En ring, en tanke

Jag har alltid varit rädd om mina saker. Varsam. Det kan ju tyckas vara bra :) och jag har alltid sett det så. Men ibland har jag varit så rädd om dem och orolig att tappa bort dem att jag knappt vågat använda dem. Och det är ju egentligen inte alltid så bra. Man vill ju njuta av det man har, använda det, till det som det var tänkt att användas för. Det finns många exempel. Det senaste är min Efva Attling ring som jag fick av mitt hjärta på min födelsedag. Som jag önskat mig och blev så glad för. Och så bara tog jag av mig den i alla möjliga sammanhang där den möjligen kunde bli repig eller förstörd. Och så en dag, när jag tagit av mig den för att jag var så rädd om den, så mindes jag inte var jag lagt den. Ledsen och panikslagen letade jag överallt, försökte fundera ut var den kunde hamnat, kollade med folk på jobbet om jag glömt den där. Den betyder ju så otroligt mycket för mig, just för att jag fått den av honom. Tack och lov hittade jag den här hemma :) Nu är den på, nästan jämt. Om den betyder så mycket för mig, om jag tycker så mycket om den, varför ska jag inte använda den då? Den är redan repig, men det är den just därför, för att den är med mig överallt. Som skrattrynkorna runt mina ögon. Erfarenheter och minnen, livet, har satt dem där, mina och våra berättelser.

Samma är det med dem vi älskar. Vi ska vara varsamma men vi ska baske mig älska på alla sätt och så mycket det bara går. Jag har en tendens att vara så rädd att förlora dem som står mig nära att jag ibland glömmer bort att jag faktiskt har dem. Det är ju onödigt, när man bara kan älska och njuta. För det är ju rätt trivsamt :) Och att älska, av hela mitt hjärta, det är jag ganska bra på :)

Änglar, finns dom?

Så fick jag den äntligen, julen med min älskade. Som jag har väntat, i två år, och den blev precis så bra som jag väntat mig :) Nog ballade jag ur en gång eller två, spänd och rädd över att det inte skulle bli sådär bra som jag väntat mig, nu när vi äntligen var samlade, nu när vi bor tillsammans. Men självklart blev det bra, underbart med mycket värme, kärlek och gemenskap. Julberättelser och änglar :) De är där och smyger :) Underbar och tålmodig är han min man, han vet och väntar ut, förstår mig när jag inte gör det själv. Tacksamheten över att vi mötts har inga gränser. Jag lär mig saker om mig själv hela tiden, inte alltid så smickrande, men väldigt nyttigt. Han lagar det trasiga med en ängels tålamod, med en villkorslös kärlek, som jag idag i en stund av insikt är fantastiskt förundrad och tacksam över. Jag vill ge honom hela världen, för att han finns, för hur han är, för vad han gör. Men det räcker med mig och min kärlek. Jag har kämpat med mig själv hela livet, mot känslan av otillräcklighet och en usel självkänsla. Men det räcker med mig och min kärlek :) Änglar, finns dom? Visst gör de det, jag lever med en!

Träningsresan

Den började sådär, resan till Bulgarien som var totalt träningsbaserad. Siktet var inställt på flera pass om dagen, hård träning i varmt klimat. Jag såg fram emot det jättemycket. När Anna-Carin och jag kom fram till parkeringshuset i Malmö låste jag in bilnyckeln i bagageluckan. Så där stod vi och ringde låsssmeder och försäkringsbolag. Efter 2,5 timme var dock problemet löst och vi kunde ta tåget över till Köpenhamn. Vi anlände sent till hotellet och sov dåligt. Flyget gick tidigt på söndagsmorgonen. Vi träffade några av de andra resenärerna på flygplatsen och pratade ihop oss lite. Ett litet gäng på 20 personer, en salig blandning, unga gamla, mest kvinnor, men några tappra killar :)
Så kom vi då äntligen fram till hotellet i Bulgarien. Det var förmiddag. Varmt och skönt, vackert! Ett fyrstjärnigt hotell med ett riktigt fint poolområde och bara ett stenkast till havet och stranden.
Första passet började redan på eftermiddagen. Ett hårt bootcamp pass i parken utanför hotellet. Den sortens träning som jag bara älskar. Hela veckan var helt underbar! Började med löpning på morgonen, sedan ett styrkepass och efter det frukost i en fantastisk morgonsol. Härlig nyttig frukost med massa frukt och grönt. Sedan ett eller två träningspass till, allt från bootcamp, tabata, work of the day till boxning, löpskola och zumba. Allt i vacker omgivning, med vidunderlig utsikt och cirka 30 grader varmt varje dag. Efter passen ett svalkande dopp i havet. Det var riktigt tuffa pass ibland. Vi sprnag med varandra på ryggen uppför backar, gjorde benböj med varandra på ryggen, krälade i sanddynerna, gjorde hur många armhävningar, burpees, dips och situps som helst. Så roligt och inspirerande!Vi hann med många sköna soltimmar framför poolen, föreläsningar och några utflykter också. Det var trevligt och intressant att lära känna de andra på resan, höra om deras liv och träningserfarenheter. Det var också väldigt roligt att åka en vecka med Anna-Carin. Vi kom varandra närmre under veckan och hade väldigt roligt. Jag har adlrig varit iväg på en tjejresa så tidigare. Men jag hoppas att det bli fler! En underbar vecka var det och träningsinspirationen och prestationsförmågan ökade rejält efteråt :)

Längesen

Oj, jag vet, det var jättelängesen jag skrev! Här har det gått  ett :) Nu är det fullt upp på det nya jobbet och jag har kommit in bra i arbetsgruppen. Roligt är det!

Här hemma går det i ett. De veckor vi är storfamilj är det fullt ös, skola, jobb, aktiviteter. Det känns ändå som vi hinner livsnjuta och ha det gott i vår underbara familj trots ett högt tempo och det är gott!

Jag har hunnit med massvis sedan jag skrev senast, träningsresa till Bulgarien och allt möjligt, men jag får ge er en update på det snart för nu kom min älskling hem och jag vill spendera min kväll med honom :)

Men snart, ska jag berätta vad jag haft för mig den senaste tiden!

Drömkonserten

Vi hade väntat länge, typ ett halvår nu, på drömkonserten med Kent, Winnerbäck och Robyn. Nu var det äntligen dags, förväntansfulla som små barn satte vi oss i bilen på fredagseftermiddagen. Eller det kanske var mest jag som var sådär sprallig, men nog smittade det av sig lite på mitt hjärta också, det märkte jag allt :) Vi gjorde ett stopp i Linköping på kvällen och hade en riktigt mysig kväll med Pernilla och Joel och deras barn. Kvällsmat ute i sensommarkvällen med hembakt Foccacia (!) och kaffe och tårta lite senare på kvällen för att fira att Niklas fyllt år. De hade bakat tårtan själva och barnen var mycket stolta och glada :) Gott och mysigt! Lotta hann också dit för att vara med och mysa lite. När barnen väl somnat blev det te och småprat om allt mellan himmel och jord till fram på småtimmarna. Frukost med hembakta frallor såklart, så lyxigt och mysigt och härligt trivsamt och gemytligt. Vi var lite sega efter den sena kvällen när vi satte oss i bilen för att fortsätta mot Stockholm, men när vi kommit halvvägs var vi inte sena att dra på Kent och Winnerbäcklistan i bilen för att börja tagga :) Gled in i ett soligt Stockholm strax efter lunch och fick värsta lyxrummet på hotellet med egen bastu och terass med utsikt över Humlegården. Så drog vi oss ut i storstadspulsen och hittade ett soligt ställe i kungsträdgården. Iskall öl och lite grillbuffe där i sommarsolen. Prat och skratt, högt och lågt, både djupt och tramsigt. Så där underbart och självklart som det alltid är. Lite shopping på finstråket hann vi också med. Det var en skön känsla på kvällen innan konserten, sådär härligt pirrigt. Vi hann precis in till Robyn skulle börja. Oj vad hon levererade! Överträffade förväntningarna med råge. Svängigt och ösigt. Winnerbäck som vi båda hade sett fram emot var lite slätstruken tyvärr, kom inte riktigt till sin rätt i det stora formatet som en arena ändå är. Men några hits levererade han ändå. Sen kom de då, Kent! Och som de spelade. Lämnade inget åt slumpen självklart! Allt var suveränt. På den korta tid de hade spelade de det de flesta ville höra och som vanligt helt grymma live! Sång och ljusshow imponerade. Överväldigade och berörda satt (och jag stod och hoppade lite såklart!) vi där och tog in musiken, atmosfären och hela grejen. Musiken, texterna som berör en långt in i själen, griper tag och skakar om, soundet som vi båda älskar. Vilken känsla det var, att få dela detta. Mäktigt! Man vill bara ha mer :) Idag sov vi ut, åt god hotellfrukost och njöt lite av solen på vägen hem. Och vi lever fortfarande i Kentbubblan, bygger på spellistan, återupplever, upptäcker :) En fantastisk helg. En sådan ynnest det är, att få dela vardag och fest med någon som man bara smälter ihop med. Man är två, men ibland en liksom. Alla upplevelser blir så mycket starkare. Det är så självklart, det är meningen. Det är vi. Bandet är så starkt och helt omöjligt att förklara. Det är så gott :)

Underbara semester

Nu har snart fem semesterveckor gått. Underbara dagar, sol, sol och sol. En fantastisk sommar. Vi har hunnit med så mycket. En ljuvlig helg hos Lotta och Jocke i Linköping, så avkopplande och fridfullt i stugan vid vattnet med sol och bad, träffat kompisar, makalösa veckor på Dyrön, fem härliga dagar, hela familjen, i ett somrigt Halmstad med Tina och Ante, och däremellan allt vardagligt som är så härligt. Att gå hemma och skrota med kaffekoppen, påta lite i trädgården, åka och bada, kvällspromenad ljumna sommarkvällar, rofyllda, stilla kvällar med båten och riktigt fint fiske. Vi har också hunnit med att fira Lennarts 65:årsdag. Alla samlades för paddling med storkanoten vid Kyrkekvarn. barn som vuxna, jag tror alla stortrivdes och hade roligt. Och Lennart blev så glad. Sen blev det kalas efteråt med festmat och tårta. En dag att spara i hjärtat för alltid! Den här sommaren har haft allt och jag är så nöjd med varje dag. Lycklig och nöjd. Nu är det några dagar kvar på semestern, vi ska njuta ordentligt av dem. Vi har börjat pyssla här hemma i dagarna, underbart att få göra det med den man älskar :) Idag har det blivit fint i hallen.

Dyrön, paradiset på jorden.

Häromkvällen fick jag drilla en finfin gädda, min största hittills :)

Hela gänget firade Lennart med paddling på Stråken, en underbar dag!

Tillbaka på Dyrön

Är tillbaks på Dyrön. Detta ljuvliga ställe på jorden. Förra veckan här var fantastisk. Niklas åkte på torsdagen för sin fiskeresa till Island. Jag och tjejerna var kvar till söndag. Sol och bad varje dag. Hjärtat har det också bra, fisket är tydligen helt makalöst, ja, jag är lite avundsjuk :) Men ser fram emot härliga berättelser och bilder när han är hemma igen. Hade städ- och tvättdag i måndags och sen kom Nellie och Meja igen på kvällen och stannade till torsdag förmiddag. Fick erbjudande om att komma tillbaka hit till denna Saltkråkan ö och var inte sen att tacka ja :) Sådan avkoppling och ro! Nu är jag här utan barn några dagar och njuter på annat sätt. Bara sitter här i solen och ser på allt det vackra, andas havsluft och drar in doft av solkräm, nyponrosor,kaffe på stranden. Läser inredningsmagasin! Njuter av livet och alla skatter varje dag här ger. Är längtig nu. Vi är sällan ifrån varandra så här länge mitt hjärta och jag. Fastän livet är underbart just nu så saknar jag hans närvaro. Hans armar om mig, hans lugna andetag på natten. Och jag vet att han känner likadant, även om han också har det fantastiskt och lever sin fiskedröm. Det har varit så sedan vi fann varann, vi är alltid nära liksom, i tanke, i själ. Jag har förundrats över det sedan vi träffades. Man känner sig lite halv när den andre är iväg. Och nu längtar jag. Och jag längtar efter barnen så det gör ont i själen. Längtar efter att få hålla om dem, dra in doften av deras hår, höra deras skratt. De skulle älska det här stället! Sol, bad och krabbfiske :) På söndag är vi alla igen, hela underbara storfamiljen. Tills dess njuter jag av lugnet och stillheten här på ön, och här har jag så fint sällskap av familjen på Niklas sida. Dessa fina varma människor som jag älskar, samvaron och gemenskapen, lugnet och friden, samtalen, skratten. Så tacksam att få vara en del av något så vackert.

Vackra Dyrön!