Änglar, finns dom?

Så fick jag den äntligen, julen med min älskade. Som jag har väntat, i två år, och den blev precis så bra som jag väntat mig :) Nog ballade jag ur en gång eller två, spänd och rädd över att det inte skulle bli sådär bra som jag väntat mig, nu när vi äntligen var samlade, nu när vi bor tillsammans. Men självklart blev det bra, underbart med mycket värme, kärlek och gemenskap. Julberättelser och änglar :) De är där och smyger :) Underbar och tålmodig är han min man, han vet och väntar ut, förstår mig när jag inte gör det själv. Tacksamheten över att vi mötts har inga gränser. Jag lär mig saker om mig själv hela tiden, inte alltid så smickrande, men väldigt nyttigt. Han lagar det trasiga med en ängels tålamod, med en villkorslös kärlek, som jag idag i en stund av insikt är fantastiskt förundrad och tacksam över. Jag vill ge honom hela världen, för att han finns, för hur han är, för vad han gör. Men det räcker med mig och min kärlek. Jag har kämpat med mig själv hela livet, mot känslan av otillräcklighet och en usel självkänsla. Men det räcker med mig och min kärlek :) Änglar, finns dom? Visst gör de det, jag lever med en!