De blir stora barnen

De blir stora, barnen. Utan att man märker det så är de stora. Stänger in sig på rummet och skypar och lyssnar på musik, vill inte umgås lika mycket med en längre. Märkligt känns det, att man liksom inte är det viktigaste i deras liv längre. Ett tag ville de inget annat än att umgås, leka, läsa, se på film, göra saker tillsammans. Sen blir de stora och då är det man själv som vill umgås, längtar efter sällskapet, att de ska ta sig tid.
Jag hämtade Alva vid tåget idag. Satt i bilen och såg henne komma gående med hästsvansen svängande. Så stor fast ändå fortfarande liten. Jag blev så glad när jag såg henne. Insåg hur mycket jag längtat under dagen, hur stolt jag är över mina barn. En glädje blandad med sorg är det, när man inser att de växer upp och blir egna starka individer, att de ska klara sig själva och inte alltid kommer bo hemma och behöva en. Man undrar vad de tänker och känner när de inte längre berättar allt för en.
Rädslan, att man inte ska skicka med dem rätt verktyg, för att möta allt därute, som man själv fajtades med, och fortfarande i hög grad gör. Krav, förväntningar, utmaningar, lärdomar. Livet är en skola där man aldrig blir färdiglärd.
Önskan, om att det ska gå väl, i allt de tar sig för.
Undran, om man gör rätt, sätter rätt regler, är för sträng, orättvis, ställer för hårda krav.
En ödmjukhet, inför det ansvar man faktiskt har.
Vi har många underbara barn i vår stora familj, lyckliga vi :)

En ring, en tanke

Jag har alltid varit rädd om mina saker. Varsam. Det kan ju tyckas vara bra :) och jag har alltid sett det så. Men ibland har jag varit så rädd om dem och orolig att tappa bort dem att jag knappt vågat använda dem. Och det är ju egentligen inte alltid så bra. Man vill ju njuta av det man har, använda det, till det som det var tänkt att användas för. Det finns många exempel. Det senaste är min Efva Attling ring som jag fick av mitt hjärta på min födelsedag. Som jag önskat mig och blev så glad för. Och så bara tog jag av mig den i alla möjliga sammanhang där den möjligen kunde bli repig eller förstörd. Och så en dag, när jag tagit av mig den för att jag var så rädd om den, så mindes jag inte var jag lagt den. Ledsen och panikslagen letade jag överallt, försökte fundera ut var den kunde hamnat, kollade med folk på jobbet om jag glömt den där. Den betyder ju så otroligt mycket för mig, just för att jag fått den av honom. Tack och lov hittade jag den här hemma :) Nu är den på, nästan jämt. Om den betyder så mycket för mig, om jag tycker så mycket om den, varför ska jag inte använda den då? Den är redan repig, men det är den just därför, för att den är med mig överallt. Som skrattrynkorna runt mina ögon. Erfarenheter och minnen, livet, har satt dem där, mina och våra berättelser.

Samma är det med dem vi älskar. Vi ska vara varsamma men vi ska baske mig älska på alla sätt och så mycket det bara går. Jag har en tendens att vara så rädd att förlora dem som står mig nära att jag ibland glömmer bort att jag faktiskt har dem. Det är ju onödigt, när man bara kan älska och njuta. För det är ju rätt trivsamt :) Och att älska, av hela mitt hjärta, det är jag ganska bra på :)

Änglar, finns dom?

Så fick jag den äntligen, julen med min älskade. Som jag har väntat, i två år, och den blev precis så bra som jag väntat mig :) Nog ballade jag ur en gång eller två, spänd och rädd över att det inte skulle bli sådär bra som jag väntat mig, nu när vi äntligen var samlade, nu när vi bor tillsammans. Men självklart blev det bra, underbart med mycket värme, kärlek och gemenskap. Julberättelser och änglar :) De är där och smyger :) Underbar och tålmodig är han min man, han vet och väntar ut, förstår mig när jag inte gör det själv. Tacksamheten över att vi mötts har inga gränser. Jag lär mig saker om mig själv hela tiden, inte alltid så smickrande, men väldigt nyttigt. Han lagar det trasiga med en ängels tålamod, med en villkorslös kärlek, som jag idag i en stund av insikt är fantastiskt förundrad och tacksam över. Jag vill ge honom hela världen, för att han finns, för hur han är, för vad han gör. Men det räcker med mig och min kärlek. Jag har kämpat med mig själv hela livet, mot känslan av otillräcklighet och en usel självkänsla. Men det räcker med mig och min kärlek :) Änglar, finns dom? Visst gör de det, jag lever med en!

Träningsresan

Den började sådär, resan till Bulgarien som var totalt träningsbaserad. Siktet var inställt på flera pass om dagen, hård träning i varmt klimat. Jag såg fram emot det jättemycket. När Anna-Carin och jag kom fram till parkeringshuset i Malmö låste jag in bilnyckeln i bagageluckan. Så där stod vi och ringde låsssmeder och försäkringsbolag. Efter 2,5 timme var dock problemet löst och vi kunde ta tåget över till Köpenhamn. Vi anlände sent till hotellet och sov dåligt. Flyget gick tidigt på söndagsmorgonen. Vi träffade några av de andra resenärerna på flygplatsen och pratade ihop oss lite. Ett litet gäng på 20 personer, en salig blandning, unga gamla, mest kvinnor, men några tappra killar :)
Så kom vi då äntligen fram till hotellet i Bulgarien. Det var förmiddag. Varmt och skönt, vackert! Ett fyrstjärnigt hotell med ett riktigt fint poolområde och bara ett stenkast till havet och stranden.
Första passet började redan på eftermiddagen. Ett hårt bootcamp pass i parken utanför hotellet. Den sortens träning som jag bara älskar. Hela veckan var helt underbar! Började med löpning på morgonen, sedan ett styrkepass och efter det frukost i en fantastisk morgonsol. Härlig nyttig frukost med massa frukt och grönt. Sedan ett eller två träningspass till, allt från bootcamp, tabata, work of the day till boxning, löpskola och zumba. Allt i vacker omgivning, med vidunderlig utsikt och cirka 30 grader varmt varje dag. Efter passen ett svalkande dopp i havet. Det var riktigt tuffa pass ibland. Vi sprnag med varandra på ryggen uppför backar, gjorde benböj med varandra på ryggen, krälade i sanddynerna, gjorde hur många armhävningar, burpees, dips och situps som helst. Så roligt och inspirerande!Vi hann med många sköna soltimmar framför poolen, föreläsningar och några utflykter också. Det var trevligt och intressant att lära känna de andra på resan, höra om deras liv och träningserfarenheter. Det var också väldigt roligt att åka en vecka med Anna-Carin. Vi kom varandra närmre under veckan och hade väldigt roligt. Jag har adlrig varit iväg på en tjejresa så tidigare. Men jag hoppas att det bli fler! En underbar vecka var det och träningsinspirationen och prestationsförmågan ökade rejält efteråt :)

Längesen

Oj, jag vet, det var jättelängesen jag skrev! Här har det gått  ett :) Nu är det fullt upp på det nya jobbet och jag har kommit in bra i arbetsgruppen. Roligt är det!

Här hemma går det i ett. De veckor vi är storfamilj är det fullt ös, skola, jobb, aktiviteter. Det känns ändå som vi hinner livsnjuta och ha det gott i vår underbara familj trots ett högt tempo och det är gott!

Jag har hunnit med massvis sedan jag skrev senast, träningsresa till Bulgarien och allt möjligt, men jag får ge er en update på det snart för nu kom min älskling hem och jag vill spendera min kväll med honom :)

Men snart, ska jag berätta vad jag haft för mig den senaste tiden!

Drömkonserten

Vi hade väntat länge, typ ett halvår nu, på drömkonserten med Kent, Winnerbäck och Robyn. Nu var det äntligen dags, förväntansfulla som små barn satte vi oss i bilen på fredagseftermiddagen. Eller det kanske var mest jag som var sådär sprallig, men nog smittade det av sig lite på mitt hjärta också, det märkte jag allt :) Vi gjorde ett stopp i Linköping på kvällen och hade en riktigt mysig kväll med Pernilla och Joel och deras barn. Kvällsmat ute i sensommarkvällen med hembakt Foccacia (!) och kaffe och tårta lite senare på kvällen för att fira att Niklas fyllt år. De hade bakat tårtan själva och barnen var mycket stolta och glada :) Gott och mysigt! Lotta hann också dit för att vara med och mysa lite. När barnen väl somnat blev det te och småprat om allt mellan himmel och jord till fram på småtimmarna. Frukost med hembakta frallor såklart, så lyxigt och mysigt och härligt trivsamt och gemytligt. Vi var lite sega efter den sena kvällen när vi satte oss i bilen för att fortsätta mot Stockholm, men när vi kommit halvvägs var vi inte sena att dra på Kent och Winnerbäcklistan i bilen för att börja tagga :) Gled in i ett soligt Stockholm strax efter lunch och fick värsta lyxrummet på hotellet med egen bastu och terass med utsikt över Humlegården. Så drog vi oss ut i storstadspulsen och hittade ett soligt ställe i kungsträdgården. Iskall öl och lite grillbuffe där i sommarsolen. Prat och skratt, högt och lågt, både djupt och tramsigt. Så där underbart och självklart som det alltid är. Lite shopping på finstråket hann vi också med. Det var en skön känsla på kvällen innan konserten, sådär härligt pirrigt. Vi hann precis in till Robyn skulle börja. Oj vad hon levererade! Överträffade förväntningarna med råge. Svängigt och ösigt. Winnerbäck som vi båda hade sett fram emot var lite slätstruken tyvärr, kom inte riktigt till sin rätt i det stora formatet som en arena ändå är. Men några hits levererade han ändå. Sen kom de då, Kent! Och som de spelade. Lämnade inget åt slumpen självklart! Allt var suveränt. På den korta tid de hade spelade de det de flesta ville höra och som vanligt helt grymma live! Sång och ljusshow imponerade. Överväldigade och berörda satt (och jag stod och hoppade lite såklart!) vi där och tog in musiken, atmosfären och hela grejen. Musiken, texterna som berör en långt in i själen, griper tag och skakar om, soundet som vi båda älskar. Vilken känsla det var, att få dela detta. Mäktigt! Man vill bara ha mer :) Idag sov vi ut, åt god hotellfrukost och njöt lite av solen på vägen hem. Och vi lever fortfarande i Kentbubblan, bygger på spellistan, återupplever, upptäcker :) En fantastisk helg. En sådan ynnest det är, att få dela vardag och fest med någon som man bara smälter ihop med. Man är två, men ibland en liksom. Alla upplevelser blir så mycket starkare. Det är så självklart, det är meningen. Det är vi. Bandet är så starkt och helt omöjligt att förklara. Det är så gott :)

Underbara semester

Nu har snart fem semesterveckor gått. Underbara dagar, sol, sol och sol. En fantastisk sommar. Vi har hunnit med så mycket. En ljuvlig helg hos Lotta och Jocke i Linköping, så avkopplande och fridfullt i stugan vid vattnet med sol och bad, träffat kompisar, makalösa veckor på Dyrön, fem härliga dagar, hela familjen, i ett somrigt Halmstad med Tina och Ante, och däremellan allt vardagligt som är så härligt. Att gå hemma och skrota med kaffekoppen, påta lite i trädgården, åka och bada, kvällspromenad ljumna sommarkvällar, rofyllda, stilla kvällar med båten och riktigt fint fiske. Vi har också hunnit med att fira Lennarts 65:årsdag. Alla samlades för paddling med storkanoten vid Kyrkekvarn. barn som vuxna, jag tror alla stortrivdes och hade roligt. Och Lennart blev så glad. Sen blev det kalas efteråt med festmat och tårta. En dag att spara i hjärtat för alltid! Den här sommaren har haft allt och jag är så nöjd med varje dag. Lycklig och nöjd. Nu är det några dagar kvar på semestern, vi ska njuta ordentligt av dem. Vi har börjat pyssla här hemma i dagarna, underbart att få göra det med den man älskar :) Idag har det blivit fint i hallen.

Dyrön, paradiset på jorden.

Häromkvällen fick jag drilla en finfin gädda, min största hittills :)

Hela gänget firade Lennart med paddling på Stråken, en underbar dag!

Tillbaka på Dyrön

Är tillbaks på Dyrön. Detta ljuvliga ställe på jorden. Förra veckan här var fantastisk. Niklas åkte på torsdagen för sin fiskeresa till Island. Jag och tjejerna var kvar till söndag. Sol och bad varje dag. Hjärtat har det också bra, fisket är tydligen helt makalöst, ja, jag är lite avundsjuk :) Men ser fram emot härliga berättelser och bilder när han är hemma igen. Hade städ- och tvättdag i måndags och sen kom Nellie och Meja igen på kvällen och stannade till torsdag förmiddag. Fick erbjudande om att komma tillbaka hit till denna Saltkråkan ö och var inte sen att tacka ja :) Sådan avkoppling och ro! Nu är jag här utan barn några dagar och njuter på annat sätt. Bara sitter här i solen och ser på allt det vackra, andas havsluft och drar in doft av solkräm, nyponrosor,kaffe på stranden. Läser inredningsmagasin! Njuter av livet och alla skatter varje dag här ger. Är längtig nu. Vi är sällan ifrån varandra så här länge mitt hjärta och jag. Fastän livet är underbart just nu så saknar jag hans närvaro. Hans armar om mig, hans lugna andetag på natten. Och jag vet att han känner likadant, även om han också har det fantastiskt och lever sin fiskedröm. Det har varit så sedan vi fann varann, vi är alltid nära liksom, i tanke, i själ. Jag har förundrats över det sedan vi träffades. Man känner sig lite halv när den andre är iväg. Och nu längtar jag. Och jag längtar efter barnen så det gör ont i själen. Längtar efter att få hålla om dem, dra in doften av deras hår, höra deras skratt. De skulle älska det här stället! Sol, bad och krabbfiske :) På söndag är vi alla igen, hela underbara storfamiljen. Tills dess njuter jag av lugnet och stillheten här på ön, och här har jag så fint sällskap av familjen på Niklas sida. Dessa fina varma människor som jag älskar, samvaron och gemenskapen, lugnet och friden, samtalen, skratten. Så tacksam att få vara en del av något så vackert.

Vackra Dyrön!

Dyrön

Så är man då här igen, Bohuslän, detta paradis på jorden med salta bad, klippor, doft av diesel, tjära, hav och fiske. Ljudet av vind och vågor som slår. Dyrön visar sig vara en fantastisk liten plats med vackra små skärgårdshus, bryggor och hamnar. Här kommer jag må gott, precis som min älskade sa, han känner mig väl :) Här sitter jag nu och bara njuter, av lugnet och stillheten. Andas in havsluft och ser fram emot krabbfiske,bollspel, fika, löpning och promenader. Flakmopparna susar förbi lite titt som tätt och det känns lite som Skärgårdsdoktorn :) Här är det gott att vara!

Bli stilla min själ

Bli stilla min själ. Allt, är väl. Vila nu, i det som är du. Bli kvar i lugnet, våga tro. Trygg i det som är. Hos dig får kärlek och lycka bo. Du är hemma här. Andas i takt med din älskade. Skratta, gråt och var du. Bli stilla min själ, och vila i det. Du är äntligen hemma nu.

Sommarpratet

Lyssnade på Kristian Gidlunds sommarprat idag. Hade så ont i ryggen och tänkte att en löprunda kunde hjälpa när det varken kändes bra att sitta eller ligga. Hans sommarprat var smärtsamt, naket, avskalat, ärligt. Utan krusiduller pratade han om sin sjukdom och sin verklighet. Skildrade den som han ser den, krasst, erfaret, både uppgivet och hoppfullt. Jag fylldes av en oerhörd respekt för denna unga människa som bär på så mycket och är så klok. Har han alltid varit så vis eller har hans sjukdom präglat honom undrar jag. Inte för att det spelar någon roll, hans tankar om livet och kärleken och hur man ska leva är stora och helt rätt. Att lyssna på honom var så smärtsamt att jag vid några tillfällen nästan fick stanna för att brista i gråt. Man kan inte låta bli att reflektera över sitt eget liv när man lyssnar på något sådant. Ni som läser här ofta tycker säkert att jag skriver mycket om att livsnjuta, lukta på blommor, njuta av sommarkvällar och tvåsamheten, kärlek och allt sånt där larv. Men faktum är att jag har mycket kärlek i mitt liv, jag är lycklig nästan varje dag, vardag som fest. Jag njuter mycket av de små sakerna, som att kicka boll med barnen en stilla sommarkväll, att sitta med min älskade på altanen, hand i hand och lukta på kvällsluften eller njuta av solen. Jag älskar att gå förbi svärmor och svärfar, småprata vid deras köksbord, sitta hos mamma eller någon av Niklas eller mina syskon, skratta med dem jag älskar. Det finns en anledning till att jag nästan alltid är glad och skrattar. Jag väljer lycka, jag väljer kärlek! Visst, jag har, som alla människor, mina moln, små låsta rum av oro som mannen i mitt liv, mitt hjärtas slag hittar nycklarna till, tålmodigt och med beundransvärd respekt. Och visst, han skrattar åt mig ibland när jag vill prata, om allt :) När jag säger Jag älskar dig, en gång för mycket :) Men vi har också en kärlek som få. Eftersom vi pratar lär vi oss hela tiden om varandra, känner varandras själar. Vi möts av kärlek varje dag när vi kommer hem efter jobbet, av varandra och av barnen. En kram, hur har dagen varit, glädjen att komma hem till dem man älskar. Vi gör saker tillsammans med barnen och med varandra. Har vardagslyx och livsnjuter, mitt i ekorrhjulet och med sex barn. Om något skulle hända i vårat liv, som det gjorde i Kristians, finns inga tvivel. Det sägs, visas, uttrycks, att vi älskar varandra i vår familj. Vi vet, det präglar vår tillvaro. Vi älskar och njuter av varandra och de små ögonblicken. Det är så jag önskar att leva mitt liv, så det känns meningsfullt och som att jag tagit vara på varje dag och stund med de mina. Larvigt eller ej. Sommarpratet idag gjorde mig än mer säker på att det är rätt. Och än en gång känner jag en sådan oändlig tacksamhet över min familj! Min underbara man och våra fantastiska barn. Denna fina familj som vi har byggt, av mycket kärlek! :)

Indiskt och tapas... och tvätt

Det blev indiskt med Lennart idag på lunchen. Trevligt och gott :) Roligt att höra lite skvaller från LRF gänget. Ett nytt regnställ för långa regniga fisketurer inhandlat och så middag på kvällen med nya kollegorna. Mycket skratt och roliga samtal över drinkar, tapas och citronsorbé. Bra tillfälle att lära känna de i arbetsgruppen, som jag inte träffat så mycket, lite bättre. Nu vet jag lite mer om deras svärmödrar och husrenoveringar och semesterplaner :) Väl hemkommen blev det lite plock med tvätten och lite surfande på dröminredning ;) innan mannen i mitt liv kom hem från sjön. Ser fram emot att prata med honom nu, om hur dagen varit, och fisketuren, så ni får ge er till tåls till en annan dag ;)

Vinkännaren

Det visar sig att jag delar kontor med värsta vinkännaren! Roligt :) Kände mig lite som Ellen idag med mina tusen frågor :) Efter Toscanaresan har vårat intresse för vin ökat rejält och här finns ju massa kunskap att hämta! Vilken skatt :) Har lärt mig mycket idag om hur Valpolicella viner görs och fått tips på bra vitt och bra rosé. Bådar gott :)
Midsommarhelgen var mysig, vi, alla barnen och Andreas och Tina samt en kompis med familj. Traditionellt firande och grill och så firande av Tina som fyllde år :) Presenten? En match i fotbolls-EM för damer i Göteborg, med mig som sällskap.
Lördagen var slapp med lite löpning och soffhäng. På söndagen kom Carro, Martin och barnen på lunch. Åh vad roligt att träffa dem igen. En trevlig eftermiddag.
Nu har lugnet lagt sig hemma. Den här veckan är det bara Niklas och jag. Trevliga samtal över mat och ett glas vin, träning, fiske och lite pyssel hemma med mannen som alltid får mitt hjärta att slå lite fortare :) Det är gott det!

Att vara nöjd

Ni som läser här är väl snart trötta på mitt babblande om hur lycklig jag är och idag kommer det ännu mer :) Jag förundras över hur varje dag känns nuförtiden. Att vara lycklig när man vaknar, inte för att något speciellt ska ske, utan bara för att man har ett fantastiskt, helt vanligt liv. Där grundtillståndet är lycka. Visst, jag är trött och vill snooza, men stiger upp och åker till jobbet, och är lycklig. Jag kommer hem, äter, är med barnen och min älskling, tränar, går på kören eller vad det nu kan vara, och min grundkänsla är lycka. Bara över att få vara, älska, leva. Att vara nöjd! Jag är så nöjd med mitt liv. I många år har jag haft en känsla av att aldrig vara det, att jag hela tiden sökt efter något annat. Men nu är jag så nöjd! Och lycklig! Och älskad! Jag har hittat hem, på så många sätt. Och här vill jag alltid stanna :)

Lycka!

Världen är så vacker nu! Jag vet inte var jag ska göra av alla känslor som bubblar och dansar i huvudet och kroppen. Det grönskar och blommar och doftar, ljust och lätt och fräscht. Ljumma, ljusa kvällar, det är så underbart!
Just nu vilar ett skönt lugn över mitt liv, det finns en helhetskänsla och en lycka som känns fantastisk.  Som om alla bitar faller på plats och blir en självklarhet. Det är underbart att komma hem varje dag till en man som jag älskar och som bär på och delar så mycket av mina tankar och värderingar. Att få vara del av en fantastisk, stor, varm och härlig familj. Att tillsammans drömma om och planera för en gemensam framtid. Att få gå till ett nytt jobb med spännande möten och utmaningar. Just nu är varje dag en fantastisk gåva :)

Kärlek

Varm, kärleksfull, omtänksam, tålmodig, snäll, respektfull, vältalig, musikalisk, har karaktär, integritet och moral. Sådan är han, min man, och jag är världens lyckligaste :)

Hjärnblödning och tacksamhet till livet

Mycket väntan igår och idag om besked hur det går i Lund. Hjärnblödning, låter hemskt och otäckt, och är väl det också. Men ett stabilt och kontrollerat läge. Lillebror är i trygga händer och nu är det bara att vänta ut den här dagen för att få veta mer. Mamma och Anna är hos honom så han slipper vara själv med funderingar och rädsla. Blir inte mycket gjort på jobbet och tankarna snurrar så klart. Tur det är storfamiljsdagar så man håller sig sysselsatt och är omringad av kärlek, fantastisk man och mysiga ungar till höger och vänster. Även om jag var fullkomligt skogstokig på mina egna imorse :)
En händelse som den med Cisses hjärnblödning gör att man stannar upp och tänker till lite på hur bra man har det. Det kan ju ta bara en sekund liksom, så är allt borta. Det gäller att ta vara på alla dagar och stunder med dem man älskar och har omkring sig. Och jag är så tacksam för de mina. Just nu är vi många några dagar, många viljor och tankar, vilket ibland leder till små konflikter, men också oändligt med kärlek och lycka som strömmar från alla, barn som vuxna, och även om det blir frustration ibland så ger det också så mycket. Barnen är så glada i varandra, de leker och skrattar tillsammans i timmar, och bråkar ibland också, som vanliga syskon såklart.Men sen har vi flera dagar ensamma eller med bara två eller tre barn och då hämtar vi kraft och ny energi och får tid för varandra, till samtal, närvaro och kärlek och även egentid i träning, fiske, musik eller vad det nu kan vara. Det är liksom det bästa av två världar och sakta men säkert bygger vi något fantastiskt av det. Just nu känns varje dag som en gåva, jag är lycklig när jag vaknar på mornarna och när jag somnar på kvällarna. Livets små guldkorn, de där vardagliga ögonblicken som är livet, att vakna och säga godmorgon till sin älskade, att tjafsa med ungarna i bilen och hämta dem på eftermiddagen, att gå till jobbet och inte ha fått en hjärnblödning, att åka hem, vara lite trött, laga middag, äta, träna, småprata med barn eller man, somna bredvid varandra och få vakna till en ny dag med alla de där små stunderna. Det är gott!  

Toscana

Så blev den då av till slut, min drömresa till Toscana! Och den uppfyllde alla mina förväntningar,   med råge! Detta fantastiska landskap, grönt, prunkande, böljande, vackra gamla stenhus, vingårdar och olivlundar överallt. Det var nästan svårt att ta in allt, jag tappade ord och upplevelsen blev nästan övermäktig ibland. Att få vara där i allt det underbara och dela det med den man älskar, helt fantastiskt! Maten och vinerna var världsklass och människorna trevliga. Nya upplevelser varje dag, att ta sig från ett ställe till ett annat, på egen hand med en hyrbil och en karta, upptäcka små pittoreska byar och ta del av lokalbefolkningens sätt att leva och vara. Vi åkte upp bland de Toscanska kullarna, med vidunderlig utsikt, provade viner, tog en kaffe och en glass i solen. Det blev underbara löprundor med magnifik utsikt, trevliga restaurangbesök och skönt häng vid poolen. Jag njöt så fullkomligt av varje dag! Så länge har jag drömt om att få åka dit, att gå i en olivlund och känna på bladen, insupa atmosfären, dofterna, omgivningarna. Helt plötsligt var jag där, med mitt hjärta, och det var bara fullkomligt underbart. Ett minne att plocka fram om och om igen.

Underbara Toscana!

Fotbollskväll och grill

Idag har det varit en sådan där dag när livet är som bäst! Kom hem från Stockholm, åt lite och sen åkte vi till Tina och Ante. Härligt ute, sommarvarmt idag. Barnen lekte och cyklade. Vi spelade fotboll och hade så roligt. Så ljuvligt med sådana kvällar när man bara är ute och barnen är så lyckliga och bara leker och leker. Grill till kvällsmat på deras altan med alla underbara ungar och det blev mycket prat och skratt. En sådan härlig och självklar samvaro! Jag är så glad och tacksam :)

One direction

Så var det då äntligen dags, dagen som Alva väntat på så länge var här. Vi åkte vid lunch, köpte lite godis och lyssnade på musik hela vägen upp till Solna. Stressigt blev det, kom mitt i rusningstrafiken och blev stående i en och en halv timme i bilkö. Hann bara snabbt checka in på hotellet, byta om och sedan snabbt iväg till Friends arena. Tusentals skrikande tonåringar var som galna såklart :) För Alva var det stort. Första riktiga konsertupplevelsen, mycket att ta in. Skrek och grät som alla andra gjorde hon, och var så glad och lycklig :) Mysigt på hotellet när vi kom hem, lite pastasallad och te och småprat om kvällen. Konserten var bra, de var duktiga att sjunga, killarna. Bra upplägg, alla hits, lite unlpugged, en ballad del. Klart godkänt. En mysig dag och kväll :)