skönt att vara inne i värmen längtar jag ändå ut lite i friska luften. Det är uppfriskande och får mig att må bra. Fast det blir nog ingen löprunda idag, jag var ju ute igår. Bäst att spara på kroppen lite nu när jag äntligen börjat springa igen. Men det kan kanske bli en promenad i regnet och blåsten, med nåt riktigt bra i lurarna...

Saknad

Det är skillnad på saknad och längtan... Man längtar efter nåt man kanske snart ska få, nån man snart ska träffa, en känsla, en situation, det är mer ihopkopplat med glädje, lycka, förväntningar...

Saknad... efter någon, något som kanske inte längre finns. Saknad är mer smärta, melankoli...  Det finns vissa som jag saknar mer än andra.  En del lämnar såna avtryck, sätter såna spår, finns alltid i hjärtat. Och saknaden är ett sätt att minnas... det man vill ha, det man hade, de man älskar...